Vardag-arkiv – Sida 40 av 304 – DixiWonderland.com

dixiwonderland 21 maj, 2023

Ett litet mirakel

I Onsdags kom äntligen hemlisen ut. Sen i Januari har jag burit denna hemlisen så nära mitt hjärta. Jag har känt mig så otroligt hedrad över att ha fått vara med på den här resan. Min fina, underbara Johanna väntar barn tillsammans med sin älskade Patrik efter fem års tid med ofrivillig barnlöshet. Denna resan är inte min att berätta så jag hänvisar er till att läsa Johannas egna ord, tankar och känslor.

Johanna och jag träffades för första gången förra året efter att ha pratat online i 10 år. Hon är en av mina närmsta vänner och vi pratar nästan dagligen med varandra. En dag när hon skrev på sin blogg att hon inte mådde bra så sträckte jag ut min hand och sa att jag alltid finns här för henne om hon behöver prata. Johanna tog min hand och berättade att hon och Patrik hade försökt bli gravida i hela fem år men att ingen läkare kunde hitta vad som var fel.

Jag blev så himla ledsen. Jag kommer aldrig kunna förstå längtan efter att skaffa barn. Det är en känsla som jag aldrig har haft och förmodligen aldrig kommer att få. Men naturligtvis så kände jag enorm empati för det som Johanna berättade. Samtidigt så tyckte jag det var så fint att hon ville dela detta med mig. Jag kan uppleva att vissa personer som har barn inte vill prata om barn med mig just för att jag inte är intresserad av barn. Det har hänt att jag har känt mig utanför i vissa sammanhang för att personer har valt att exkludera mig från samtalet för ”om jag inte har egna barn så kan jag ändå inte förstå”. Därför blev jag så rörd när Johanna valde att berätta om deras resa för mig.

Jag minns den 2 Mars som om det var igår

Jag var ute och gick med Hugo och skulle precis gå över ett övergångsställe när det plingade till i telefonen. Klockan var 11:24 och där var dom. En bild på Johanna som håller upp en bild på deras lilla bebis. Jag blir helt till mig och trycker på play och börjar spela in ett röstmeddelande. Jag nästan skrek av glädje och folk runt omkring började undra vad jag höll på med. Samtidigt kände jag hur tårarna började tränga fram. Det var en sån där stund i livet som man aldrig glömmer.

Alla ska ha barn i Oktober

Veckor har hunnit bli till månader och vet ni vad det sjukaste av allt detta är? Jag vet om fyra par som ALLA väntar barn i Oktober. Egentligen så är det inte så konstigt för vi vet att de bästa personerna är födda i Oktober haha. Vi fick den 1 April veta att vänner till mig och Johan också väntar barn i Oktober. Om jag inte minns helt fel så är de beräknade bara en vecka efter Johanna. Det bestäms att vi ska ses under påsk så jag skriver till Johanna och frågar om hon har möjlighet att virka en sån här bedårande söt bitring som vi vill kunna ge till våra vänner. Jag tyckte det var en så fin symbol att både Johanna och vår vän väntar sina första barn och att de båda är beräknade nästan samtidigt. Sen att de båda är kreativa då Johanna virkar medan vår vän älskar att sticka.

Detta är alltså de första exemplaret som någonsin sålts via Stylemood men absolut inte de sista. Dom är så himla fina och lär sälja som smör. Johanna är så otroligt talangfull. Om ni väntar barn eller har en vän som väntar barn så kan jag varmt rekommendera att köpa en av de fina bitringarna och ge bort i present.

Ett litet mirakel

Jag är så enormt glad och fylld med både glädje och kärlek för Johanna och Patrik. Tacksam för att jag har fått vara med under hela detta året och fått vara där som stöd. Det enda jobbiga med allt detta är avståndet mellan oss. Jag önskar så att vi inte bodde 8 timmar ifrån varandra. Jag hade så gärna velat ligga i soffan bredvid Johanna, äta en massa glass och drömma om framtiden tillsammans med den lilla bebisen. Men jag lovar dig Johanna. Det kommer inte ta några 10 år innan jag får träffa den lilla bebisen ❤

dixiwonderland 16 maj, 2023

Stående Sorgarrangemang

Reklam för mitt florist företag Vackrabuketter.se

Stående Sorgarrangemang

Jag arbetar väldigt annorlunda jämfört med hur de stora företagen arbetar. Till skillnad från dom så har jag inga färdiga buketter eller arrangemang. Hos de större företagen kan man se bilder på färdiga arrangemang och välja den man vill ha. Då jag driver Vackra Buketter som egenanställd så kan jag inte göra inköp som någon som driver butik. Jag har ingen möjlighet att förvara den mängden blommor som man behöver köpa in. Och hela mitt koncept med Vackra Buketter är att inte ha något svinn alls.

