I will stay alive, praying for myself

De orden har gått om och om igen i mina hörlurar idag. Detta är ett väldigt svårt och personligt inlägg för mig att skriva. Jag pratar aldrig om mitt självskadebeteende. Det var en fruktansvärt mörk period i mitt liv. Men idag medan denna låten har gått på repeat så har jag tänkt mycket på tiden då jag hade mitt självskadebeteende.

Träffar man mig idag så finns det ingen som ens skulle tänka tanken att jag har varit självmordsbenägen. Det är ärren på mina armar som avslöjar ett trasigt förflutet. Det fanns en tid då jag skämdes och kände obehag av att visa mina armar. Efter idag så tänker jag visa mina ärr med stolthet, för jag överlevde.

Anledningen till varför mina tankar har tagit mig tillbaka är för att jag i Måndags var på konsultation på mitt gym. Efter att ha berättat om mina tidigare ätstörningar och att jag nu har tränat i 2 månader men inte gått ner något i vikt så tyckte PTn att jag skulle kontakta vårdcentralen och ta prover på min sköldkörtel. Hon berättade att sköldkörteln kan ställa till med obalans i kroppen. Och med tanke på att jag tränar på gym 4 gånger i veckan samt går ca 100.000 steg i veckan så borde jag gå ner i vikt utan problem. Problemet är bara det att för att kolla upp min sköldkörtel så behöver jag lämna blodprov.

Bara tanken på att se blod tas från mina armar ger mig en inre panik. Jag blir extremt triggad bara av tanken och får brutal ångest. Jag tror jag var 21 år gammal senast jag satte ett rakblad i mina armar och skar upp min egna hud. När du mår så fruktansvärt dåligt att du behöver skada dig själv för att överleva då är det riktigt illa. Jag var så djupt deprimerad att när jag skar upp mina armar så var det som att en flodvåg sköljde över mig och all min ångest försvann. Jag sov med rakblad under min madrass så att jag kunde skära mig varje natt så att jag kunde somna. Det var det enda som hjälpte att dämpa min ångest.

Idag mår jag mycket bättre. Jag lever med dödsångest och har accepterat att jag förmodligen alltid kommer leva med någon typ av ångest. Men jag jobbar väldigt mycket med mig själv och är väldigt tacksam för det stödet jag har från nära och kära. Idag har jag inga självskadetankar. Senast jag fick dom var när vi förlorade Bonzo. Då var det väldigt nära att jag fick ett återfall. Men jag vet att ett återfall för mig skulle få förödande konsekvenser så jag klarade av att hantera den sorgen utan att skada mig själv.

Träningen är idag en av de viktigaste delarna i mitt liv. Jag ser gymmet som mitt andra hem och mår så otroligt bra av att få vara där. Jag varken röker, snusar, tar droger, dricker alkohol eller läsk. Jag äter inget godis men tycker om glass, choklad och chips. Dock har vi aldrig choklad eller chips hemma. Det äter vi endast på helgerna. Jag lagar all mat som vi äter från grunden förutom om vi köper take away. Och med tanke på hur mycket jag tränar och förbränner dagligen så måste det vara något fel på min kropp då jag under dessa 2 månader inte har gått ner i vikt.

Jag tränar inte för att gå ner i vikt. Men ligger man på kaloriunderskott så ska man gå ner i vikt annars är det något som är fel. Jag vill inte lägga ner 5 timmars träning per dag och inte få ut belöningen av de hårda arbetet som jag lägger ner. Så igår chattade jag med en läkare från min vårdcentral och förklarade hur min situation ser ut. Läkaren sa att det var drop in så jag kunde gå in en dag som passade mig. Min plan var först att gå imorgon men bara tanken på att göra detta ensam fick mig att må så dåligt.

Så jag frågade Anne-Marie om hon kunde följa med mig idag då vi ändå skulle ses. När vi satt i väntrummet så kunde jag känna hur min puls steg. Både min röst och mina händer var så skakiga. När det väl blev min tur efter 30 minuters väntan så slog hjärtat så hårt att det kändes som att de skulle slå sönder bröstkorgen. Jag förklarade för sköterskan att jag hade haft ett självskadebeteende och då svarar hon mig med en väldigt förstående blick ”Oj då förstår jag att detta kan vara väldigt triggande för dig. Vi kan väl börja med att jag får se på dina armar och så utgår vi från det och ser hur det känns”.

Hon förklarade hur det skulle gå till. Jag bad om att få se på nålen och hon visade den samt visade vart hon skulle sätta in den. Jag bad henne berätta när hon sätter i nålen vilket hon gjorde. Jag valde att titta bort när hon förde in nålen. Det kändes lite men det var inte alls så farligt som jag trodde. Jag känner hur tårarna börjar komma. Inte för att jag fick ont eller var rädd utan för att jag blev så stolt över mig själv. Detta är något som jag har mått så fruktansvärt dåligt över i många år. Jag har valt att riskera min egna hälsa för att jag varit så rädd för tanken på att ta blodprov och bli triggad. Nu satt jag där och vann över min ångest.

