Idag är det ett år sedan som Bonzo somnade in i mina armar

Idag är det ett år sedan som Bonzo somnade in i mina armar

Då sken solen men idag slår regnet hårt utanför vårt fönster. Det är svårt att ta in att vi har levt ett helt år utan honom. Kanske för att livet känns lika tungt idag som det gjorde för ett år sedan. Den 17 September 2020 så försvann en stor del av våra hjärtan och det kommer aldrig bli helt igen.

Idag är en fruktansvärt tung dag för oss båda

Jag har fruktat denna dag i ett år. Hur kommer jag må, hur kommer jag känna. Men det känns precis som de senaste 365 dagarna. Saknaden som slår hårt i hjärtat och tårarna som rinner ner för mina kinder. Det gör fortfarande lika ont. Jag har accepterat att mitt hjärta kommer aldrig bli helt igen. Det kommer för alltid vara trasigt. Och det är väl så alla känner när de har förlorat någon som de älskat så mycket att de skulle offrat sitt liv för dom.

Jag känner mig helt tom och avstängd. Tårarna rinner som floder ner för kinderna. Men hur mycket jag än gråter så minskar inte smärtan. Att se bilder på honom får mig att gråta, att se videos på honom får mig att gråta och att prata om honom får mig att gråta. När Bonzo hade somnat in så var de många som sa att det skulle bli lättare med tiden, men jag visste att det var en lögn. Man lär sig leva med sorgen men det betyder inte att livet på något sätt har blivit lättare. En dag hoppas jag att jag kan tänka på honom och känna glädje och kärlek i mitt hjärtat istället för all denna smärta. Men det kommer nog dröja många år innan jag är där.

Vår älskade nalle
10/5-05 – 17/9-20