I Måndags så åkte vi ut till Öresjö för att fira min examen med Johans farmor och farfar. Sist när vi skulle firat så åkte hans farmor in till akuten. Det har varit ett väldigt jobbigt år då hennes hälsa har varit upp och ner. Jag sa till henne när hon var dålig tidigare i år att hon måste kämpa på för hon ska ju vara med när jag tar examen. Därför var det extra jobbigt när hon var tvungen att åka in samma dag som vi skulle fira.
Som tur är så har det gått bra och hon är hemma igen
Så i Måndags fick vi äntligen firat tillsammans och det betydde verkligen allt för mig. Johans farmor och farfar är mina största fans. Dom älskar blommor lika mycket som jag och vår relation har vuxit sig så mycket starkare nu tack vare vårat delade intresse. Hon har gett mig så mycket beröm för allt som jag har skapat och att höra hans farmors skrik av lycka när jag berättade att jag tagit examen är något som jag kommer ha med mig resten av mitt liv.
När vi kom dit så sa jag att jag hade en present med mig och då svarade hans farmor ”Men det är ju inte vi som har tagit examen och inte ska du köpa något till oss”. Men glädjen när jag visade dom alla 60 tulpanlökarna var oslagbar. Nu får vi hålla tummarna för att tulpanerna tar sig och tittar fram till våren.
De senaste dagarna
Och igår så fick jag ÄNTLIGEN krama om min bästa vän igen. Vi har inte sett varandra på över 2 veckor då hon har varit sjuk. Jag tror aldrig vi har varit ifrån varandra så här länge under våra 21 år tillsammans. Men jag blev så glad när jag såg henne. Jag mår fruktansvärt dåligt just nu när vi börjar närma oss Bonzos årsdag och bara att se henne gav mig styrka.
Sen som den bästa vännen som hon är så hade hon med sig guld i present. Ni som har hängt med vet kanske vad jag menar? Men hon överraskade mig med en massa kantareller! Jag blev helt chockad men så glad. Alla jag känner har alltid bättre kantarelljakter än vad jag har. Men sen så gav hon oss även en bukett blommor just för att Bonzos årsdag är nu på Fredag. Nu förstår ni säkert varför vi har varit bästa vänner i 21 år. Finns verkligen ingen mer omtänksammare person än hon.
Igår var en sån där dag som man vill minnas för alltid
Igår började dagen redan klockan tio på morgonen med att jag och en gammal tant står och pratar i 20 minuter. Hon nämnde att hon förlorat sin hund förra året var på jag berättar att jag förlorade tre hundar förra året. Sen slutar det med att jag visar bilder på Bonzos urna och minnesplats som vi har här hemma. Och tanten visar upp en stor tavla som hon gjort på sin lilla vovve. Det var en så himla fin stund som vi fick dela där tillsammans. Två främlingar, med säkert en åldersskillnad på 40 år men vi båda gick igenom samma sorg. Det var även första gången sen Bonzo gick bort som jag kunde prata om honom utan att bryta ihop.
Sommarkvällarna i Öresjö är de bästa
När Johan hade slutat jobbet så åkte vi ut till Öresjö. Men innan vi åkte dit så var jag tvungen att plocka årets första lupiner. Jag älskar lupiner så mycket. Dom är så vackra och för mig är det barndom. Jag minns skolavslutningar i lågstadiet och hur vi barn fick i uppgift att plocka stora hinkar med lupiner som vi skulle ha på skolavslutningen. Igår när jag var inne i köket så hittade jag denna kannan. Jag frågade Johans farfar om vi fick använda den och då sa han att han hade fått den av sin mormor! Alltså förstår ni att denna vackra kannan är 200 år gammal!
En 200 år gammal kanna
Tydligen så är det en tvättkanna så det ska finnas ett tillhörande fat. Tyvärr så har de inte något fat till kannan och jag spenderade lång tid igår med att kolla både Tradera och nätet ifall jag skulle finna fatet utan någon som helst tur. Jag har länge velat gå på second hand då jag ser att flera influencers gör såna otroliga fynd. Dock så är jag livrädd för att få med mig Annabelle hem eller någon av hennes kompisar haha. Men jag hoppas att vi får ärva denna kannan i framtiden. Det känns som en bra start och jag skulle ta så väl hand om den.
Låt mig få presentera Tomas! Detta är grannens katt som jag är helt förälskad i. Jag träffade honom första gången i helgen och han är en väldigt gosig herre. Han visade hela magen för mig och verkar älska uppmärksamhet. Jag är ingen kattmänniska men jag blev verkligen helt förtrollad av honom. Han är så fin! Men det vackraste är utan tvekan hans ögon. Jag har aldrig sett en katt med så otroligt vackra ögon. Dom verkligen trollbinder en. När jag såg honom första gången så blev jag så kär i honom att jag ville knacka på hos hans ägare och fråga om jag fick fotografera honom. Nu hade jag turen att han kom fram själv igår och han var en naturbegåvning framför kameran.
Idag är det dags för ett träningspass och sedan ska jag storstäda lägenheten för imorgon händer något väldigt speciellt. Imorgon ska jag träffa min gamla bästis från högstadiet, Mona. Under ett par år så gled jag och min bestie ifrån varandra. Och under den tiden så blev jag och Mona jätte tajta. Vi gjorde så mycket tillsammans. Det värsta vi gjort var på Göteborgskalaset när vi var 15 år gamla. Hon träffade en kille hon pratat med för första gången och när han säger att han har pool så bestämmer jag att vi ska dit och bada.
Kan säga att det var den sjukaste natten jag haft i mitt liv
För att göra en lång historia kort så kan jag säga att vi gömde oss på ett tåg från hennes föräldrar, vi åker hem till en kille vi aldrig träffat, helt plötsligt kommer fem av hans killkompisar upp i hans lägenhet som var över garaget. Vill dock tillägga att dessa killarna var super snälla och inget hände MEN det kunde gått riktigt illa för oss. Jag vaknar upp ensam i sängen och ser att Mona och två killar ligger på en liten 90 madrass på golvet (fullt påklädda ska sägas). Jag hade ett tuggummi som hade snurrat sig flera varv runt min kropp och jag fattade inte varför de tre låg på golvet medan jag hade hela sängen för mig själv. Den bakfyllan var en av de värsta jag haft. Jag har nog aldrig varit så törstig i hela mitt liv.
Mona var den vännen som man drömmer om att ha
I högstadiet så var jag väldigt utsatt. I korridoren längst ner så fanns det bara två håll att välja på. Jag visste att om jag gick igenom korridoren så skulle jag antingen bli slagen, fälld, fasthållen eller få höra glåpord efter mig. Så istället för att låta mig gå på utsidan av byggnaden ensam för att ta mig till andra änden så gick Mona med mig.
Det låter säkert inte som en stor sak men det är ett minne som har funnits med mig under alla dessa åren. När vi skulle välja gymnasium så valde jag media för att hon valde media. Sen valde hon att hoppa av då hon kände att hon gjort fel val och kort därefter så tappade vi kontakten. Jag har alltså inte träffat henne på 12 år! Det ska bli så otroligt roligt att få se henne idag. Vi har så mycket att prata om och jag känner mig bara tacksam över att få tillbaka henne till mitt liv igen.