När vi var klara så tackade jag sköterskan för hennes otroligt fina bemötande. Hur hon bemötte mig gjorde en sån enorm skillnad för mig och jag ville bara krama henne efteråt. Jag noterade även att när vi pratade efter att blodprovet var klart så höll hon i behållaren med mitt blod så att jag inte kunde se blodet. Tycker det var så himla fint gjort av henne. Nu kommer det dröja ca 2 veckor innan vi får provsvaren. Jag vet inte riktigt vad jag hoppas på. Jag vet inte vad det innebär att ha problem med sköldkörteln men samtidigt så skulle jag bli ledsen om provsvaren kom tillbaka och de inte visade att något var avvikande. För något är det som inte stämmer men förhoppningsvis så kommer vi kunna lösa det.

Igår hade vi en så himla mysig filmkväll här hemma. Vi såg The Flash på HBO och den var så bra! DC får så himla mycket skit för sina filmer men jag undrar om folk bara har orimliga krav nu för tiden? Jag gjorde i ordning två stora ostbrickor till oss. I min present från Lunas familj så fanns det en körsbärs marmelad som Johan blev helt tokig i. Jag med ska tilläggas. Så då kom jag med förslaget att ha den tillsammans med en massa goda ostar och chark. Så mysigt.

Idag ringde larmet klockan 07:00. Jag kan om jag vill sova till 10:30 men nej, jag ställer klockan 07:00 så att jag kan vara på gymmet klockan 08:00 haha. Sova är inte min grej. När jag väl har vaknat så har jag svårt för att somna om. Idag hade jag en konsultation med en PT på mitt gym. Vi gick igenom min bakgrund och vad jag har för mål med träningen. Nu har jag tränat i nästan 2 månader. Jag tränar 4 pass på gymmet varje vecka och så går jag ca 100.000 steg i veckan. Men trots detta så går jag inte ner i vikt. Hon rekommenderade mig att boka en tid hos läkaren för att kolla min sköldkörtel. Som ni vet så går jag aldrig till läkaren men nu har jag mailat dom för att kolla upp detta.

Mer problem med lägenheten

Något mindre kul som hänt idag är att jag fick svar från styrelsen om att när det kommer till våra fönster så ansvarar föreningen endast för utsidan. Så insidan och det som är mellan dubbel fönsterna får vi stå för. Saken är den att fönsterna behöver kittas om men även trät behöver man se över för vissa delar ser helt ruttna ut. Ytterligare ett problem som uppstår med denna lägenheten. Jag behöver nog inte skriva hur fruktansvärt trött jag är på all skit med denna lägenheten. Det är såna fruktansvärt dyra kostnader som det handlar om. Fönsterna kommer vara prio ett nu men vi kommer inte kunna göra något för en nästa år i och med att hösten är på väg.

Äntligen Fredag! Tänk att förr så märkte jag aldrig någon skillnad i mitt liv om det var vardag eller helg. Men nu när jag arbetar med hundarna så märker jag så himla tydligt av veckodagarna och helgerna. Det har gjort en sån enormt stor skillnad för mig psykiskt. Jag har haft en riktigt bra vecka och tänkte uppdatera er med vad som har hänt.

Att våga ingripa

Det har varit en väldigt händelserik vecka. Det första som hände var under en promenad med Luna. Vi var på väg ner mot älven när jag hör en röst som förklarar hur Easy Park fungerar. För er som inte vet vad Easy Park är så är det en app för parkeringsbiljetter. Det var ett äldre par som stod med telefonen. När vi sedan kommer tillbaka kanske 20 minuter senare så står paret fortfarande kvar. Jag bestämmer mig för att gå fram och fråga om jag kan hjälpa dom. De blev så himla glada och tacksamma. Jag gick med ett leende hela vägen hem för mannen sa ”Det du gjorde för oss betyder så mycket. Nu behöver du inte göra några fler goda gärningar idag”.

Den andra händelsen var även den med lilla Luna. Vi gick på Spikön när jag framför mig ser hur en person bara faller. Då det var en buske i vägen så hade jag svårt att se om personen ramlat med en cykel men vi skyndar oss fram och det visar sig att en man hade snubblat på en sten. Han verkade väldigt chockad men efter att ha pratat en stund så kom han på fötter och verkade må bra trots omständigheterna.

Den tredje händelsen var riktigt obehaglig. Jag hade precis somnat när jag hör en väldigt kraftig smäll. Jag flyger upp ur sängen och drar upp rullgardinen. På marken utanför vårt fönster ligger en kille på rygg och han verkar vara medvetslös. Samtidigt som jag håller på att ta upp vårt fönster så springer två av hans vänner fram. Jag frågar om jag ska ringa ambulans för han vaknar inte när de försöker väcka honom. Det kommer sedan fler personer till platsen och då verkar han komma tillbaka. Det hela verkade ha gått bra men det var fruktansvärt obehagligt att se honom ligga där på marken.

