Så i Fredags var det dags att skicka in min fjärde hemläxa som var på stick och tråd. Denna uppgiften var svår. Det som jag verkligen saknar med utbildningen är närbilder på när läraren utför arbetet. Kameran är alltid långt ifrån och det kan vara svårt att se exakt vad hon gör. Som tur är så finns det fler än jag som har valt att blogga under sin floristutbildning. Så jag sitter alltid och googlar så att jag får upp deras blogginlägg och kan läsa mer. Framförallt ta del av deras bilder då de ofta har bättre bilder än de som finns via min utbildning.
Kvalitén på utbildningen är riktigt låg. Istället för att skriva sina egna texter och göra en snygg power point presentation så har de istället fotograferat gamla böcker som har skitiga fingeravtryck och liknande i. Betalar man så mycket pengar som jag har gjort så tror man att kvalitén ska vara betydligt högre. Väldigt tråkigt då jag upplever att läraren har goda kunskaper. Men åter till hemläxan.
De olika formerna av stick och trådning som jag skulle lära mig var stödtrådning, utvändig trådning, invändig trådning, tråckelstygn och gaffelskaftning.
Stick och Tråd
Denna hemläxan gick ut på att vi skulle visa att vi kunde göra de olika trådningarna som kan behövas när man tex arbetar med blommor som har väldigt sköra stjälkar. Arbetar man med oasis så kan den vara för hård och då behöver man tråda blommorna så att de kan gå igenom. I denna uppgiften så valde jag att plocka maskrosor samt ta ett blad av min Goeppertia Makoyana. Kändes onödigt att köpa blommor så varför inte ta del av naturen. Maskrosen är också ett bra exempel på en blomma som är ihålig och som kan behöva stöd av stick och tråd. Som vanligt så trodde jag inte att jag skulle få godkänt men det fick jag även denna gången! Det är dags att jag inser att jag är duktig på detta och tror på min egna förmåga.
Bor du i Norrland och är sugen på en ny bil? Då ska du vända dig till Bildhal som är expert på Mercedes, Nissan och Citroen i Norrland. Företaget grundades 1996 och har sedan dess utvecklat sin verksamhet för att vara ledande i Norrland. De erbjuder nya och begagnade bilar samt leasing både för företag och privatpersoner.
Mercedes Benz När drömmen blir verklighet
Mercedes är en av de dyrare bilmärkena. När man ser en Mercedes så vet man att den har kostat pengar. Jag har åkt i ett flertal Mercedes och förutom en snygg design så är de några av de skönaste bilarna som jag har suttit i. Och när man köper en bil så är det extremt mycket att tänka på. Du vill ha en trygg bil som levererar vid en olycka. Du vill sitta bekvämt om du ska köra långa sträckor. Sen skadar det inte heller om bilen ser bra ut både på insidan och utsidan.
Har man inte råd att köpa en Mercedes så behöver man inte vara ledsen. Bildahl erbjuder leasing av Mercedes både till privatpersoner som till företag. Den billigaste månadskostnaden ligger på 3695 kronor vilket inte är speciellt farligt om du använder din bil dagligen. Då får du valuta för dina pengar samtidigt som du åker i stil.
Fördelarna med att leasa en bil
Man slipper finansiera hela bilen på egen hand
Ofta ingår såväl försäkring som service i månadsavgiften
Slipp stress och ångest över värdeminskningen
När kontraktet har gått ut kan du leasa en ny bil och på så sätt alltid ha det senaste
Innan vi köpte vår bil så pratade vi en del om leasing. Men just då var det rätt nytt och de ända som vi kände till som leasade gjorde det via sina företag. Idag är det betydligt mer populärt och både familj och vänner till oss leasar sina bilar. Jag tycker det är bra att alternativet finns. Är man en person som gärna vill uppgradera sina bilar så är det betydligt bättre att leasa en bil än att köpa och sälja fram och tillbaka. Är det något som tappar i värde efter ett köp så är det just bilar. Leasar ni eran bil eller har ni planer på att göra det?
Igår satt jag och skrev detta blogginlägget. Tårarna rann ner för kinderna hela dagen igår. Jag visste inte hur jag skulle må idag. Skulle jag vara ledsen? Nedstämd? Men detta blev utan tvekan en otroligt fin dag. Och naturligtvis så tror jag att allt är Bonzos förtjänst. Han ville inte att jag skulle vara ledsen på hans födelsedag.
