Vi har fått lånelöfte! Känslorna är lite all over the place just nu. Jag är glad, känner spänning men samtidigt så är jag orolig över vad ett så stort lån innebär. Vi har kämpat för detta ögonblicket i så många år. Sparat och sparat och sparat. För oss så var det viktigt att vi inte går in med alla våra besparingar när vi köper bostad. Ekonominörden i mig hade fått panik om vi hade gjort något sånt.

Samtidigt som jag är jätte glad över att denna stunden äntligen är här. Så kan inte den oroliga delen av mig låta mig njuta av att vi har nått detta målet. Jag hade mått mycket bättre i detta om jag hade haft en högre lön. I 13 år så har denna lilla lägenheten varit min trygghet. Som barn flyttade jag runt hela 13 gånger så att få en plats som faktiskt känns som hemma var ovärderlig för mig. Tanken var aldrig att vi skulle bli kvar i så här många år. Men ingen kunde veta att bostäderna skulle öka med miljoner.

Och som egenanställd så har det inte varit lätt. Nu när jag har hundarna så har jag äntligen en regelbunden lön men när 60% försvinner i skatt och andra avgifter då blir det inte mycket pengar när de landar på kontot. Rent ekonomiskt så klarar vi oss. Vi hade aldrig fått ett lånelöfte om så inte var fallet. Men mentalt så tycker jag det är väldigt jobbigt. Tankarna går i att vad händer om vi köper en lägenhet men något händer och vi förlorar den och helt plötsligt så står vi utan bostad. Eller om Johan dör. Även om vi har livförsäkring osv så kommer jag aldrig ha råd att ha kvar bostaden. Och lycka till med att hitta en hyreslägenhet att flytta in i. Det kommer att bli bra. Min hjärna vill alltid skrämma upp mig men nu väntar det roliga med att gå på visningar. Så spännande.

Kan inte ni som har köp en bostad dela med er av hur era tankar gick kring de beslutet? Hade ni också en klump i magen eller vad ni bara super peppade på att få flytta och starta ett nytt kapitel?