10   37
2   36
0   26
5   49
4   25
0   35
0   24
0   18

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Ett mål som jag har detta året och som jag vill ska förbli en vana är att läsa minst en bok i månaden. Årets första bok är Pappas flicka på hästgården. Skriven av Sofie Jahn och Marie-Anne Knutas. Boken handlar om Sofies fruktansvärda uppväxt på hästgården där hennes pappa misshandlar henne och hennes familj något brutalt. Serien Nattryttarna är baserad på Sofies bok. Då jag tyckte serien var så otroligt bra så ville jag läsa boken.

Tyvärr så tycker jag inte alls att boken är i närheten av så bra som serien. Jag tror det är första gången i mitt liv där jag tycker att en film/serie är bättre än boken. Det första jag reagerade på är att boken i sig känns gammal. Omslaget ger en känsla av 90-talet tidigt 2000-tal men också typsnitten som jag tyckte var väldigt jobbiga att läsa. Den var extremt rörig. Ena stunden så kunde man vara mitt uppe i en händelse för att sedan läsa om hur hennes rum var grönt som egentligen aldrig hade någon som helst betydelse för handlingen som man läste innan eller efter. Det var väldigt sällan som det stod hur gammal hon var eller årtal. Det var extremt många personer som nämndes i boken vilket rörde till det då det hela tiden hoppades fram och tillbaka.

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Jag hade önskat att boken var mer följsam. Att man tog bort de kapitel som inte alls hade någon betydelse för händelseförloppet. Det var inte förrän på slutet som kapitlen blir längre men då blir det nästa för långa. Man gick från att läsa 2-4 sidor som ett kapitel för att sedan mot slutet läsa hela 30 sidor innan det kom ett nytt kapitel. Jag hade önskat att nästan alla kapitel var ungefär lika långa. Men jag upplever att när kapitlen var långa så blev boken riktigt bra. Tyvärr så skedde detta i slutet av boken.

Även om detta inte var den bästa boken jag läst så är det så otroligt starkt av Sofie att dela med sig om sin upplevelse. Serien stämmer till en viss del in på det jag läste i boken men många händelser hade de ändrat. Inget barn ska behöva växa upp i en otrygg miljö och jag tycker det är så otroligt starkt av Sofie att ha överlevt sin pappas brutala mörker. Det är ett mirakel att hon och hennes familj lever idag.

Pappas flicka på hästgården av Sofie Jahn

Boken hade kunnat vara helt fantastisk om den inte varit så rörig i min mening. Den förlorar extremt mycket på det. Är man inte hästintresserad så har jag svårt att tro att man kommer tycka om boken. Det är mycket hästreferenser och hästar överlag. Men oavsett så är det en gripande berättelse. Jag var sugen på att läsa hennes mammas bok Händelserna på hästgården: Familjens berättelse men efter att ha läst denna boken så är jag tveksam. Om någon av er har läst Annas bok så får ni gärna skriva om ni upplevde den som hoppig/rörig att läsa.

Hon hette Esmeralda | Melinda Jacobs

Hon hette Esmeralda | Melinda Jacobs

I denna boken får vi följa Melinda som var Esmeraldas fostermamma. När Esmeralda endast var 7 veckor gammal så hämtade Melinda henne. Redan innan hon hade sett Esmeralda så älskade hon henne oändligt. Därför gör det så fruktansvärt ont att läsa denna boken med vetskap om de öde som Esmeralda fick.

Hon hette Esmeralda utspelar sig under tre olika tidsperioder. Melindas barndom, samtalet när de fick veta att de skulle få Esmeralda och när Melinda får veta att Esmeralda är död. Boken har 434 sidor och lagom långa kapitel. Tack vare att Melinda berättar om sin barndom så får man en väldigt tydlig bild av vem hon är som person. Redan som barn var hon otroligt omhändertagande och hon visste tidigt i livet att hon ville hjälpa barn som hade det svårt.

Hennes sorg och smärta träffar rätt in i hjärtat när man läser ord för ord hur hon beskriver sin rädsla, besvikelse och hopplöshet. Hon gick över berg för att rädda Esmeralda men socialtjänsten svek skulle sluta med att Esmeralda dör under vad jag själv skulle klassa som tortyrliknande förhållanden.

Hon hette Esmeralda | Melinda Jacobs

Vissa delar av boken är fruktansvärt jobbiga att läsa. Man blir fysiskt illamående. Jag önskar att jag hade vetat om detta när Melinda var i sitt livskamp så att vi tillsammans hade kunnat göra upp en plan för att rädda Esmeralda när så många andra vuxna vände henne ryggen. Jag kan inte ens förställa mig hur otroligt dåligt Melinda måste må. Även om det har gått ett år så måste hon leva med såna fruktansvärda skuldkänslor. Det gör så ont i mitt hjärta för Melinda gjorde allt som hon kunde och lite till. De som ska ha skuldkänslor är alla de vuxna som svek både Esmeralda och Melinda. Jag hoppas att de aldrig någonsin får sova en natt utan mardrömmar. De borde ställas inför rätta för såna grova tjänstefel kan inte sopas under mattan.

Att läsa om hur ett barn på 3 år endast vägde 10 kg och hade 102 skador på kroppen, 4 narkotikaklassade preparat i och på kroppen, hjärnblödning, en bruten handled och lunginflammation orsakat av inandning av maginnehåll. Det bryter ner vem som helst. Det går inte att förstå hur hennes biologiska föräldrar kunde utsätta henne för detta.

Lilla Hjärtats död påverkade hela Sverige

Melindas otroliga styrka ledde till att nya lagar stiftades här i Sverige. Och förhoppningsvis kommer vi aldrig någonsin behöver läsa om ett barn som går samma öde som Lilla Hjärtat. Jag beundrar verkligen Melinda för hennes styrka. Jag förstår inte hur hon har orkat ta hand om fyra barn samtidigt som hon har fått gå igenom allt detta med Esmeralda.

Hon hette Esmeralda | Melinda Jacobs

Hon hette Esmeralda är en bok som griper tag i en och som sedan håller en fast. Även när du har läst ut boken så kommer man förmodligen alltid bära med sig sorg och ilska. Man är ledsen över att ett litet barn har mist sitt liv på ett fruktansvärt sätt. Man lider med Melinda och hennes familj för att de har mist ett barn, syster och barnbarn. Sen är man så fruktansvärt förbannad på de vuxna som lät detta ske. Det de har gjort mot Melinda och Esmeralda är omänskligt.