DixiWonderland.com
Lifestyle Blogger

Idag sa jag upp min lägenhet

Trött. Nej jag skulle nog inte säga att jag är trött. Jag skulle nog säga att jag är totalt överkörd. Det är så himla mycket som händer just nu och det är inte bara min kropp som säger ifrån utan även mitt huvud. När jag väl har bestämt något då är det så och jag är inte villig att ändra på det. Dock så märker även jag att jag behöver ta ett chill pill och lugna ner mig. Det finns ingen anledning att rensa lägenheten som en galning efter att jag har varit ute i 4-6 timmar och gått. Det är mer än 2 veckor kvar av Mars och vi kommer hinna.

Med det sagt så har jag rensat hela köket idag haha. Jag har tagit hela köket, båda förråden, min byrå samt min garderob. Johan har väl tagit halva sitt skrivbord… Det handlar inte om att han lägger allt ansvar på mig utan vi är helt enkelt olika. Han tycker att 2 veckor är mycket medan jag är en do:er och vill få klart allt direkt. Att jag inte har börjat packa än är ett mirakel. Men jag har lovat mig själv att inte börja packa förrän samma vecka som vi får nycklarna. Finns ingen anledning att packa allt direkt då vi har gott om tid att flytta allt.

Idag sa jag upp min lägenhet
Min stora trygghet i livet
Min livlina

Anledningen till varför jag har bott här så länge som jag har grundar sig i min barndom. Vi flyttade så extremt mycket när jag var liten och jag fick aldrig känna mig trygg eller hemma. När jag väl fick denna lägenheten så var det min stora trygghet och när det har kommit på tal att hyra en större lägenhet så har det inte känts rätt. Jag ville inte lämna det som gjorde att jag kände mig trygg. Så att säga upp lägenheten idag gjorde mer ont än vad det gjorde mig glad. Jag borde vara överlycklig över att vi ska flytta men jag är så jäkla rädd att något ska hända och så står vi helt utan hem helt plötsligt. Jag är rädd att säljaren ska ångra sig, att banken helt plötsligt ska neka oss bolån, att jag eller Johan ska dö. Så min dödsångest har blivit så mycket värre nu.

Jag önskar verkligen att det bara fanns en on/off knapp som man kunde trycka på. För alla dessa rädslorna får mig att må skit. Det dränerar mig totalt. Jag har fått gå igenom så extremt mycket i mitt liv så jag har bara ställt in mig på att jag aldrig kommer uppnå total lycka i livet. Hemska saker kommer alltid att hända mig så varför skulle denna gången vara annorlunda?

Finaste blombudet från min underbara Johanna

Finaste blombudet från min underbara Johanna

Efter en riktig skit dag på jobbet igår så överraskades jag med de finaste blombudet från min underbara Johanna och hennes man Patrik. Jag blev så himla glad! Jag får aldrig blommor längre sen jag utbildade mig till florist vilket är så tråkigt för jag älskar blommor. Blev så himla överraskad och glad.

Anledningen till varför jag hade en dålig dag…

Anledningen till varför jag hade en dålig dag på jobbet var för att vädret var katastrof. Som jag sa till Messi igår ”Lite regn har ingen dött av” men när kommunen är så fruktansvärt dåliga på att ploga och vi får plusgrader samt att det regnar på det så är det en självklarhet att vägarna blir totalt översvämmade. Jag kom nästan inte in till Luna för det var total katastrof utanför henne och då finns det ändå två portar att ta sig in via. Väl hemma så kontaktade jag kommunen och de skrev att de har skickat ut plogbilarna på nytt så vi får hoppas att det går bättre idag.

Finaste blombudet från min underbara Johanna

Min sömn är mycket bättre nu. Igår ville jag sova redan vid 21:00 men jag tvingade mig själv att vara vaken till klockan 22:50 innan jag däckade helt utslagen i sängen. Vaknade klockan sju idag så jag kan bara hoppas att sömnen fortsätter så här nu. Är min ångest borta? Nej det är den inte. Det verkar som att många trodde att ångesten skulle försvinna så fort vi vann budgivningen. Men min ångest fanns där redan innan den karusellen drog igång. Men nu när jag äntligen verkar få tillbaka min sömn så tror jag att jag snart kommer må mycket bättre.