Kundens önskan var att arrangemangen skulle gå i rosa då detta var den avlidnas favoritfärg. Då jag skulle skapa tre arrangemang samt att jag visste att det skulle finnas fler utöver mitt egna så kom jag med förslag att bryta av från det rosa. Detta röda stående sorgarrangemanget är väldigt klassiskt och stilrent. Rött, vitt och grönt kan aldrig bli fel tillsammans.

De andra sorgarrangemanget fick temat pastell. Det har fortfarande rosa i sig men genom att bryta av med andra pastellfärger så blir arrangemanget mer levande och spännande. Jag kan också uppleva att man blir väldigt glad av dessa färgerna. Under en begravning när man är väldigt ledsen så tycker jag det är fint att kunna lysa upp dagen med vackra blommor.

Bilden gör tyvärr inte detta stående sorgarrangemanget rättvisa för denna är enorm! Här följde jag kundens önskningar med att använda mycket rosa blommor. För att göra arrangemanget roligare och mer intressant så köpte jag flera olika rosa blommor. Två olika rosor, nejlikor, alstroemeria, prärieklocka och brudslöja. Jag tycker också om att blanda olika sorters grönt då jag tycker det blir mycket mer levande.

Stående sorgarrangemang är ett av de vanligaste arrangemangen att beställa till en begravning. Vill man hålla kostnaderna nere så rekommenderar jag att köpa en sorgbukett istället. Båda är väldigt vackra och det handlar mest om vad man själv föredrar och hur mycket pengar man vill lägga på blommor. Personligen så tycker jag att man aldrig kan ha för mycket blommor.

dixiwonderland 15 maj, 2023

Min första beställning på stående sorgarrangemang

Reklam för mitt florist företag Vackrabuketter.se

Det har varit en väldigt lång arbetsdag för mig. Den började med två hundpromenader och sen vid 13:00 så har jag arbetat med Vackra Buketter i över 6 timmar. Jag fick frågan av en av mina bästa vänner om jag kunde göra tre stående sorgarrangemang till en begravning. Jag tackade naturligtvis ja till det. Men idag när jag vaknade så hade jag en sån klump i magen. Jag vaknade upp från en mardröm där jag drömde att jag skapade arrangemangen (och en smörgåstårta av någon anledning haha) samtidigt. Så när jag vaknade upp var jag så stressad. Sen ville inte denna stressen ge med sig. Och när det väl var dags att skapa arrangemangen så började jag tvivla på min egen förmåga.

Detta var första gången som jag skapade ett stående sorgarrangemang för en begravning. Jag har tidigare bara gjort det i min utbildning. Sen när det är till en av mina bästa vänner som förlorat sin mamma så sätter det naturligtvis en ordentlig press på mig. Men vet ni? Det blev så jäkla fint! Det blev så mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Och det absolut viktigaste var att min fina vän blev nöjd vilket hon blev.

Det känns så otroligt fint och hedrande att jag fick skapa detta till hennes mammas begravning. Att jag kunde få skapa något som lyser upp en annat väldigt sorglig och jobbig dag. Detta betyder så otroligt mycket för mig. Jag ska visa er bilderna på arrangemangen senare i veckan när jag har redigerat bilderna.

dixiwonderland 13 maj, 2023

Ett sista farväl

Reklam för mitt företag Vackrabuketter.se

För lite mer än en månad sedan så fick jag ett sånt där samtal som man aldrig vill ha. Jag hörde direkt att något var fel och märkte hur adrenalinet i min kropp började pulsera. I andra änden av telefonen är en av mina bästa vänner och berättar att hon är på sjukhuset då hennes mamma har åkt in akut. Det hela är väldigt allvarligt och hon behövde min hjälp.

Ett sista farväl

Tyvärr så avled min väns mamma. Jag minns hur rädd och ledsen jag var för några år sedan när min mamma åkte in akut till sjukhuset och låg på hjärtintensiven i över en vecka. Man känner sig så fruktansvärt hjälplös och även om jag kunde relatera till det min vän gick igenom så kan jag inte förstå sorgen för jag har aldrig förlorat en förälder. Jag har under dessa veckorna gjort mitt yttersta för att finnas där som stöd. Jag som alltid har lätt för att hitta orden har känt att mina ord aldrig kommer räcka till. Det finns inga ord i världen som kan göra någons sorg lättare. För det gör så ont att förlora någon man älskar.

