läkarbesök-arkiv – DixiWonderland.com

Började dagen med ett läkarbesök tidigt imorse. Läkaren skulle utföra ett litet ingrepp som jag har gjort en gång tidigare. När jag får bedövningen som gör så jävla ont så känner jag att jag kommer svimma. Så jag säger till läkaren och sköterskan direkt så att de är beredda ifall jag skulle tuppa av. Som tur är så svimmar jag aldrig men min yrsel gick upp till max. När jag ligger där utan varken byxor eller underkläder så kommer det in en manlig sköterska/läkare. Han knackar inte eller frågar om det är okej om han kommer in när han ser att rummet är upptaget, vilket jag tycker är väldigt konstigt?

Jag svimmade nästan hos läkaren idag

Han tittar också flera gånger under tiden som de utför ingreppet på mig. Inte creepy ska tilläggas. Och jag fattar att man blir nyfiken men samtidigt så bör man vara såpass professionell att man inte kollar hela fyra gånger? Hade jag inte mått så jävla dåligt så hade jag sagt att han får börja betala om han ska fortsätta kolla. Och thank god att det var jag som låg där som inte har problem med att vara naken framför andra. Men jag tänker att hade det varit någon som är väldigt privat av sig så hade hela situationen varit fruktansvärd för den personen. Knacka borde vara en standard grej när man arbetar inom vården. Och när han ser att rummet är upptaget så borde han ha bett om ursäkt och frågat om det var okej att han kom in.

Yrseln gick tyvärr aldrig över och jag mår fortfarande dåligt. Var rädd att jag skulle falla ihop flera gånger när jag var ute med hundarna. Men jag tog det väldigt lugnt idag. Johan jobbade även hemma vilket kändes tryggt för skulle något hända så hade jag kunnat ringa honom efter hjälp. Det var dock helt otroligt vackert ute denna morgonen. Älskar när hösten är så här fin.

Solveig, Solis, Solstrålen, kärt barn har många namn.

Hundpromenaderna gick väldigt bra trots min yrsel. Är glad över att alla hundarna som jag tar ut är så enkla. Fick ett meddelande på Instagram om att jag borde sjukskriva mig om jag har sån yrsel. Sån lyx har man inte när man driver företag. Jag har en extremt hög arbetsmoral och jobbar även när jag är sjuk. Enda gången som jag skulle ställa in är om jag fysiskt verkligen inte kan ta mig upp ur sängen eller om jag skulle känna att min hälsa är en fara för hundarna. Och min yrsel sitter kvar i veckor efter att jag har svimmat. Det är ingenting som försvinner på några dagar.

Min älskade lilla Hildur fortsätter att göra stora framsteg, så stolt över henne.

Efter dagens första promenader så gick jag hem och fick i mig lite mat. Då ringer mamma och berättar att hon har åkt på vinterkräksjukan. Så efter att jag har gått min andra promenad med Solis samt varit och handlat så ska vi åka och hämta råttan aka Kira som kommer att få bo här hos oss tills min mamma mår bättre. Lär komma upp i extremt många steg denna veckan. Nu är jag uppe i 20.880 steg men har som sagt en promenad kvar, vi ska åka och handla, ta ut Kira på promenad och sedan ska vi på bio och äntligen se Chainsaw Man!

Min lilla cirkushund Luna

Jag hoppas att November blir en mycket lugnare månad än vad Oktober har varit. Oktober blev lite för intensiv även för mig. Men det har varit en bra månad. Så fina kalas som jag har haft, fått fira 17 år tillsammans med Johan. Haft så många pusskalas med alla mina vovvar. Viktigt att fokusera på alla de fina stunderna när man känner att det börjar bli lite för mycket.

Så klockan åtta imorse hade jag äntligen min läkartid. Jag sökte hjälpt för mitt mående för några veckor sedan och har sedan dess väntat på att den 3 Maj skulle komma. Jag har bara sökt hjälp för mitt mående två gånger. Första gången gick jag i gymnasiet och fick gå till kuratorn två gånger innan hon sa att jag var ett för svårt fall för henne. Hon skickade mig vidare till en psykolog som jag gick till 2-3 gånger innan jag slutade gå. Och nu senast var i Januari på grund av mina sömnproblem.

Det är svårt att söka hjälp

Att söka hjälp för psykisk ohälsa är svårt. Mycket svårare än om man söker hjälp för något fysiskt. Man kan bara önska att vården förstår detta. Att de förstår att personen som sitter i väntrummet förmodligen har ändrat sin tid flera gånger om. Personen har kanske inte sovit på länge just för att söka hjälp är en så stor sak. Mitt läkarbesök varade knappt i 15 minuter. Hon sa att hon inte trodde att jag har bipolär sjukdom utan istället led av ångest och depression. Hon verkade helt obrydd över att jag hade sagt upp mig från min anställning. Trots att jag skrev (när jag kontaktade vården) att det fanns en stor risk för det.

Ett läkarbesök som förmodligen blir mitt sista

Och istället för att föreslå att jag ska gå och prata med någon så säger hon ”Jag tänker att vi kan skriva ut antidepp till dig”. Och där försvann mitt förtroende för henne. Jag förstår inte hur man kan erbjuda antidepp som om det vore kaffe? Varför inte först erbjuda mig att få träffa någon att prata med? Som kanske kan hjälpa mig att få klarhet i allt som pågår i mitt liv just nu. Det var jag själv som gav förslaget att det är kanske bättre att jag pratar med någon innan jag börjar äta medicin för mitt mående…

Intressant att jag får upp denna artikeln i skrivandets stund. 1,2 miljoner svenskar tar antidepp och få klarar av att sluta med medicinerna. Med tanke på min historik så är tabletter de sista som jag vill stoppa i mig. Så nu befinner jag mig på ruta ett igen och känner mig helt matt. Jag kommer inte orka söka vård igen. Det känns helt meningslöst. Jag vet att vården i Sverige inte har något bra rykte men att jag knappt hinner komma innanför dörren innan jag blir erbjuden antidepp det trodde jag faktiskt inte.