Detta är den andra boken i en serie av två. Den första boken Her Saint hittar ni här. Till skillnad från den första boken så var His Sinner mycket bättre. Denna hade mer spänning i sig och något som jag uppskattar med Harmonys böcker är att du vet aldrig hur de ska sluta. Jag älskar böcker som är spännande så man nästan får ont i magen. Nu skulle jag inte vilja påstå att denna boken var så spännande men betydligt mer än den första.
Saint
Briar is more than my muse—she’s my soulmate. She just doesn’t know it yet. After a writing retreat in seclusion with me, she’ll never want to leave. And if she does? Perhaps I simply won’t let her. After all, what’s a saint without his sinner?
Briar
My masked stalker is forcing me to stay with him in his Gothic manor. He claims we’re here for a writing retreat, but I know the real reason he brought me here. I’m his muse, and he’s going to lock me up forever. But I can’t leave my life behind. I won’t. No matter how much he makes me want to stay. Especially when it seems like Saint de Haas may not be the only one stalking me…
Boken har en riktig twist på slutet som jag inte alls var beredd på. Och när den twisten kommer fram då ökar spänningen brutalt. Det bästa med twisten var att jag hade ingen som helst aning om att det skulle ske. Åter igen så lyckas Harmony binda samman sin berättelse på ett sätt som hela tiden håller spänningen vid liv. Boken får 3 av 5.
Igår noterade jag att Elin som jag följer på instagram hade bytt profilbild. Hon har en julmössa på huvudet så jag skrev att jag älskar den nya profilbilden. Då svarar hon ”Känns som under bloggtiden när man bytte header till jul”. Och det fick mig verkligen att inse att jag saknar bloggtiden.
Jag började blogga 2005. Som alltid när de kommer till nya saker så vägrade jag först men en dåvarande vän tjatade på mig i flera veckor att jag måste skaffa en. Så 14 år gammal skriver jag mitt första blogginlägg. Räknar vi dock med dagboken som man hade på Lunarstorm så började jag blogga vid 12-13 års ålder. Som liten drömde jag om att bli författare och jag skrev en massa böcker som min mamma fick läsa. Minns en bok som handlade om min favorithäst på ridskolan som hette Dandy.
Dandy är hungrig. Nu ger jag Dandy mat. Dandy ska ut i hagen. Jag leder Dandy till hagen.
Den hade förmodligen inte hamnat på New York Times bestseller lista. Men att börja blogga föll så naturligt för mig. Och hade det inte varit för bloggen så hade min stavning aldrig varit där den är idag. Under hela min uppväxt hade jag så svårt för att läsa och skriva. Jag fick i flera år gå till ett annat klassrum när vi hade Svenska för att få vara i en lugnare miljö och får mer hjälp. Jag hatade varje sekund av det. Men tack vare att bloggen hade rättstavning så lärde jag mig att stava enormt fort.
Jag saknar bloggtiden
Jag minns när jag gick i gymnasiet och på den tiden kunde man inte tidsinställa inlägg som man kan idag. Så då gick jag upp varje morgon och skrev ”Hej nu ska jag till skolan, hörs sen”. En enda liten mening kunde vara hela blogginlägget. Sen i skolan då jag gick media så hade jag tillgång till datorer så då kunde det dyka upp ett inlägg ”Är i skolan nu, hatar det”. Och när man kom hem så skrev man lite längre. Stack ut och träffade vänner för att sedan skriva ”Nu ska jag lägga mig. Vi hörs imorgon”. Man hade nästan aldrig några bilder eller så hade man endast en bild i varje inlägg.
Och på den tiden så fanns det inte mobiltelefoner. Så när alla kom hem från skolan så satt man i säkert 2 timmar och läste ALLA de bloggarna som man följde. Jag tror att jag som mest läste 140 bloggar VARJE DAG. Helt galet men samtidigt så jäkla underbart. Man fick under den stunden försvinna in i en annan persons liv. Vissa kunde berätta sina mörkaste hemligheter medan andra skrev mer om skolan. Jag minns att jag och Anne-Marie alltid blev motiverade när Blondinbella skrev om skolan. Då fick vi en liten extra kick.
Jag har bloggat i 20 år av mitt liv
Ni som har hängt med från början minns säkert när jag kallade Johan ”Söt” här i bloggen istället för hans namn. Jag har delat så mycket av mig själv. Svåra stunder i min ungdom, sorgen efter Bonzo, glädjen när största drömmen om att köpa en lägenhet gick i uppfyllelse. Det finns så mycket som ni vet om mig. Och jag är bara så tacksam att så många av er fortfarande är här. För tiden har verkligen förändrats. Idag känns det inte som att någon ens har tid att läsa ett sånt här långt inlägg. Allt ska gå så himla fort. Det känns som att jag är en av väldigt få personer som fortfarande bloggar dagligen. Även om det känns ensamt så har jag inga planer på att sluta. Tvärtom så vill jag utvecklas och göra detta ännu bättre. Jag ska sätta mig ner och börja planera för hur jag vill att bloggen ska se ut under 2025.
Vad saknar ni från bloggtiden? Vilka bloggar läste ni förr?
Back to basic, har ni en bra basgarderob? Jag har aldrig haft det och helt ärligt så vet jag inte om jag någonsin kommer ha det. Basic aint ma thing. Men jag tyckte dessa topparna var riktigt snygga och jag gillar att de fanns i färger som marinblått och grönt. Grönt överlag verkar vara en färg som verkligen har kommit till liv de senaste. Tycker det är så fint.
I ett av sina nyhetsbrev så tipsade Emelie om CeraVe SA Smoothing Cleanser. CeraVe SASmoothing Cleanser är speciellt utformad för dig med torr, grov och knottrig hud för att skonsamt rengöra och exfoliera ojämnheter. Med salicylsyra, hyaluronsyra och tre essentiella ceramider hjälper den till att bevara hudens fuktbalans och stärka dess skyddande barriär, och är lämplig både för ansiktet och kroppen. Hypoallergen och parfymfri. Massera in på våt hud och skölj av.
Jag lider av Keratosis pilaris och har gjort det sen jag var riktigt liten. Orsaken är en överproduktion av keratin. Ett mjukgörande ämne som finns naturligt i huden, håret och naglarna. Det är helt ofarligt men något som jag helst hade velat slippa. Många som har dessa prickarna har de endast på sina armar men jag har dom över hela kroppen. Nu när jag använder min Braun IPL Silk-Expert Pro5 så vill jag naturligtvis att mina ben ska vara lena och mjuka. Men istället så är de knottriga och det ser fortfarande ut som att jag har hår på mina ben på grund av alla prickarna.
Nu har jag precis börjat använda CeraVe SA Smoothing Cleanser så jag kan inte uttala mig om ifall den fungerar eller inte. Men det som är så himla bra med denna är att jag kan använda den i duschen. Jag duschar i stort sig varje dag då jag gymmar så mycket. Och då blir det en bra rutin att använda denna varje gång jag duschar. Jag hoppas verkligen att denna kommer fungera. Men tänker att resultaten kommer inte över en dag så jag behöver kanske använda flera flaskor innan jag sker skillnad. Speciellt med tanke på hur extremt mycket jag har.