Fått så mycket energi av mina vänner

Det är inte alltid lätt att pyssla ihop livet. Men denna veckan fick jag äntligen träffa Sari igen vilket resulterade i 25 myggbett och 5 kantareller haha. Det var underbart att få se henne igen. Anne-Marie kom förbi efter jobbet och vi hade en mysig stund här hemma hos oss. Sen pratade jag även med Sandra i över en timma i telefon. Blir alltid så himla glad av henne.

Mitt andra hem

Jag har haft fyra riktigt bra pass på gymmet denna veckan. Eller mitt andra hem som jag brukar säga. Jag älskar verkligen mitt gym så himla mycket. Personalen är 10 av 10. De andra medlemmarna kommer från alla möjliga bakgrunder och vi alla kommer i alla storlekar ni kan tänka er. Jag känner mig så hemma där och är så otroligt glad över att jag tog steget att våga börja gymma. Nu på Måndag nästa vecka ska jag ha en konsultation med en PT. Vi ska gå igenom min bakgrund och se om det finns något jag behöver tänka lite extra på. Ser verkligen fram emot det.

Pengar och Omtanke

Idag är det löning. Men lika snabbt som pengarna kom in på kontot så åkte de iväg lite fort. Det har varit en riktigt dyr sommar med lägenhetsköp, renovering och inköp av möbler. Men nu är allt betalat så från och med idag kommer vi ha vår nya budget. Det kommer bli tajt men jag vet att vi kommer klara det om vi planerar vår budget in i minsta detalj. Och för att avsluta detta inlägget på topp så vill jag dela med mig av den otroligt fina presenten som jag fick av Luna och hennes familj. När jag såg detta så fick jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna. Det gjorde verkligen hela min dag! Och när jag var ute med Hugo kom det fram en följare som verkligen gjorde min dag! Så roligt att få ett ansikte på vilka ni är som följer mig.

Jag har haft en väldigt bra start på veckan. Idag är jag ledig från gymmet vilket är så himla skönt. Jag körde ben/kondition igår på gymmet. Sen hade jag tre hundpromenader så totalt kom jag upp i nästan 28.000 steg. Det känns i kroppen idag kan jag lova er. Träffade äntligen Sari och Aila igår. Aila har jag inte sett på över 2 månader och herregud va hon växer snabbt nu. Mitt hjärta blev helt varmt för när jag ropade Aila och möttes jag av de största leendet.

Igår var även första gången som Sari fick se lägenheten sen vi flyttade in. Hon var ju med mig på lägenhetsvisningen av denna lägenheten då Johan arbetade i Göteborg och inte kunde följa med. Det var då Sari sa till mig att sluta le och ha ett bra pokerface men jag såg ut som ett barn på Julafton. Gick runt och sa hur det skulle se ut när vi flyttade in. Helt galet att jag nu sitter här i vardagsrummet i samma lägenhet och skriver detta! Drömmen som blev sann.

Sari hade även med sig två inflyttningspresenter till oss, dessa kuddarna som jag blev helt kär i när jag var inne på Jysk. Jag la upp dom på stories och hintade att jag ville ha dom i inflyttningspresent. Men jag trodde aldrig att någon skulle köpa dom så de slutade med att jag köpte dom själv. Då blev Sari sur på Johan för hon hade sagt till honom att hon hade köpt dom men han missförstod haha. Så jag fick lämna tillbaka kuddarna och invänta dessa istället. På ett sätt var det dock bra att jag köpte kuddarna själv för det var när jag slängde ner dom i vår första soffa som vi insåg att den verkligen var grå! Vi älskar vår nya soffa och som ni kan se så matchar kuddarna både soffan och mattan perfekt.

Efter jobbet igår så åkte jag och Sari iväg för att leta svamp. Jag hittar aldrig svamp men igår hittade jag fem kantareller och så många har jag aldrig hittat tidigare haha. Sen hittade jag även en del trattisar. Kan ju säga att Sari inte var lika glad som jag när vi åkte hem. Men vi ger inte upp utan ska iväg och leta efter mer någon dag framöver. Jag gjorde en god pasta rätt med kyckling och kantareller till mig och Johan. Recept kommer komma om några dagar. Riktigt gott var det.

Jag har en massa jobb framför datorn idag som jag behöver få gjort. Har även tre hundpromenader som väntar men tyvärr så ser inte vädret något vidare ut idag. Hela Augusti har varit hemskt att jobba i för det var varmt med extremt hög luftfuktighet. Man känner sig så ofräsch när man är helt klibbig i flera timmar. Längtar så mycket efter hösten och kylan nu.