Jag har alltid varit väldigt öppen med min historia i hopp om att jag ska kunna vara en inspiration för andra. Det är ingen hemlighet att jag skar mig under fyra års tid eller att jag mått väldigt dåligt. För mig känns det som ett annat liv. Jag minns bara små delar av alla de 1460 dagarna då jag mådde som värst. Jag vet hur det är att leva utan att se en framtid men jag vet också hur det är att överleva och uppskatta de små sakerna i livet.
/
I have always been very open with my story in the hope that I can be an inspiration for others. It’s no secret that I’m under four years were in a very bad place. To me it feels like another life. I only remember small parts of all 1460 days when I felt the worst. I know how to live without seeing a future, but I also know how to survive and appreciate the little things in life.
Jag har sett de värsta sidorna av livet. Jag har gått igenom ett helvete men jag vet att det finns personer som har det värre än mig, som trots detta ler och ser ljust på framtiden. En av de personerna är Helene. En 25 årig tjej som för 1 år sedan skulle få hela sin värld upp och ner då hon blev diagnostiserad med sjukdomen crohns sjukdom. Detta är ett utkast från hennes instagram.
/
I have seen the worst side of life. I’ve gone through hell but I know there are people who have it worse than me, who despite this laughs and looks bright at the future. One of the people is Helene. A 25 year old girl who 1 year ago would get her whole world turned up and down when she was diagnosed with the disease Crohn’s disease. This is a draft from her instagram.
För ett år sedan åkte jag in till USÖ efter magsmärtor jag inte ens önskar min värsta fiende. Blev inlagd fastande med dropp i en vecka och efter många undersökningar fick jag diagnosen crohns sjukdom. Efter diagnosen hade jag ingen aning om hur mycket skit den skulle utsätta mig för och tur var väl det. På ett år har jag blivit inlagd på sjukhus 10 ggr, röntgas säkert 12, skiktröntgen, magnetröntgen, lungröntgen, koloskopiundersökning, två operationer, fått stomipåse i 3 månader, fått stopp i stomin, extrem magkatarr två ggr pga mediciner och kräkts så in åt helvete, gått med konstant feber i 12 månader, ätit 6 penicillinkurer, 8 kortisonkurer, tiotal olika mediciner både som piller och intravenöst, haft sond, över 150 nålstick, illamående, magsmärtor som gjort att jag bara har legat i sängen dagar och längtat till nätterna så man kan ta smärtstillande och kunna sova och slippa känna att ha ont en liten stund, gråtit och gråtit och gråtit och det är bara en del av all skit. Fått lära sig att acceptera att denna sjukdom kommer jag få leva med för resten av mitt liv. Men det går mot ljusare tider! Jag har även lärt mig att uppskatta livet så mycket mer och kan vara så tacksam över att vakna en dag och kunna känna ”Fyfan vad bra jag mår och vilket fantastiskt liv jag har!” Så till min sjukdom har jag bara en sak att säga: Fuck you crohns! Du kommer aldrig att sänka mig!
/
A year ago I went to USÖ after stomach ache, not even wishing my worst enemy. Was caught with drip for a week and after many studies I was diagnosed with Crohn’s disease. After diagnosis I had no idea how much crap it would expose me to. In one year, I have been hospitalized 10 times, 12 X-ray, Magnetic X-ray, Pulmonary X-ray, Colonoscopy, Two operations, ostomy pouch for 3 months, Extreme Gastrointestinal Disease 2 times due to medication and vomit, with constant fever for 12 months, ate 6 penicillin cures, 8 cortisone cures, ten different drugs both as pills and intravenous, had a probe, over 150 needle sticks, nausea, stomach pains that caused me to sleep only for the night and long for the nights one can take painkillers and sleep and not feel hurt for a little while, crying and crying and crying and it’s just a part of all shit. Having learned to accept that this disease will I live with for the rest of my life. But it goes against brighter times! I have also learned to appreciate life so much more and can be so grateful to wake up one day and to feel ”Fanny what good I feel and what a wonderful life I have!” So to my illness, I have only one thing to say: Fuck you crohns! You will never lower me!
När jag läste den texten blev jag så inspirerad till detta inlägget. Hon är ett levande bevis på att man kan få gå igenom ett helvete men fortfarande se det fina i livet. I vardagen är det så lätt att glömma av att uppskatta de små sakerna i livet. Man tar saker/personer för givet, gör aldrig det! Livet kan förändras på bara några få sekunder. Stort tack till Helene för att jag fick dela din historia. Jag är helt övertygad om att du kommer hjälpa många människor.
/
As I read that text I was so inspired to make this post. She is a living proof that one can go through hell but still see the beauty in life. In everyday life it´s so easy to forget to appreciate the little things in life. You take things/people for granted, never do that! Life can change in just a few seconds. A big thank you to Helene for letting me share her story. I am convinced that you will help so many people out there.
