DixiWonderland.com
Lifestyle Blogger
0   18
10   19
2   35
11   24
6   22
2   17
4   31
6   34

Sushidejt med min mini me

Ni är så många som har hört av er efter att jag skrev öppet om min depression igår. Jag kan säga att jag velade länge med om jag skulle publicera de inlägget eller inte. I och med att jag har bloggat under hela 20 år så har jag också lärt mig hur allt fungerar. Desto mer personlig man är desto mer hat får man. Det är anledningen till varför jag slutade dela med mig. Jag orkade inte logga in här på bloggen och se en massa kommentarer där det stod en massa elaka saker om mig.

Sushidejt med min mini me

Men igår skrev jag inlägget. Läste igenom det en till två gånger och sedan publicerade jag det bara. Och jag trodde aldrig att jag skulle få så många dms och kommentarer ifrån er. Ni är så många som har skrivit att ni känner igen er så mycket i det jag skrev. För min del så känns det skönt att höra att jag inte är ensam. För det är ofta det man känner när man är deprimerad, man känner sig ensam. Samtidigt så önskar jag ingen denna ångesten som jag går och bär runt på.

Sushidejt med min mini me

Jag är inte deprimerad 24/7. Som jag skrev så går allt i vågor för mig. Jag kan vara super glad ena stunden och full med energi till att sedan droppa totalt och jag börjar ifråga sätta min existens. Jag mår inte så dåligt att jag är självmordsbenägen. Och jag har turen att vara omringad av så många människor som jag kan prata med.

Sushidejt med min mini me

Därför drog jag ut på en sushidejt med Olivia igår kväll efter jobbet. Vi båda kände att vi behövde gnälla av oss ordentligt. Jag brukar säga att gnälla är min passion i livet. Och jag säger alltid att alla mina vänner är välkomna att gnälla hur mycket de vill hos mig. Och jag behövde denna sushidejten mer än någonsin. Jag tror att en orsak till att jag mår så dåligt som jag gör är att jag jobbar alldeles för mycket. Det blir som att springa i ett hamsterhjul och jag vill inte leva så. Jag jobbar hårt för att kunna njuta av livet och då måste jag även se till att faktiskt träffa mina nära och kära som får mig att må bra.

Jag blir ärligt talat trött och ledsen

Detta inlägget innehåller annonslänkar

Jag tror aldrig att jag har lagt upp svartvita bilder på mig själv på bloggen förut. Men problemet var att ljuset blev så himla konstigt i dessa bilderna då solen låg bakom molnen och gräset hade en väldigt stark grön färg trots att vi fotograferade dessa vid åtta på kvällen. Klänningen kommer från Farinas kollektion för Nakd och det är absolut en favorit i min garderob.

Jag fick hem ett paket idag med ett par vita byxor. Jag beställde dom i största storleken och hade riktigt höga förhoppningar då så många hade skrivit att dom var väldigt stora i storleken. Byxorna satt perfekt. För en gångs skull hade jag hittat ett par byxor som hade en perfekta längden för mina korta ben, dom satt perfekt i låren men jag kunde inte knäppa dom. Hade behövt två storlekar större men då hade dom blivit förstora i låren.

Jag blir ärligt talat trött och ledsen. Jag vet att jag är tjock men det är inget som stör mig. Jag tycker jag ser bra ut och är väldigt nöjd över mitt utseende men just nu så känner jag att min kropp hindrar mig i mitt arbete. Jag vill kunna ha mer variation i mina outfits. Jag har en massa fina blusar som bara hänger för jag har varken shorts eller byxor som jag kan styla dom med. Jag tycker att man ska eftersträva en hälsosam livsstil men samtidigt så gick jag inte upp i vikt på grund av att jag var lat, det var på grund av psykisk ohälsa som väldigt många idag lider av. Sen när man har ett förflutet med ätstörningar så ska man vara väldigt försiktig. Jag har inget träningsschema för jag vet att det kan leda till att jag faller tillbaka i en ond cirkel. Jag tränar när jag känner för det och tack vare hundarna så får jag motion i min vardag.

Det är väldigt olikt mig att skriva ett sånt här inlägg men jag känner bara en sån hopplöshet. Jag vill kunna njuta av livet precis som alla andra. Jag vill inte behöva gå ner i vikt för att kunna prestera bättre när det kommer till mitt jobb för att jag inte får på mig den största byxstorleken som finns tillgänglig för mig. Det som gör mig ledsen är att jag redan har varit ute och gått i över en timma idag men känner att det skulle vara bra och köra en timma nu på kvällen också. Bara för att företagen idag 2018 fortsätter att göra klädstorlekar för kroppar som inte existerar.