Jag har så länge suktat efter såna här krukor. Både jag och min sambo älskar naturfärger. Vi gillar kallt trä, lerkrukor, grönt, brunt, beige och vitt. Såna här krukor är väldigt fint att ha torkade blommor i. När vi väl flyttar så ska jag unna mig en.
Igår åkte vi ute till Öresjö. Min sambo skulle hjälpa sin pappa med ett av husen på gården och jag ville plantera ut mina solrosor. Min första utplantering någonsin och det är så spännande. Nu får vi bara hoppas att de överlever för de har inte varit ute i mer än några timmar denna veckan. Men solrosorna var aldrig en stor prio för mig så därför känner jag att jag vågar chansa lite.
De små prickarna som ni ser på andra bilden är Snigel Effekt. Jag har nämligen sett att sniglarna har redan börjat äta på mina stockrosor så igår började jag hälla ut Snigel Effekt bland mina odlingar. För er som inte vet vad Snigel Effekt är så är det små pellets tror jag man kan säga som sniglarna äter och sedan dör av. Den enda naturliga fienden som sniglar har är ankor och jag tror inte att vi kommer köpa ankor så då får vi hoppas att Snigel Effekt gör jobbet.
Det var första gången som Nala fick följa med ut till Öresjö. Och jag vågar allt påstå att hon älskade varje sekund som vi var där. Alla hundar som vi haft har älskat Öresjö. Min sambos farmor och farfar har ett stort hus och en enorm trädgård så hundarna har alltid fått springa lösa och lite huller om buller. Nala tyckte att det var så roligt att få lukta på allt som var nytt. När vi går på promenader hemma så går hon otroligt fint. Men polishunden Nala förvandlades till den 1 åringen som hon faktiskt är. Hon förstod inte riktigt att man tex inte får gå i blomrabatterna medan hon tyckte att det var en utmärkt plats att poopa på haha.
Någon som däremot inte var glad över att Nala var med var Melker. Denna bilden är så klockren för så här stod han större delen av dagen. Han tycker verkligen inte om andra hundar. Kira är den enda hunden (vad jag vet) som han faktiskt tycker om och accepterar. Men alla andra hundar visar han tänderna till. Kanske är det för att Kira är så liten samt inte speciellt intresserade av honom.
Nala däremot stod på bakbenen och skrek allt vad hon orkade när hon såg Melker. Och Melker tänkte nog ”Åh nej, inte en jobbig tonåring”. Melkersson fyllde 11 den 4 Maj så jag tror han hade tyckt det varit trevligare om en äldre dam hade kommit på besök istället för en skrikande tonåring. Men det gick väldigt bra mellan hundarna. Nala var kopplad hela tiden så att hon inte skulle vara på Melker. Och Melker, jaa han stod antingen och gömde sig vid huset där de arbetade eller så surade han ordentligt och la sig på andra sidan huset haha.
Kan man hundar så vet man att är det någon hundras som inte tycker om vatten så är det Huskys. Har ni inte sett detta klippet på Fredo så är det värt att se. Och följ gärna kanalen. Vanessa som har kanalen donerar mycket av sina intäkter till olika djurhem samt har även betalat för sina kunders veterinärkostnader. Fredos reaktion är vad man förväntar sig av en Husky. Men Nalas ägare har berättat att hon älskar vatten. Och då vi har en privat brygga i Öresjö, det var 18 grader varmt ute så kunde jag inte låta bli.
Detta var första gången som jag hade Nala lös. Naturligtvis så var jag lite nervös över att hon skulle sticka iväg men hon ville inget annat än att jag skulle kasta pinnar så att hon kunde hoppa ut och hämta dom. Det var så himla roligt att se henne så glad. Jag älskar alla dessa stunderna som vi får dela tillsammans. Det är verkligen minnen för livet. Hon kom in i mitt liv när jag behövde henne som mest. Nala var bara 9 månader när jag började jobba med henne. Så jag tror det är en av anledningarna till varför vår relation är så stark till varandra. Jag vet att hon litar på mig till 110% och jag skulle göra vad som helst för henne.
Vi avslutade dagen med att grilla korv. Min sambos pappa är så sjukt duktig på att grilla. Allt blir så himla saftigt och gott. Jag älskar verkligen att våren äntligen är här och sommaren står runt hörnet. Men nu kommer allt mitt fokus ligga på att bli bra igen. Förmodligen så har jag fått ryggskott. Det blev naturligtvis värre igår när jag planterade solrosorna. Men jag har kollat på Youtube på en massa övningar som jag ska göra så att detta förhoppningsvis släpper fort.
