Klockan är tio på morgonen och Bonzo ska ha frukost. Jag häller upp frukosten i hans skål och går fram till hans säng där jag möts av denna blicken. ”Bonzo du får vakna nu, det är frukost”.
/
It´s 10 am in the morning and Bonzo is gonna have his breakfast. I lay his breakfast in his bowl and talk up to him and he gives me this look. ”Bonzo it´s time to walk up and eat your breakfast”.
Den lurviga lilla körven börjar rulla runt i sin säng. De lurviga benen sträcker han upp i luften för att fortsätta rulla runt. Jag förställer mig att han tänker Kolla på mig mamma! Ser du inte hur söt jag är? Kan jag inte få sova liiite till.
/
This fluffy little sausage starts to roll around in his bed. He takes his furry legs up in the air and continue to roll around. I imagine that he thinks ”Look at me mommy! Can´t you see how cute I am? Can I just sleep a little bit loooonger.”
Han är verkligen världens sötaste ♥
/
He really have the cutest face ever ♥
En halvtimma senare går jag tillbaka. ”Bonzo du får gå upp nu, det är frukost” men jag får samma svar som tidigare. Rullar runt i sängen, visar hela sin fluffiga mage och så sträcker han upp tassarna i luften så att jag kan killa honom i armhålan (han älskar det) för att sedan totalt ignorera vad jag säger och fortsätta sova. Behöver jag ens säga hur mycket jag älskar honom och hans personlighet?
/
30 minutes later I talk back. ”Bonzo you need to get up and eat your breakfast” but I get the same answer as before. He just roll around in his bed. Showing off his fluffy tummy and take his legs high up in the air so that I can scratch him in his armpit (he loves that) and then he just keeps ignoring me and continue to sleep. Do I even need to say how much I love him and his personality?