Idag har jag fem hundpromenader så vi får se om jag orkar fortsätta rensa när jag kommer hem. Igår städade jag ur båda våra förråd och det kändes så skönt. Nu är det bara vissa delar kvar av lägenheten som ska rensas och sen är allt färdigrensat. Då vet vi att allt som är kvar ska med till nya lägenheten. Nu ska jag fixa frukost. Börjar en timma tidigare idag så behöver få i mig en stor frukost nu så jag håller mig mätt hela promenaderna.

När och varför började föräldrar curla sina ungar?

Igår släppte Mauri en ny video. Lever en dag som Sveriges mest bortskämda person. Jag rekommenderar att ni ser videon innan ni fortsätter läsa denna texten. Efter att ha sett videon så var jag mest irriterad. Inte på ungdomarna i videon utan deras misslyckade föräldrar. Och ja, det låter nog hårt när jag skriver misslyckade föräldrar. Men har du en 17 åring som inte vet hur man skär bröd och hur man smörar en smörgås då har du i mina ögon misslyckats brutalt som förälder.

Jag pratade om detta med en av mina vänner för ett par dagar sedan. När och varför började föräldrar curla sina ungar? Jag tror många av er som är födda runt 1990 känner igen sig när jag skriver att väldigt få av oss fick något serverat. Ville vi ha pengar så behövde vi hjälpa till. Dammsuga, diska, plocka ur diskmaskinen, laga mat, tvätta. Klart att man någon gång kunde få pengar i handen om man bad om det men aldrig att vi fick flera hundra kronor i månaden utan att lyfta ett finger.

Jag förstår inte riktigt varför det blev en sån enorm förändring i barnuppfostran ca 10 år efter att jag föddes. Varför började föräldrar helt plötsligt leka bästa vän med sina barn istället för att prioritera att vara förälder först och vän sen? Att hjälpa till hemma handlar inte bara om att förbereda sig inför vuxenlivet. Det handlar om att växa som person. När jag var liten och hjälpte min mamma att städa och hon i sin tur gav mig beröm så växte jag som person. Jag insåg att det känns bra att hjälpa till. Och desto mer jag utförde en syssla desto bättre blev jag vilket gjorde att både min självkänsla och självförtroende växte.

Jag ska inte gömma under stolen med att vi också hade bråk hemma om städningen. Det hade vi. Och jag var så galet avundsjuk på mina vänner som aldrig behövde hjälpa till hemma. Men jag kan också säga att jag har aldrig haft en vän som haft bättre självförtroende och självkänsla än mig. Har det enbart med städningen att göra? Nej naturligtvis inte. Men att som liten inse att jag kunde mer än mina vänner gjorde att jag kände mig duktig och naturligtvis så stärkte det mig som person.

Jag försöker förstå varför man som förälder idag inte anser att det är en självklarhet att ens barn ska hjälpa till hemma? Varför vill man servera allt åt sitt barn på ett silverfat. På vilket sätt tror man att det kommer gynna ens barns utveckling?

Vi har köpt vår drömlägenhet

Den senaste 1,5 veckan har varit helt galen. Jag kan fortfarande inte förstå att detta händer. Efter 13 långa år i min lilla 1:a så är det dags att byta ut våra 33 kvm mot hela 76 kvm. De senaste veckorna har varit riktigt jobbiga. Som jag skrev för ett tag sedan så hade jag en dipp redan innan vi fick lånelöftet. Men att gå på visning och sen hamna i ett budkrig gjorde inte att min mentala hälsa förändrades till det bättre. Tvärtom så började jag må riktigt dålig. Jag har gråtit nästan varje dag. Min sömn existerar inte längre. Och samtidigt som detta sker så ska jag jobba och sköta allt som har med företagen att göra.

Det har varit ren tortyr ärligt talat

Jag flyttade in redan vid första visningen. Andra visningen när Johan fick se lägenheten för första gången så kände jag ännu mer att detta är vår lägenhet. Och nu sitter jag här och lägenheten är vår. Jag kan inte fatta att det är sant. Varje natt när jag legat vaken på grund av mina sömnproblem så har jag bett till mormor, morfar, min stora syster Marlene, Bonzo, Ronja, Foxie och alla andra på den andra sidan som kanske hör mig att Snälla låt min dröm gå i uppfyllelse nu. Jag har kämpat så länge och gått igenom så mycket. Nu måste det äntligen få vara min tur.

