Igår spenderade vi kvällen i Göteborg för att fira Max och Antonias examen. De båda två har spenderat de senaste 4,5 åren med att studera till jurister. Efter många år med hårt slit så är de äntligen i mål och vi kunde inte vara mer stolta över dom.
Festen höll till på en gymnasieskola och lokalen var perfekt för antalet gäster som kom. Det var blandat med både familj och vänner. De serverades super god mat där flera hade varit med och hjälpt till. Många tal hölls och man kunde verkligen känna kärleken i lokalen. Det blev verkligen en kväll att minnas. Våren kunde inte fått en bättre start än så här. Världens största grattis till Max och Antonia!
Min fina vackra Antonia
Du var bara 8 år gammal när jag kom in i ditt liv. Under dessa åren så har jag fått se dig utvecklas till en vacker och otroligt fin person. Du har alltid försökt göra det som är rätt, kämpat dig fram när livet inte alltid har varit så lätt och trots många motgångar så bevisar du att oavsett vad man går igenom så kan man nå sina drömmar. Jag kunde inte vara mer stolt över dig. Över den personen som du är idag och den personen som du i framtiden kommer bli. Du förtjänar det bästa i livet och jag älskar dig så otroligt mycket ❤️
Igår samlades hela gänget hemma hos Ljung och Carro för ett litet påskfirande. Vi har inte varit samlade sen förra sommaren när killarna hade sin 30 års dag. Det var väldigt roligt att få träffa alla igen. Ljung och Carro var så himla fina och hade köpt så fina presenter till mig och Johan för att gratulera till lägenheten. Jag blev så rörd att jag fick kämpa för att inte börja gråta. Det betyder så mycket för oss att alla våra nära och kära är så glada för vår skull. Det har inte varit en hemlighet att vi kämpat väldigt länge för detta. Och desto närmare flytten vi börjar komma desto verkligare börjar det bli.
Det blev en väldigt sen kväll och jag tror vi var hemma 01:40. Men det tyder också på att vi hade väldigt roligt. Efter endast fem timmars sömn så är jag uppe och redo för påskfirande med familjen. Jag är även ledig från hundarna i tre dagar nu så jag ska försöka få till att lägga lite extra krut på mina sociala medier. Men det är väldigt svårt för jag vill inte fotografera här hemma. Jag känner mig inte inspirerad överhuvudtaget och speciellt inte när jag vet hur otroligt fint vi snart kommer att bo.
Så jag hoppas att ni kan ha lite överseende med att bloggen och instagram kommer vara rätt tråkiga fram tills det att vi har flyttat. Men när vi väl har flyttat då jäklar! Jag installerade precis en app på min telefon som räknar ner dagarna till de datumet när vi får nycklarna. När lägenheten blir vår på riktigt!
Efter en riktig skit dag på jobbet igår så överraskades jag med de finaste blombudet från min underbara Johanna och hennes man Patrik. Jag blev så himla glad! Jag får aldrig blommor längre sen jag utbildade mig till florist vilket är så tråkigt för jag älskar blommor. Blev så himla överraskad och glad.
Anledningen till varför jag hade en dålig dag…
Anledningen till varför jag hade en dålig dag på jobbet var för att vädret var katastrof. Som jag sa till Messi igår ”Lite regn har ingen dött av” men när kommunen är så fruktansvärt dåliga på att ploga och vi får plusgrader samt att det regnar på det så är det en självklarhet att vägarna blir totalt översvämmade. Jag kom nästan inte in till Luna för det var total katastrof utanför henne och då finns det ändå två portar att ta sig in via. Väl hemma så kontaktade jag kommunen och de skrev att de har skickat ut plogbilarna på nytt så vi får hoppas att det går bättre idag.
Min sömn är mycket bättre nu. Igår ville jag sova redan vid 21:00 men jag tvingade mig själv att vara vaken till klockan 22:50 innan jag däckade helt utslagen i sängen. Vaknade klockan sju idag så jag kan bara hoppas att sömnen fortsätter så här nu. Är min ångest borta? Nej det är den inte. Det verkar som att många trodde att ångesten skulle försvinna så fort vi vann budgivningen. Men min ångest fanns där redan innan den karusellen drog igång. Men nu när jag äntligen verkar få tillbaka min sömn så tror jag att jag snart kommer må mycket bättre.
Idag har jag fem hundpromenader så vi får se om jag orkar fortsätta rensa när jag kommer hem. Igår städade jag ur båda våra förråd och det kändes så skönt. Nu är det bara vissa delar kvar av lägenheten som ska rensas och sen är allt färdigrensat. Då vet vi att allt som är kvar ska med till nya lägenheten. Nu ska jag fixa frukost. Börjar en timma tidigare idag så behöver få i mig en stor frukost nu så jag håller mig mätt hela promenaderna.
