Sol till Juni av Linda Gustafsson

Jag har precis läst ut en av de bästa böckerna som jag någonsin läst. Jag som alltid har svårt för att fastna i romaner som är fiktiva blev helt uppslukad av Sol till Juni. Boken handlar om Juni som tillskillnad från mig själv är en introvert person som arbetar på café Annas i Uddevalla där hon en dag träffar på en kille med smilegropar i kinderna som får fjärilarna att dansa i hennes mage. Men Junis liv ska snart vändas upp och ner. Hela hennes familjs liv kommer vändas upp och ner, för Junis mamma har fått ALS.

Sol till Juni fångade mig direkt från första meningen ”Vera hade precis fått reda på att hon skulle dö”. Boken är så otroligt vackert skrivet och den trollbinder på samma magiska sätt som en Disneyfilm. Extra roligt är det att boken utspelar sig i Uddevalla som är grannstaden till Trollhättan. Författaren Linda har varit så otroligt duktig på att förklara miljöer, små detaljer på ett så fint sätt utan att det blir tråkigt.

Något som jag reflekterade över när jag läste boken var hur olika jag och Juni är. Hon är otroligt introvert och håller mycket inom sig. Jag är extrovert och har inga problem med att berätta om hur jag mår eller hur jag tänker/känner. Men jag upplever att boken gav mig mer förståelse för personer som inte är som jag. Vilket jag verkligen uppskattar. Saker som är väldigt enkla för mig så som att fatta snabba beslut, prata inför människor och säga nej till saker vet jag kan vara otroligt svårt för andra.

Men genom att läsa Sol till Juni så fick jag en djupare förståelse. Junis syster i boken Siri hade lika väl kunnat vara jag. Men trots det så blev jag aldrig arg på Juni för hennes otroligt dumma val. Jag fick som sagt förståelse för hennes handling och insåg att personer som är introverta helt enkelt behöver mer tid än vad jag behöver för att fatta beslut.

Det finns två stunder i boken där jag verkligen fick kämpa för att inte börja gråta. Naturligtvis så vill jag inte spoila något för er men kapitel 59. Wow säger jag bara. Tänk att man kan bli så investerad i någon annans liv som egentligen inte ens existerar att man nästan gråter av glädje? Slutet av boken är tungt men vackert på samma gång. Just nu känner jag mig extra känslig då det är September och det är Bonzos månad.

Om det är något som jag tar med mig av denna boken så är det att leva i nuet. Livet är alldeles för kort för att skjuta upp saker som du önskar att du sagt. Viktigt också att spendera tid med personerna som du älskar. Njut av de stunderna som ni har tillsammans. Sist men inte minst så vill jag verkligen rekommendera denna boken. Den är stark, äkta och så vackert skrivet.