Som ni vet så skurade jag min grannes balkong idag. Jag gjorde det för att jag ville ge tillbaka. Och det är precis som de säger med karma. What goes around comes around. Det jag inte berättade i gårdagens blogginlägg var att jag hade skrivit två lappar. På den första som jag satte på min grannes ytterdörr så stod det ”Äntligen Fredag, det finns en överraskning på balkongen”. Väl på balkongen så skulle de se att jag hade skurat rent den och så fanns det en till lapp där det stod ”Nu är balkongen redo för mysiga stunder. Öppna mig” Sen i det brevet så skrev jag ”Det finns en till överraskning. Kom förbi och knacka på”. Och det var då tårtan som jag hade gjort.
Tanken var först att jag skulle lägga tårtan i min grannes frys men den var fullt så det fick bli på detta sättet istället. Men under dagen så skrev Nalas familj och undrade om jag kunde ta ut henne och naturligtvis så säger jag inte nej till fina Nala. Så vi gick en sväng runt älven. Lika mysigt som alltid men jag skulle ljuga om jag sa att svanskotan inte gjorde ont. Det kändes extra mycket när vi gick i uppförsbackar. När vi nästan var hemma så träffade vi på Nalas bästis nummer två Sky. Så vi lät hundarna busa lite innan jag gick för att lämna Nala.
Sen som alltid så fastnade jag hos Nalas familj tills deras lilla bäbis tyckte det var dags för mig att gå. När hon börjar skrika då vet jag vart dörren är haha. Men jag älskar Nalas familj nästan lika mycket som jag älskar Nala. Vi har bara känt varandra i lite mer än ett halvår men tanken på att inte ha dom i mitt liv gör mig så ledsen. Jag trodde aldrig att jag skulle få en sån kontakt, varken med Nala eller hennes familj.
Jag vet att många känner sig ensamma när de blir äldre. Man tappar kontakt med folk, glider ifrån varandra. Men för mig är det helt tvärtom. Jag känner att jag får fler och fler vänner. Det gör mig så otroligt tacksam. Jag känner mig verkligen älskad och det är ärligt talat en av de bästa känslorna som finns.
När jag väl kom hem så berättade min sambo att min granne hade kommit hem. Så jag tog med mig tårtan och knackade på. Dörren flyger upp och han säger ”Nu är du hemma” och jag förklarar att vi hade varit ute med Nala. Sen visade jag honom tårtan och hans två pojkar tittade fram och sa hej. Jag var lite nervös över vad han skulle säga om balkongen. Nu känner jag min granne väldigt väl men jag vill inte trampa någon på tårna. Men han och barnen hade blivit jätte glada.
Och när vi står där och pratar så kommer hans yngsta son fram till mig och säger ”Du är världens bästa granne” samtidigt som han ger mig en kram. Sen gör den andra pojken lika dant. Och där var det kört! Tårarna börjar spruta och åter igen så står jag där med lyckorus i hela kroppen. Bara jag skriver detta så får jag sitta och kämpa för att inte börja gråta igen.
Naturligtvis så hoppas jag att personen i fråga blir glad. Men att få en kram från hans barn och höra dom säga såna fina ord till mig det berörde mig så otroligt mycket. Speciellt när det kom från dom själva. Så trots att min svanskota tar död på mig så hade jag kunnat skura balkongen hundra gånger om bara för att få en kram från hans fina pojkar.
Jag har fått nyckeln hem till honom så att jag kan flytta ut alla växterna när han och barnen åker iväg på morgonen och sen så går jag och hämtar alla växterna innan de kommer hem igen. Jag vill naturligtvis inte vara där och störa dom varje dag. Och denna lösningen har fungerat perfekt. Jag frågade naturligtvis min granne om han ville ha betalt för att jag lånar balkongen. Men då skrattade han bara och sa at jag kunde väl baka något.
Men snäll som jag är så nöjde jag mig inte med att baka en glass daimtårta till honom och hans tre pojkar. Jag bestämde mig för att skura rent hans balkong. Så tidigare i veckan varnade jag grannarna som har balkong under. Och imorse så satte jag igång. Det tog 1,5 timma att skrubba rent hela balkongen. Dock blev det inte perfekt för min svanskota som jag pajade förra helgen ute i Öresjö blev bara värre och värre då jag satt på huk när jag skurade. Nu ligger jag i sängen och har så fruktansvärt ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är en gammal skada som tyvärr kommer tillbaka.