Jag minns fortfarande den kvällen som om det vore igår, 13 år senare. Hur vi låg i min säng och jag sa ”Mina vänner undrar om vi är tillsammans men jag vet inte vad jag ska svara” och när du sa ”Ja men du får väl säga att vi är tillsammans”. Tonårshjärtat som slår dubbla slag. Inget hjärta kan slå så kraftigt som en nykär tonåring. Minns att jag öppnade balkongdörren, tände en cigarett och ringde min bästa vän för att berätta att jag nu hade pojkvän.
Vi är otroligt olika på många plan. Jag är väldigt utåtriktad med en stor personlighet, medan han gärna håller sig i bakgrunden och analyserar. Men jag tror också det är därför som vi har varit tillsammans i så många år. Kollar jag på mina relationer till människorna i mitt liv så är alla mina nära vänner raka motsatsen till mig. De är introverta, vill inte stå i centrum, analyserar mycket i huvudet, utger ett stort lugn runt omkring sig.
Därför är vi en perfect match
Jag dras till personer med dessa personlighetsdragen för att vi är en perfect match. Deras tillbakadragna och lugna sätt smittar av sig på mig medan min explosiva energi och stora personlighet smittar av sig på dom. Jag tror och hoppas att dom känner sig lika trygga i mitt sällskap som jag gör i deras.
Vårt första år utan Bonzo har varit fruktansvärt svårt
Det är en stor sorg i våra hjärtan men samtidigt är jag så glad över att jag aldrig behövde gå igenom denna sorgen ensam. Jag var rädd för hur sorgen skulle påverka vår relation men den förde oss närmare varandra. Det går inte en dag utan att vi tänker på vår älskade lilla nalle. Han är det närmaste ett barn vi kommer komma och det är en fruktansvärd sorg som han har lämnat efter sig. Men idag ska vi tända ljus vid hans urna för vi vet att han är med oss, alltid.
13 år tillsammans med min stora kärlek
Älskar bilderna som jag tog på oss när vi besökte Baldersnäs Herrgård för några veckor sedan. Vi är dåliga på att ta bilder tillsammans men när vi hade vår sista fotografering med Bonzo så insåg jag hur otroligt viktigt det är att ha bilder. För de ögonblicken kommer aldrig att komma tillbaka igen.
Idag arbetar han hemma så jag är glad att vi får spendera hela dagen tillsammans. Ofta brukar vi gå ut och äta men idag beställer vi nog hem lite take away och har det bara mysigt här hemma. Vi har ju fått HBO MAX och jag såg att det fanns en massa bra där så jag ska nog ta och se något kul samtidigt som jag jobbar. Har en lugnare vecka vilket är så skönt.
Inlägget är reklam för Åhlens.se och innehåller annonslänkar
Igår hade jag en fruktansvärt jobbig morgon. Jag grät i 5 timmar. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att sluta. Mitt hjärta är så trasigt och desto närmare vi kommer Bonzos årsdag desto svårare har jag att hålla allt samman. Det går inte att förklara den sorgen vi lever i.
Jag har nu gråtit flera gånger i veckan i 52 veckor
Så många minnen från förra året kommer tillbaka. Vi mådde så dåligt, både vi och Bonzo. Vi sov ingenting och var helt utmattade på slutet. Jag visste efter att ha förlorat både Ronja och Foxie att jag skulle må dåligt efteråt. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så här ett år senare.
Det var inte så här jag ville starta mitt examensfirande
Men jag skrev till Antonia och förklarade läget. Efter att ha fått ställa in två examensfiranden så ville jag inte ställa in ett tredje. Men som tur var så har man bästa familjen som är förstående. Så väl hemma hos Antonia och Max så lyckades jag trycka undan allt och vara in the moment.
Detta året har varit jobbigt förutom all sorg som vi går igenom. Det har varit väldigt turbulent men jag är otroligt tacksam över att ha så fina vänner och familjer i våra liv. Just det där att någon ställer frågan ”Hej hur är det” eller bara skickar iväg ett ”Jag tänker på er” gör mer än vad man tror. Men mitt första examensfirande kunde inte varit mysigare. Antonia hade lagat potatisgratäng, ryggbiff, pepparsås och grön sparris till oss. Sen hade jag gjort en tårta som jag kommer skriva recept på denna veckan.
Sen i examenspresent så fick jag två muggar från Mateus som jag önskat mig. Jag har redan två tallrikar från bubble serien men naturligtvis så vill jag ha hela servisen. Tyvärr så är den fruktansvärt dyr så jag blev otroligt glad över att jag fick dessa två muggarna. Dom kommer användas så mycket nu i höst.