Men detta blev utan tvekan en otroligt fin dag
Min dag började med att jag skulle till tandläkaren och ta bort tandsten. Hade en elev idag som var så himla duktig! Sen var hon så galet vacker. Hennes ögonfransar var 3 meter långa och så hade hon perfekta ögonbryn. Fick beröm för min tandhygien men jag behöver borsta tänderna längre och så skulle jag byta ut tandtråden mot easypick då det tar mycket bättre än tandtråden. Kan säga att det är flera timmar senare nu och jag har så ont i munnen. Ändå så älskar jag att gå till tandläkaren! Nu tänker jag sköta mina tänder så gott jag kan så att jag aldrig mer får tandsten.
Företagen går så himla bra nu
På väg till tandläkaren fick jag ett mail om att jag har fått ett nytt samarbete! Så himla roligt. Det känns så skönt med tanke på hur lite samarbeten jag hade förra året. Detta året höjde jag även priset på mina samarbeten. Och när vi ändå är inne och pratar sociala medier. Nu när jag skriver detta är klockan 14:20 och jag har haft fyra gånger så mycket mer besökare på bloggen idag än vad jag brukar ha. Har någon länkat mig eller hur har ni alla hittat hit? Så galet men naturligtvis så roligt. Jag hoppas att ni är här för att stanna.
Men nu till det absolut roligaste idag! I och med min floristutbildning så har jag valt att starta ytterligare ett företag vid namn Vackra Buketter. Och idag fick jag min första kund! Alltså jag är så glad för detta. Det är min dröm att kunna leva på alla de projekten som jag gör. Arbetet med mina sociala medier, fotografera och skapa blombuketter. Vilken dröm och jag får nypa mig själv i armen för just nu i denna stund så känns det som att jag kommer lyckas med detta.
Det är en tung dag för oss båda. Idag skulle vår älskade pojk fyllt 16 år.
Förra året åkte vi ut till Hunneberg där vi hade picknick ute i skogen. Bonzo fick kyckling med ris som var hans favorit. Vi hade en så härlig dag. Idag faller regnet och dagen känns tung. Det är svårt att greppa och förstå att han aldrig kommer tillbaka. Men jag minns fortfarande hur len hans mjuka päls var när jag klappade honom. Jag minns hans underbara personlighet. Och det är våra minnen tillsammans som gör att vi orkar fortsätta livet utan honom.
Även om våra år tillsammans aldrig var tillräckliga så är jag tacksam över att vi fick 15 år tillsammans. När min sambo tog körkort och vi köpte vår bil så började vi åka på utflykter och det var något som Bonzo älskade. Hans topp tre var kyckling, bada och åka bil. Det gör ont i hjärtat att tänka på hur länge vi levt utan honom nu. Men jag skulle säga att den värsta delen av sorgen har lagt sig för mig. Missförstå mig inte, jag kommer alltid att sörja honom. Och ni anar inte hur mycket tårarna rinner när jag skriver detta till er. Jag har fortfarande väldigt svårt för att prata om honom.
Hur dumt det än låter så är jag glad att jag inte är ensam i min sorg. Jag och min sambo har gråtit så mycket tillsammans. Vi har förlorat det som betydde mest för oss. Det som hela våra liv kretsade kring. Vi valde att jag skulle arbeta hemifrån för att Bonzo blev så ledsen när vi båda arbetade heltid. Idag när jag ser tillbaka på det så är jag så otroligt tacksam över att vi hade den möjligheten. Men det gjorde också att vi kände oss fruktansvärt vilsna när han försvann.
Vad lever vi för nu? Vad ska vi göra med vårat liv?
Några veckor efter att Bonzo somnat in så kände jag mig så fruktansvärt vilsen. Jag hade verkligen tappat min gnista och jag villa bara lägga mig under täcket och försvinna. Men min älskade sambo, ljuset i allt mörker började prata om mina drömmar att utbilda sig till florist. Det var faktiskt han som hittade den utbildningen som jag går idag.
I allt mörker så fann jag kraft till att börja studera till florist som länge har varit ett drömyrke för mig. Detta låter kanske löjligt men när jag studerar så tänker jag ofta att jag vill att Bonzo ska vara stolt över mig. Inte för att han någonsin hade förstått vad jag höll på med. Men det är något som hjälper mig framåt. Jag ska ta examen för jag vill att Bonzo ska vara stolt över mig. Så idag må vara en fruktansvärt tung dag och det är okej. Man måste få släppa ut sorgen och gråta. Så länge man inte ger upp utan fortsätter att kämpa.
Hur magiskt är det inte att vitsipporna fortfarande blommar? Det var länge sedan vi hade så här mycket vitsippor.
