DixiWonderland.com

Botaniska Trädgården

Det spöregnade, det åskade och det blixtrade. Men hur dåligt vädret än var så skulle det inte stoppa mig från att åka ner till Göteborg. Jag har sett fram emot detta i flera dagar och dagen blev tusen gånger bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Vi åkte ner till Botaniska Trädgården för att träffa Junna och hennes sambo Truls. Jag och Junna har haft lite kontakt över Instagram då vi båda älskar växter men jag visste inte så mycket om henne. Men efter igår så känns det som att vi har känt varandra hela livet.

Början på en fin vänskap

Ni vet den där känslan när man bara klickar med någon? Så kändes det igår med både Junna och hennes sambo. Båda två var så varma och trevliga. Det första Johan sa när vi satte oss i bilen för att åka hem var att det hade varit en väldigt rolig dag. Och att höra Johan säga det värmde verkligen mitt hjärta för han åkte med utan att veta något alls egentligen haha.

Blommande Bonsaiträd

Något som ingen av oss visste var att Botaniska Trädgården var väldigt inspirerad av Japan. Vilket var väldigt roligt då vi alla fyra har en stor kärlek för Japan. Speciellt Junna och Truls som bott där. Vi träffade på dessa söta koi fiskarna. Koi är Japans national fisk och vissa säljs för flera miljoner kronor. Vi gick genom den Japanska trädgården som var så vacker och så hade vi en sån otrolig tur att just igår den 9 Juni så hade de en utställning på blommande bonsai träd. Bonsai träd har en stor betydelse för Japan. Och då Junna är född och uppvuxen i Japan så känns det lite som att det var ödet. Att av alla dagar som vi kunde besökt Botaniska Trädgården så var det just igår som utställningen var.

Jag hade varnat Junna innan vi sågs att jag skulle ha tusen frågor om Japan. Allt från hur jag uttalar vissa ord, hur jag bygger meningar, kulturen, maten men framför allt att få lära känna Junna och Truls mer. Igår var första gången som jag fick höra Japanska i verkligheten. Jag såg förmodligen ut som Sailor Moon när hon fick se den maskerade rosen haha. Jag tycker Japanska är ett så vackert språk och det är annorlunda att få höra det i verkligheten jämfört med alla Youtube videos som jag ser varje dag.

Man kan säga att jag är smått besatt

Ingen i min närhet delar min kärlek till Japan på samma sätt som jag gör. Johan är intresserad men inte på samma nivå. Jag spenderar säkert 4-5 timmar om dagen med att studera språket och kulturen. Man kan säga att jag är smått besatt. Och det som gör det extra roligt med Junna är att det skulle visa sig att vi båda har väldigt mycket gemensamt förutom Japan. Vi är båda ensambarn, vi är crazy plant parents, vi båda rastar hundar, vi är väldigt lika i vår relation till våra sambos. Jag hoppas och tror att igår var början på en väldigt fin och lång vänskap mellan oss.

Vi spenderade hela 8 timmar tillsammans igår och jag ville aldrig att dagen skulle ta slut. Jag kan verkligen skratta mig själv lycklig över att jag vid 33 års ålder har så lätt för att träffa nya människor och bygga relationer till dom. Jag vet att många har svårt att skaffa nya vänner och kanske känner sig ensamma. Det enda jobbiga med mina relationer är att de flesta av mina vänner inte bor i samma stad som jag.

Inte ens min bästa vän bor i Trollhättan. Nu har vi dock tur att avståndet mellan oss inte är mer än 20 minuter. Men jag har inte möjligheten att bara gå över till henne för en fika. Junna bor i Stockholm så där är det 4 timmar mellan oss men Johanna är värst då avståndet mellan Gotland och Trollhättan är 8 timmar. Men det spelar ingen roll hur långt avståndet är mellan oss. Har man en bra och stark vänskap så klarar den vilket avstånd som helst.

Idag kommer jag fortsätta att leva på lyckoruset från igår. Jag känner mig fulladdad med energi och det finns mycket roligt att se fram emot. Jag har två paket att hämta ut, två promenader med Oliver väntar och sedan ett härligt gympass. Har även mycket som ska fotograferas idag. Jag tycker det är svårt att hitta en balans mellan alla mina sidor som ska uppdateras men jag känner mig mer motiverad än någonsin nu. Är det någon gång som jag ska satsa så är det nu.

Det har gått lite segare än vad jag önskat med jobbfronten. Samtidigt så tror jag att det har varit viktigt för mig att bara kunna ta ett steg tillbaka och andas. Jag hade aldrig klarat av att gå från min gamla anställning till en ny direkt. Jag vill kunna leva på mina företag. Det är en av de stora drömmarna som jag har och har haft under så många år. Sen är inte dörren helt stängd för att ta en anställning. Det har många fördelar med att vara anställd. Det finns också extremt många nackdelar om man får en dålig chef. Men jag har gjort rätt stora ändringar i mitt sätt att driva mina företag så jag hoppas att dessa förändringarna kommer göra det lönsamt för mig. Och ni känner mig vid detta laget, det finns ingen chans att jag ger upp mina drömmar!