När min vän några veckor senare frågade om jag ville hjälpa till och skapa några sorgarrangemang till begravningen så kände jag mig otroligt hedrad. Det betyder jätte mycket för mig att kunna vara med och hedra min väns mamma i ett sista farväl. Jag känner mig väldigt självsäker i mitt arbete även om det var länge sedan som jag skapade sorgarrangemang. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte också känner en stor press. Det gör man förmodligen alltid när man skapar något till en anhörig.

Idag spenderade jag några timmar med att köpa alla blommor som behövs. Trots att jag var inne i hela fyra butiker så kunde jag inte hitta pastell lila blommor så vi ska ut på Måndag och se om vi kan hitta det som saknas. Det är totalt tre stående sorgarrangemang som jag ska göra. Det känns fantastiskt roligt att få jobba med Vackra Buketter igen. Jag har verkligen saknat det.

dixiwonderland 12 maj, 2023

2 veckor kvar

I brist på nya bilder så får ni ett par gamlingar från 2019

Idag är det två veckor kvar tills vi får nycklarna till vår drömlägenhet. Två veckor, 14 dagar. Det känns som att jag har väntat i en evighet. Men egentligen så har allt gått så himla fort. Martin vår föredetta granne knackade på och sa att han skulle flytta. Dagen efter skaffar vi bolån and the rest is history. Njaa riktigt så enkelt har det inte varit. Det har hänt mycket under dessa månaderna fram tills nu.

Precis innan allt detta drog igång så sa jag upp kontakten med en person som jag trodde skulle finnas i mitt liv för alltid. Jag har väldigt lätt för att säga upp kontakten med personer. Spelar ingen roll om de är vänner eller familj. Det har blivit så efter många år med dåliga relationer. Kanske möts våra vägar igen längre fram.

Det har naturligtvis varit mycket att fixa inför flytten. Tyvärr så blir inte detta en smidig utflytt men känner inte att jag kan gå in på mer om det förrän vi faktiskt flyttat härifrån. Just nu så tycker jag det är jobbigt att bo här. Platsen som en gång i tiden kändes så himla rätt och trygg har fyllts med oro. Bara under denna sommaren så kommer det flytta in fyra nya familjer så jag känner att vi har gjort helt rätt som valt att flytta nu. Marins gamla lägenhet har renoverats i flera veckor och inte nog med att de låter något fruktansvärt när de borrar i betongväggarna. De pratar så fruktansvärt högt att vi hör precis allt som sägs genom väggarna.

Jag ser så fram emot att få flytta och bara få det lugnt och skönt. För ärligt talat så kan det omöjligt bli värre än vad det har varit här. Det bästa med vår nya lägenhet är att hallen och köket separerar oss från grannarna bredvid. Tänk att få sova utan att vakna av folk som smäller i ytterdörrar, gapar och skriker. För att inte tala om hur otroligt mycket jag kan utveckla mitt företagande med mina sociala medier. Nu kan jag äntligen skapa det materialet som jag alltid drömt om.

Så detta är lite anledningen till varför jag inte bloggar så mycket längre. Jag kommer jobba extremt mycket hela sommaren och jag har satt rätt höga mål för mig själv som jag vill uppnå innan årets slut. Sen tror jag inte att ni orkar läsa för 511 gången hur mycket jag längtar efter att få flytta haha. Därför ser jag dessa sista veckorna lite som en ”mini semester” för när vi väl får nycklarna då kommer jag inte ha tid för att sitta still.

Idag fick vi hem papper från banken som vi ska signera och skicka in. Imorgon ska vi åka och kolla på lite ny heminredning. Jag har även mitt största floristuppdrag hittills som jag ska handla inför imorgon. Tänker att jag skriver mer om det imorgon. Och idag fick jag vara hemma från jobbet då min kropp har börjat protestera. Jag har helt enkelt överansträngt mig. Som företagare så tar det verkligen emot att sjukanmäla sig. Och hade det inte varit så att det var både min fot och ben som skrek av smärta så hade jag bitit ihop och jobbat i alla fall. Nu ska jag fortsätta planera sommarens veckor och hur jag ska dela upp allt jobb som innehåller både hundar, blogg, instagram konton, Youtube, fotograferingar och floristföretaget.