1   22
6   31
1   16
8   25
7   29
1   19
4   31
7   24

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Ett mål som jag har detta året och som jag vill ska förbli en vana är att läsa minst en bok i månaden. Årets första bok är Pappas flicka på hästgården. Skriven av Sofie Jahn och Marie-Anne Knutas. Boken handlar om Sofies fruktansvärda uppväxt på hästgården där hennes pappa misshandlar henne och hennes familj något brutalt. Serien Nattryttarna är baserad på Sofies bok. Då jag tyckte serien var så otroligt bra så ville jag läsa boken.

Tyvärr så tycker jag inte alls att boken är i närheten av så bra som serien. Jag tror det är första gången i mitt liv där jag tycker att en film/serie är bättre än boken. Det första jag reagerade på är att boken i sig känns gammal. Omslaget ger en känsla av 90-talet tidigt 2000-tal men också typsnitten som jag tyckte var väldigt jobbiga att läsa. Den var extremt rörig. Ena stunden så kunde man vara mitt uppe i en händelse för att sedan läsa om hur hennes rum var grönt som egentligen aldrig hade någon som helst betydelse för handlingen som man läste innan eller efter. Det var väldigt sällan som det stod hur gammal hon var eller årtal. Det var extremt många personer som nämndes i boken vilket rörde till det då det hela tiden hoppades fram och tillbaka.

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Jag hade önskat att boken var mer följsam. Att man tog bort de kapitel som inte alls hade någon betydelse för händelseförloppet. Det var inte förrän på slutet som kapitlen blir längre men då blir det nästa för långa. Man gick från att läsa 2-4 sidor som ett kapitel för att sedan mot slutet läsa hela 30 sidor innan det kom ett nytt kapitel. Jag hade önskat att nästan alla kapitel var ungefär lika långa. Men jag upplever att när kapitlen var långa så blev boken riktigt bra. Tyvärr så skedde detta i slutet av boken.

Även om detta inte var den bästa boken jag läst så är det så otroligt starkt av Sofie att dela med sig om sin upplevelse. Serien stämmer till en viss del in på det jag läste i boken men många händelser hade de ändrat. Inget barn ska behöva växa upp i en otrygg miljö och jag tycker det är så otroligt starkt av Sofie att ha överlevt sin pappas brutala mörker. Det är ett mirakel att hon och hennes familj lever idag.

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Boken hade kunnat vara helt fantastisk om den inte varit så rörig i min mening. Den förlorar extremt mycket på det. Är man inte hästintresserad så har jag svårt att tro att man kommer tycka om boken. Det är mycket hästreferenser och hästar överlag. Men oavsett så är det en gripande berättelse. Jag var sugen på att läsa hennes mammas bok Händelserna på hästgården: Familjens berättelse men efter att ha läst denna boken så är jag tveksam. Om någon av er har läst Annas bok så får ni gärna skriva om ni upplevde den som hoppig/rörig att läsa.

Nattryttarna

Nattryttarna

Du måste ha levt under en sten om du inte har hört talas om historierna kring hästgården på Ekerö. 2018 publicerade Sveriges Radio en prisad dokumentärserie om de sexuella överfallen och våldtäkterna som ägde rum på en av Sveriges bästa ridskolor. Där ägaren av ridskolan våldtog sina elever. Jag har lyssnat på dokumentären och nu även sett serien Nattryttarna som består av 8 avsnitt.

I serien så får vi följa Molly som egentligen heter Louise. Jag har hittat ett klipp på Louise där hon medverkar 1994 i ett program i tv4 där de pratar som sexuella övergrepp. Molly är 15 år gammal och valde att flytta in på hästgården när hon slutat nian för att arbeta där innan hon skulle börja gymnasiet. Från början så var allt precis som en dröm. Men det skulle sluta med att drömmen förvandlades till en riktig mardröm.

Hästvärlden är speciell. Även om jag bara var i den världen under några få år så lärde man sig snabbt de oskrivna reglerna. Det är tyvärr mycket skitsnack i denna världen och pengar är extremt viktigt. Bara att äga en häst är dyrt. Men att tävla kostar betydligt mer för att inte tala om utrustningen som behövs samt hästen i sig. Konkurrensen är enorm och om du lyckas ta dig in som stalltjej hos en välkänd hästtränare så är detta inget som du tackar nej till då kön bakom dig är lång.

Nattryttarna

Det som skiljer serien Nattryttarna från verkligheten är att Lotta (som egentligen heter Anna) är äldre i serien. Men i själva verket så var hon endast 14 år gammal när hon träffade ägaren av hästgården. Han var då gift med en annan kvinna men det stoppade inte honom från att manipulera och förgripa sig på Anna. Efter några år så skiljde sig mannen från sin dåvarande fru och blev då tillsammans med Anna. De fick fyra barn tillsammans. Förutom att misshandla och våldta stalltjejerna så gav sig mannen på även Anna och deras barn. Jag såg en intervju med hans dotter Sophie där hon sa att mannen som vi ser i Nattryttarna är inte i närheten av så hemsk som hennes pappa faktiskt var i verkligheten.

Det värsta med hela denna händelsen är att trots att mannen blev dömd till 2,5 års fängelse så välkomnas han tillbaka när han blir fri och fortsätter att förgripa sig på minderåriga. Vi alla vet hur svårt det är att få någon dömd för våldtäkt i Sverige. Han sitter inne i två år. Ändå är föräldrar villiga att skicka sina barn till hans ridskola och låta dom vara där trots att han är dömd för sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och sex med minderårig. Jag kan inte för mitt liv förstå hur dessa föräldrarna var funtade i huvudet. I Sveriges Radios dokumentär så är det en mamma som berättar att hon lät sin dotter fortsätta rida där för att det var klart att han var oskyldigt dömd. Sen kom det fram att han hade gått på hennes dotter också.

Nattryttarna

Serien är otroligt bra gjord och skådespelarinsatserna är fantastiska. Jonas Karlsson spelar Tommy (mannen som ägde gården). Vi ser Hanna Ardéhn, känd från Störst av allt som spelar Victoria i vuxen ålder (Sophie Jahn). Sen blev jag helt förtrollad av Saga Samuelsson som spelar Molly (Louise). Serien är otroligt viktigt och gripande. Jag kan inte ens föreställa mig hur otroligt hjälplösa dessa tjejer måste ha känt sig. Samtidigt så blir jag så otroligt stolt över att de vågade anmäla. Det var 1991 som mannen dömdes och Metoo existerade inte. Det modet som en anmälan kräver när man vet hur svårt det är att få någon dömd för sexuella övergrepp är beundransvärt tycker jag.

Jag rekommenderar verkligen att ni lyssnar på dokumentären och ser serien. Jag har även satt upp mig på kölista hos biblioteket för jag vill läsa både Sophie och hennes mammas bok om deras liv på hästgården. Tycker det är otroligt starkt av dom att skriva dessa böckerna. Jag är säker på att de kommer hjälpa andra som har befunnit sig eller som befinner sig i liknande situationer.