Efter vi skrev på kontraktet igår så gick vi till Hamnmagasinet där jag hade bokat bord. Vi åt en helt magisk middag, drack gott och meddelanden med gratulationer kom in från nära och kära. Jag är så glad men jag vågar fortfarande inte tro att det är sant. Jag kommer nog inte kunna andas ut förrän vi har fått nycklarna. Då kommer jag förstå att det inte är en dröm, utan att det är på riktigt.

Fram tills flytten så är det mycket som ska göras. Jag är i full gång med att rensa. Min förhoppning är att jag ska ha rensat klart hela lägenheten och förråden innan Mars är slut. Det svåraste momentet är att inte börja packa för tidigt haha. Men vi har planerat upp allt så himla bra så vi har över en månad på oss att flytta in i lägenheten. Så när det väl är dags för flytt så är det endast möblerna som ska flyttas. Allt porslin, kläder, växter osv kommer redan vara i lägenheten.

Sen det viktigaste av allt är en extremt välplanerad ekonomi. Jag fick sälja alla mina fonder och aktier för att kunna gå in med min del av kontantinsatsen. Så nu blir det att börja om från början igen. Det känns tungt men samtidigt så kunde inte de pengarna gått till något roligare. Men det kommer vara vårt största prio. Att bygga upp vårt sparande. Vi har fortfarande mycket pengar kvar och det är också en anledning till varför det har tagit oss så lång tid att köpa en bostad. Ingen av oss ville gå in med alla våra besparingar och sen inte ha några pengar kvar. Man vet aldrig vad som kan hända och nu när vi äger bostaden så är det vårt jobb att ta hand om den och åtgärda fel som kan uppstå.

Jag hoppas att jag om några dagar kan landa i allt detta. Det är fortfarande mycket på gång i mitt liv som jag inte kan dela med mig av just nu. Men jag hoppas att 2023 fortsätter så här. Nu ska jag ta och göra min andra kopp te, äta lite choklad till frukost och börja rensa. Och tusen tack för alla gratulationer! Det värmer verkligen i hjärtat att ni är så glada för vår skull.

Ska sanningen fram

Det var ett tag sedan som jag skrev. Ska sanningen fram så mår jag inte speciellt bra nu och har inte gjort sen ett par veckor tillbaka. Jag sover i snitt 4 timmar per natt, har svårt att äta och har tappat glädjen för mycket som jag tyckte var kul så som växterna. Jag har inte mått så här dåligt på många år. Jag har många fina människor runt mig som finns där för mig. Och jag vet att saker och ting kommer bli bättre. Att ha ångest är inget främmande för mig men det var länge sedan som den var så stor som den är just nu. Jag fortsätter att kämpa på och försöker jobba med mina sociala medier precis som vanligt. Men om jag försvinner i några dagar så vet ni varför.

Ska sanningen fram

Idag var dock en bättre dag. Anne-Marie kom till Trollhättan så vi kunde äntligen gå på spa som var hennes födelsedagspresent som jag gav henne förra året när hon hade fyllt år. Ingen av oss visste att Älvhögsborg hade en relaxavdelning och förstå vår lycka när vi hade den helt för oss själva. Vi var dock inte glada när vi fick veta att vi behövde tvätta vårt hår innan vi gick in i poolområdet. Jag har aldrig någonsin behövt göra det på något annat spa och då är ändå Upper House fem stjärnigt. Jag påpekade för personalen att det inte står ingenstans på hemsidan när man kollar upp relaxen att detta gäller.

Man kan tycka att det inte är en big deal men mitt hår tar en evighet att torka och deras hårföner var helt värdelösa då de bara blåste kallt. Så nästa gång behöver jag ta med mig två handdukar, egen hårfön, hårprodukter osv. Men personalen var så jäkla service minded så de gav oss ett presentkort så att vi kan komma tillbaka gratis nästa gång. Sånt älskar jag! Det är service på hög nivå och vi tyckte relaxen var så fin. Rent och snyggt så vi hade gått tillbaka även om vi inte hade fått presentkortet.

Sedan gick vi för att äta thaibuffé på vårt favorit ställe. Och snäll som hon är min underbara Anne-Marie så hade hon köpt en present till mig. Hon skämmer bort mig alldeles för mycket! Och det var verkligen ingen dålig present heller. Jag blev verkligen så himla glad. Men främst så är jag bara så tacksam över att jag har så himla fina vänner som alltid ställer upp för mig.