Mina snittblommor från alla hjärtans dag står fortfarande lika fin som när jag fick den fast det gått över en vecka. Därför tänkte jag att jag skulle dela med mig av hur jag tar hand om mina snitt blommor och hur jag gör för att dom ska hålla sig så länge.
/
My Valentine’s Day bouquet is still as good as when I got it even if it’s been over a week. So I thought I’d share with you how I take care of my cut flowers and what I do to make them stand as long as possible.

Mjuka stjälkar ska ha kallt vatten och hårda stjälkar ska ha varmt. Om det är blandat så ta ljummet vatten. Byt vatten varje dag. Får ni med näring så dela upp näringen istället för att hälla i allt direkt. Jag brukar snitta om blommorna var 4-5 dag. Tänk på att aldrig klippa själkarna då det kväver stjälken. Skär snitten snett och inte rakt av.
/
Soft pedicle should have cold water and hard pedicle should have hot water. If it is mixed use finger worm water. Change the water every day. If you get nutrition don´t put it all in at once. Divide it so that it will last longer. I usually chop the flowers every 4-5 days. Never use a scissors because they will block the air for the flower. Cut the flower diagonally and not straight off.

Klipp av ungefär 2-3 cm. Ta bort de blommorna som vissnat. Plocka även bort löven som är närmast vattnet då dom suger åt sig näringen från blommorna.
/
Cut about 2-3 cm. Take away the flowers that have died. Pick away the leaf that are closest to the water because they will take it away from the flowers.

Hemsk start på veckan. Igår satt jag och skrev ner exakt allt som skulle göras idag då det alltid blir väldigt mycket när jag har alla hundarna. För er som inte vet så jobbar jag som dog walker vid sidan av mina sociala medier. Efter att ha varit ute med Bonzo så var det dags att cykla till Melker. Jag hade även tagit med mig systemkameran då jag behöver fota extra mycket nu när jag har tre instagram konton.

Men jag kom aldrig till Melker med cykeln. Jag hann inte ens lämna gården innan allt gick åt helvete. Medan jag står och pumpar cykeln så välter den och hela växeln går sönder. Eftersom att det endast var växeln som var trasig så ville jag testa att cykla. Det man får ha i åtanke är att jag är liten. När jag sitter på min cykel så når jag inte ner till marken utan det är precis så att jag når pedalerna. När jag tagit fart från marken och hoppar upp så går cykeln åt ett håll och styret åt ett annat och sen faller jag till marken.

Tårarna bara exploderar. Frustration över att min cykel som jag varit så rädd om i alla dessa år gick sönder över ett så litet fall. Ringer till sambon och berättar vad som hände, skriver till hans pappa att jag kommer bli sen till Melker och sen ringer jag Ljung som åter igen saves the day. Det är vid såna här tillfällen som gör mig så tacksam över att jag jobbar med hundar. För trots att cykeln är sönder, naglarna brutna och tårarna började torka på kinderna så lyckades Melker få mig glad igen.

This week could not get a worse start. Yesterday I was planing my day in detail because I have so much to do now when I have all three dogs. If you don´t know I work as a dog walker beside my work with social media. After I´ve been out with Bonzo it was time for me to take the bike to Melker. I had my camera with me because I need so much more material now when I have three instagram accounts.

But I never got to Melker on my bike. I did not even leave our home before everything went to hell. While I am pumping the bike it falls down and the bicycle gear breaks. Because only the break was broken I wanted to see if I still could ride the bike. You need to keep in mind that I am very small. My legs don´t reach the ground when I sit on the bike and it´s just so I can reach the bicycle pedals. When I took off from the ground and jumps up the bike goes in one direction and handlebars to another and then I fall to the ground.

The tears are just exploding. So frustrated that my bike that I´ve had for so many years and been so careful with breaks over such a small fall. I call my partner to let him know what happen, I text his dad to let him know that I would be late to take Melker out and then I call Ljung who once again saves the day. When things like this happen I am so grateful that I work with dogs. Because even that my bike is broken Melker put a smile on my face again.

Jag hade en rätt stressig morgon igår. Jag svarar alltid på alla mina kommentarer på morgon i kombination med en kopp kaffe. Sen klockan tio satt jag och spelade in en tutorial. Klockan elva cyklade jag till min mamma för att ta ut Ronja. Regnet kändes som små glasbitar som slog mot ansiktet och dum som jag var glömde jag vantarna i korgen…

När jag kom hem stickade jag på min halsduk i två timmar innan jag tog bussen hem till min bestie. Jag har inte varit där på flera veckor så gissa om jag myste en massa med katterna. Tänk va mycket djuren betyder för en. Vi åt glass, pratade om kläder, jobb, cellprov och längtan efter våren.

Idag ska jag cykla bort till mamma igen för att ta ut Ronja. Sen måste jag jobba ikapp en hel del jobb. Har varit dålig på att planera denna veckan då jag först trodde att den skulle bli lugn men dagarna har bara flugit iväg.

Yesterday I had a very stressful morning. I always answers all my comments in the morning with a cup coffee. When it was 10 am I started to shoot a makeup tutorial. At 11 pm I took my bike to my mom to take Ronja on a walk. the rain felt like shuttered glass when it hit my face. And ofc I forgot my gloves in the basket on the bike.

When I came home I knitted for two hours before I took the bus to my bestie. I haven´t been there for weeks so I was cuddling with the cats so much. They means so much for me. We had ice-cream, talked about clothes, work, the gynecologist and that we want it to be spring.

Today I´m back on my bike because I have Ronja this morning as well. And when i come home I need to work. I have been so bad at planing because I thought it would be a slow week but I was so wrong. The days have gone by so fast.

Bonzo had a shower last week. That´s why he has a pink towel on him haha ♥

Jag har så många olika projekt i rullning just nu. Ingen är den andra lik vilket jag tycker är så roligt. Nästa vecka kommer jag släppa det största projketet som också kan bli det som förändrar mitt liv väldigt mycket.

Jag är en väldigt feg person. Jag vågar inte skriva om allt för personliga saker då folk kan vara fruktansvärt elaka. Jag vågar inte släppa in nya människor i mitt liv för jag är rädd för att bli sårad. Men i år lovade jag mig själv att börja säga ja istället för att säga nej. Det är ett stort men väldigt läskigt steg. Men jag tänker som så att jag inte har något att förlora.

I have so many different projects right now. None of them are alike and I think it´s so fun. Next week I will tell you about my biggest project that can change my life so much.

I am a very cowardly person. I don´t dare to write personal things because people can be so mean. I don´t dare to let new people in to my life because I´m scared of getting hurt. But this year I promised myself to start saying yes and not no. It´s a big and scary step. But my thoughts are that I don´t have anything to lose.

“Courage doesn’t always roar.
Sometimes courage is the little voice at the end of the day
that says I’ll try again tomorrow.”