Igår gick jag hem till mamma en stund. Tanken var att jag skulle till henne i Onsdags men eftersom sambon gjorde Covid test så fick jag avboka. Sen visade det sig att han inte hade Covid-19 så då hälsade jag på mamma igår istället. Vi skulle nämligen målat om några av hennes möbler inför flytten men det hade hon redan gjort när jag kom dit. Kira blev som alltid super glad när jag kom. Och efter ca 30 minuter satte hon sig vid ytterdörren och började gny. Hon tyckte att vi kunde gå nu haha. Hon är så himla rolig! Vi har fortfarande kontakt med kvinnan som hittade henne på gatorna i Ryssland. Och även en av personerna som hjälpte Kira att ta sig till Sverige efter att mamma hade adopterat henne. Dom är så tacksamma över hur bra Kira har fått det och det värmer i hjärtat.
Det är så sjukt att det har gått 365 dagar och jag minns den dagen som om det vore igår. I och med att vi förlorade Ronja i Januari så öppnade vi våra hjärtan för Foxie direkt. Och att inte ens en månad senare behöva sitta bredvid henne när hon tog sitt sista andetag var fruktansvärt. Stunden när hon somnade in var aldrig jobbig. Jag kände samma sak med Bonzo. Men dagarna, veckorna och månaderna efteråt har varit fruktansvärda.
När vi först fick Kira så tog det flera veckor innan jag öppnade mitt hjärta igen. Någonstans så fanns det en rädsla att vi skulle kanske förlora henne så som vi förlorade Ronja, Foxie och Bonzo. Hur mycket jag än älskar hundar så vet jag inte om jag någonsin kommer skaffa en hund igen. Sorgen gör så fruktansvärt ont. Men jag är så glad över att mamma skaffade Kira. Finns ingen hund som är så glad som hon. Det är så skönt att kunna låna henne så som vi gör ibland. Ha någon att busa med och gå långa promenader tillsammans med.
Idag startade jag dagen med att ge Kira en dusch och trimma henne lite. Sen gick vi vår morgonpromenad medan sambon fick göra te. Jag fick även veta att en av mina fina vänner har fått sitt drömjobb. Blev så himla glad för hennes skulle så vi beställde en bukett blommor och överraskade henne. Tycker det händer allt för sällan att man visar hur mycket ens vänner betyder för en. Helst hade jag velat skicka en av mina egna buketter men tyvärr bor vi allt för många timmar ifrån varandra. Men hon blev både överraskad och glad så det gjorde min dag!
Skriva testamente
Idag satt även jag och sambon och skrev vårt testamente. Det låter så old school. Men trots att vi lever här och nu, 2021 så finns det stora fördelar med att vara gifta än att vara sambos. Vilket jag tycker är helt galet för jag vet att många gifter sig för att det underlättar men att de kanske hellre hade varit sambos. Jag hade gärna velat gifta mig borgligt. När jag var yngre så ville jag ha ett jätte bröllop med en jätte fluffig mashmallow klänning och en stor tårta. Men idag kunde jag inte bry mig mindre. Hade jag och min sambo gift oss på en vacker sommaräng så hade jag varit världens lyckligaste. Men nu vill inte han gifta sig, än. Och ringarna skulle kosta en del så därför fick det bli testamente för oss.
Att skriva testamente ger en trygghet för den som är kvar
Vi väntar på att advokaten ska återkomma så att vi har gjort allt rätt och sen ska vi bara signera det med våra vittnen. Det är kanske inte det roligaste att sitta och skriva ett testamente. Planera vad som händer med alla ens pengar och ägodelar när man inte längre finns kvar. Men skulle vi inte skriva ett testamente och jag dör då har inte min sambo rätt till något av de jag äger. Alla mina pengar och tillhörigheter skulle gå till min mamma och det vill jag inte. Vi båda vill att vi ska ärva varandra. Det ger en trygghet för den som är kvar men det underlättar också.
Vi har också pratat om att skriva ner alla sidor som vi använder och våra lösenord och lägga det i ett kuvert som vi sedan förseglar. Allt för att underlätta för den personen som blir kvar. För mig är det tex viktigt att det publiceras ett inlägg här på bloggen att jag har avlidit så att jag inte bara förvinner ingen vet vart jag har tagit vägen.
Vi var ute i skogen i över 1 timma och gick. Det har varit så fruktansvärt dåligt väder så när vi äntligen fick en solig dag då passade vi på. Det ska tyvärr regna kommande vecka. Vi följde en stig som vi aldrig gått på förut och när vi gått i över 30 minuter men fortfarande inte hittat ut så bestämde vi oss för att gå tillbaka. Jag mår alltid som bäst när jag är ute i naturen. Det är min plats att ladda upp batterierna på. Dock föredrar jag öppna landskap framför skog. Är alltid så rädd att jag ska träffa på en älg eller vildsvin. Efter vår långa skogspromenad så lämnade vi Kira hos mamma. Nu tänkte jag börja med maten. Sambon har önskat sig potatismos, köttbullar, brunsås och råröda lingon. Jag hoppas att ni haft en lika fin Lördag som vi.
