Första veckan i Januari har passerat och den har varit händelserik. Jag har haft mitt första ”bråk” med en av mina närmaste vänner. Det var väl egentligen inget bråk. Jag tog ett skämt för långt och sårade personens känslor. Vi är väldigt olika och har en lite hård chargong mellan oss. Men i Lördags morse så ringde jag upp personen direkt när jag vaknade och vi pratade i två timmar. Det låter nog mer dramatiskt än vad det egentligen var. Men det är naturligtvis aldrig roligt att såra någon man tycker om. Men nu är allt som vanligt igen vilket är så skönt.
Något som jag behöver bli bättre på är att tänka innan jag säger något. Även om jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker om mig så är det inte lika lätt för andra. Sen är det svårt att läsa av en person när man sitter och chattar jämfört med om man säger något irl eller via telefon. Men jag lärde mig en läxa och tar lärdom från detta.
Igår kväll så var vi på bio för första gången sen Dune kom ut. Trollhättan har fått en ny biograf och den är awesome. Dock är godisutbudget total katastrof. Det fanns bara några små påsar som man kunde köpa. Stort minus tycker jag även om jag inte äter lösgodis. Men själva biosalongen var amazing. Man hade så mycket space. Bild och ljud var toppen så jag kan faktiskt tänka mig att gå på bio igen.
Filmen vi såg var naturligtvis Avatar The Way Of Water. Den var MAGISK! 3 timmar och 12 minuter kändes som ingenting. Så otroligt vacker men jag var inte alls beredd på att jag skulle få sitta och kämpa med tårarna flera gånger under filmens gång. Ni måste se den för den är så vacker och skådisarna är helt fantastiska. Man lämnar biosalongen med en riktig tankeställare angående hur vi behandlar vår natur och framför allt alla de vilda djuren som lever i havet.
_____________________________
Idag har jag spelat in lite reels som ni kan se på bilderna. Jag fick en grej till mitt stativ som gör att jag kan filma med min telefon i julklapp och jag är så glad. Nu kan jag göra sminkvideos, matlagningsvideos, minivloggar direkt på instagram och det känns så roligt. Jag har även packat mina tre Orkidéer som jag sålde igår och som ska skickas till sitt nya hem imorgon. Snart ska jag ta och göra matlådor inför kommande vecka. Sambon ska tillbaka till kontoret och nu är det fullt ös medvetslös som gäller.
Förra året så hittade jag den växtarten som jag älskar. Jag tror att de flesta av oss har en viss växtsort som vi dras till. Det kan vara Anthurium, Philodendron, Hoya och som i mitt fall Scindapsus. Efter att ha varit en Crazy Plant Parent i några år så insåg jag en sak som förändrade mycket för mig och vilka växter som jag ville ha i min samling.
Jag ville ha växter som var enkla, tåliga och som inte tog mycket plats. Bor man på 33 kvm så har man inte plats för monsterväxter. Säger hon som har sju Monsteror… Men jag insåg att jag behöver inte låta mina Scindapsus klättra om jag inte vill. De behöver inte ha växtlampor för att överleva vår extremt mörka vinter. Och de klarar sig hyfsat bra om jag missar att vattna dom.
Så Scindapsus blev min växt. Jag skapade även en Facebook grupp Scindapsus Sverige för oss som älskar släktet. Då det kommer väldigt många nya varianter så är det bra att ha en grupp där man kan diskutera. Under slutet av förra året så blev jag även förälskad i Epipremnum på nytt. Vissa av er vet kanske inte vad Epipremnum är men om jag skriver Gullranka så tror jag att många av er vet vad jag pratar om. Mitt intresse för dessa blommade på nytt när jag köpte Gullis av min vän Jonnie under en växtträff i Göteborg. Gullis hade helt enorma blad så det gjorde mig intresserad av att se hur stora blad hon kan få hemma hos oss.
Idag har jag ett experiment där en stickling av min Marble Queen aka Snow Queen och min Hawaiian har fått varsin enormt långa kokospålar att klättra på. Just Hawaiian ska kunna få helt galet stora blad så jag är super excited för att se hur detta experimentet kommer att gå. Jag köpte även en Manjula efter att jag sålde min första. Vill man att de ska få stora blad så behöver man låta dom klättra men det är absolut inget måste. Ingen av mina Scindapsus klättrar men vi får se om det ändras i framtiden.
Jag var inte jätte sugen att gå till jobbet igår då vi dagen innan hade haft orange varning och ”snöstorm”. Men väl ute så var det inte så farligt som jag hade trott. Första vovven var Nala som var överlycklig. Husky + snö = kärlek. Det gör mig så glad att se hur glad hon blir. Efter Nala så var det dags för lilla Hugo som inte är så liten längre. Helt galet hur stark han är men har jag kopplet kopplat vid öglan framme vid bröstet så klarar jag av att hålla honom.
Nu blir det mycket jobb under promenaderna. Han får gärna busa och så men han får inte dra. Så det blir mycket jobb med att få honom att lyssna vilket är svårt när allt annat runt omkring är så mycket roligare. Men jag tycker det går väldigt bra. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra då jag började jobba med honom i slutet av November.
Efter jobbet så åkte jag hem till Anne-Marie för lite fika samt årets sista julklappsmys. Jag blev så sjukt glad för hennes julklapp! Men jag tänker att jag får återkomma i ett senare inlägg med vad det var. Efter Anne-Marie så åkte jag hem till Tina för att hämta en ny växt som jag köpt. Var så trött när jag väl kom hem men det blev att värma matlåda och sedan sätta sig framför datorn och jobba.
Idag har jag Nala så vi ska se om vi kan hitta en plats att släppa henne lös på där hon kan få busa av sig. Snön lär inte vara kvar så länge till så lika bra att passa på när vi väl har den. Till helgen så hade jag tänkt att spela in en video, spela in en reel och så ska vi på bio och se nya Avatar. Ni som redan har sett filmen vad tyckte ni om den?
Det är dag tre av det nya året och jag känner mig smått besviken på mig själv. Vart är all den där energin som bara ska explodera ut den första Januari. Den stora början på årets bok, det första kapitalet som jag skriver. Och istället för att explodera ut som om jag dansade på en äng full med blommor så vill jag smälla igen boken och skrika ”Jag är inte redo än”.
Både på gott och ont. Jag drömmer ofta så mycket att jag glömmer av att leva i nuet. Detta är ett jätte stort problem för mig i mitt arbete med sociala medier då det förhindrar mig från att agera här och nu. Jag behöver sluta drömma om framtiden och acceptera att det är här jag är just nu i livet. Och då får jag använda mig av de redskapen som jag har tillgängliga för tillfället. Jag jämför aldrig mig själv med andra men däremot så har jag insett att jag jämför vårt hem väldigt mycket med andras. Jag vill inte fotografera eller filma här hemma för jag tycker inte om hur vi bor. Och då vill jag poängtera att jag tycker vi bor väldigt fint med möjligheterna som vi har på våra 33 kvm men är det instagram vänligt? Nej.
Men detta är något som jag ska jobba med i år. Jag tror inte att någon annan förutom jag själv bryr mig om hur det ser ut hos oss. Men jag tror många kan känna igen sig i hur man mår när man jämför sig med andra. Det behöver inte alltid handla om utseendemässigt utan det kan vara livsstil, ekonomi, relationer och en massa annat. Men en förändring kommer aldrig att ske om jag själv inte skapar den. Men jag ska verkligen arbeta mycket med att acceptera nuet. En vacker dag så kommer vi köpa vår drömbostad men tills dess så får jag arbeta med vad jag har.