Min granne är ensamstående med tre pojkar. Och som ni vet så har jag aldrig haft en pappa men kunde jag önska så hade jag utan tvekan velat ha min granne som pappa. Han är en så himla fin person. Och det syns tydligt i hans pojkar för de är så otroligt artiga och snälla. Mitten pojken sa till mig efter att vi hade hälsat på varandra i trappen en dag ”Jag hoppas att du får en trevlig dag”. Vilken unge i 11 års åldern säger en sån sak till sin granne? Sen att min granne älskar anime lika mycket som vi gör är ju bara en match made in heaven.
Jag hoppas verkligen att han blir glad när han kommer hem idag från jobbet och ser balkongen. Jag är så otroligt tacksam för att han vill låna ut sin balkong till mig. Så detta var det minsta som jag kunde göra. Hade jag inte fått låna hans balkong så hade jag varit tvungen att springa upp och ner för alla trapporna, ställa ut alla odlingarna och sitta och vakta dom i flera timmar så ingen hade förstört dom. Så att få låna hans balkong underlättar enormt för mig. Och nu är det inte många veckor kvar. Kanske att vi kan börja plantera ut vecka 20.
Jag nämnde att förra veckan inte alls hade varit något bra för mig. Men denna veckan har varit så underbar. Kanske för att jag har fått spendera hela tre dagar på raken med min favorit tjej Nala. Och för att inte tala om hennes underbara familj. Det är fortfarande nypa mig i armen känsla över hur fina dom är. Min bestie hade haft en dålig dag så i Fredags när hon skulle komma hem till mig så frågade jag Nalas ägare om det var okej om jag lånade Nala en stund för att överraska min bestie.
Hon hade inte träffat Nala sen i vintras och vem blir inte glad av lite hundmys? Det var med väldigt kort varsel men de sa att det var inga problem. Så himla snällt av dom. Väl hemma hos mig sen så överraskade jag min bestie med en nybakad krokodil. Ibland behövs det inte mycket för att göra någon annan glad. Det räcker med så små gester och min bestie skrev sedan efteråt hur glad hon hade blivit. Vilket i sin tur gjorde mig varm i hjärtat.
Igår spenderade vi Valborg ute i Öresjö. Min sambos pappa har fått en flipp och sågar ner i stort sett alla träd som står på tomten. Deras tomt där ute är enorm. De har en stor del av berget som ni kan se här på bilden. Sen finns det tre gräsmattor med fruktträd, vi har platsen där jag har alla mina pallkragar samt fyra-sex rabatter. Så igår sågade min sambo och hans pappa ner sly och träd på berget. Marie och hennes systerdotter rensade bland en massa ruttet. Jag gjorde en ny pallkrage och gick upp och ner med en massa koskit som jag la i den nya pallkragen men även vid vinbärsbuskarna.
Sen trimmade jag två tallar som min sambos farmors pappa hade planterat när de köpte huset. Vi alla vill såga ner dessa men det är inget vi kan göra så länge farmor lever. Men att trimma dom gör en enorm skillnad. Vi höll på i fyra timmar innan det var dags för årets första grillning! Ett perfekt avslut på en väldigt slitsam men rolig dag.
Idag har jag en sån fruktansvärd träningsvärk i hela kroppen. Trots det så åkte vi ut till Överby imorse klockan tio för att tvätta vår bil. Klockan elva var vi på väg hem efter att ha storhandlat hem en massa mat. Skönt att slippa allt folk och gjort sånt som måste göras tidigt. Resten av dagen så ska jag bara ta det lugnt. Jag är så trött idag men behöver försöka komma ikapp med att vattna mina växter.
Jag håller även på att försöka hitta en tredje hund att ta ut på promenader nu. Som ni säkert har märkt så har det varit väldigt dåligt med samarbeten för mig. Och just nu mår jag så himla bra av att få ta ut Nala och Smilla så jag vill inte förlora de genom att söka anställning någon annanstans. Jag känner själv att livet är alldeles för kort för att arbeta med något som inte gör mig lycklig. Naturligtvis så diskuterar jag såna här saker med min sambo och lyssnar mycket till vad han tycker. Men vi båda trivs väldigt bra med de upplägget som vi har här hemma. De som har hört av sig än så länge har antingen bott för långt bort eller behövt hjälp för sällan. Men jag hoppas att jag inom en snar framtid kan presentera en ny vovve på min instagram för er.
