Reklam | Detta inlägget är ett annonssamarbete med Bollnasbilvard.se | Reklam

Det finns två saker här hemma som min sambo älskar. Sin dator och våran bil. Vi köpte vår bil 2015 om jag inte minns fel och den har fungerat hur bra som helst under alla dessa åren som vi haft den. För att vara en första bil så är vi nöjda. Att ha en ren bil är ett måste för oss båda. Det värsta jag vet är folk som inte städar sina bilar utan har gamla kartonger från snabbmatställen kvar och annan skit. Det är så vidrigt!

Under sommaren så tvättar vi alltid vår bil ute i Öresjö. Där har vi tillgång till vattnet som är från sjön vilket är toppen. Jag brukar ibland få vara med och tvätta vår bil men min sambo har så mycket regler kring hur man ska tvätta den att jag inte riktigt orkar vara delaktig haha. Man får tex inte göra cirklande rörelser eftersom detta tydligen kan skada lacken. Man ska dra fram och tillbaka med tvättsvampen. Vi har även flera olika hinkar som man måste stoppa svampen i innan man få fortsätta tvätta bilen.

Så här tvättar och vårdar du din bil

Använda bra produkter

Vilka produkter man använder på sin bil är lika viktigt som vilken hudvård man använder. Bra produkter ger bra resultat. Hos Bollnäsbilvard hittar du alla produkter som du kan tänkas behöva när det kommer till att få din bil ren. Med 30 år i branschen har de en stor kunskap bakom sig och kan hjälpa dig med vad du behöver för din bil. Förr oss som inte kan speciellt mycket så är det lätt att man känner sig vilsen. Efter att ha pratat med min sambo i och med detta samarbetet så kan jag säga att jag hade behövt så mycket hjälp för att få tag på rätt produkter. Därför hade det känts tryggt att vända sig till Bollnäs Bilvård när de har såpass lång erfarenhet.

Tvätta inte i direkt solljus

Anledningen till varför du inte ska tvätta i direkt solljus är för att värmen från solen får medlet som du använder när du tvättar bilen att torka mycket snabbare. Detta kan orsaka prickar och fläckar vilket man absolut inte vill ha. Det är alltid bättre att tvätta bilen i skuggan eller på en dag då det inte är sol överhuvudtaget.

Vaxa bilen regelbundet

Vi har bara vaxat vår bil en gång sedan vi köpte den. Kan säga att jag blev förvånad med tanke på hur mycket min sambo älskar vår bil. Att vaxa bilen är viktigt då det skyddar mot salt, asfaltrester, kemiska föroreningar och även mot UV-strålar.

Använd en Claybar

Jag hade ingen aning om vad en Claybar var för något innan jag gjorde detta samarbetet. Men tack vare min sambo så fick jag veta att en Claybar använder man för att ta bort smuts som sitter väldigt hård i bilen. Ett exempel på det kan vara asfalt. Genom att använda en Claybar så får du bort den djupaste smutsen på ett väldigt skonsamt sätt.

Tvätta bilen sällan men inte allt för sällan

Hur ofta ska man då tvätta sin bil? Ordet lagom är perfekt att använda i denna frågan men det beror lite på hur man bor. Om man bor ute på landet så är risken större att bilen blir smutsigare snabbare. Då kan det vara ett bra alternativ att sola av den med vatten en gång i veckan och sen köra en ordentlig tvätt en till två gånger i månaden. Men bor man i stan så räcker det att man gör en ordentlig tvätt en gång i månaden. Det är naturligtvis upp till var och en. Men jag skulle absolut rekommendera dig att oavsett om du bor på landet eller i stan att du besöker Bollnäsbilvård då jag är säker på att dom har allt det du behöver för att få en skinande ren bil.

Idag har det gått en vecka sen vår fina Foxie fick somna in. En vecka som har inneburit djup sorg. När hjärtat gör så ont att du verkligen känner smärtan. Och tårarna vill inte sluta rinna så ögonen är helt svullna. Det har varit fruktansvärt jobbigt. Jag valde att lägga allt jobb åt sidan och bara göra det som jag kände för. I Onsdags var jag hemma hos mamma och målade möbler och igår var jag hemma hos min bestie. Vi bakade morotsrulltårta som blev så god. Katterna var extra gosiga och så hade hon sparat ogräs som jag fick rensa bort. Och innan ni tänker ”Vad är de för vän” så älskar jag att rensa i rabatter och eftersom jag inte har någon egen så blir jag glad när jag får pyssla hemma hos min bestie istället haha.

Sorg är aldrig enkelt. Det spelar ingen roll hur ofta man får gå igenom det. Det skiljer sig så extremt mycket från gång till gång. Jag kan inte i ord förklara för er hur mycket jag saknar Ronja och Foxie. Hundarna i mitt liv betyder allt. Jag skulle inte tveka en sekund på att offra mitt liv för att rädda deras. Det är en fruktansvärd saknad som jag ska försöka leva med. Men jag får ta en dag i taget. Vissa dagar är enklare än andra men man måste låta sorgen ha sin gång. Tack till alla er som har hört av er. Är så otroligt tacksam över att ha ert stöd med mig för i stunder som dessa behöver jag det mer än någonsin.

Den 10 Maj 2005 föddes världens sötaste lilla vovve. Att han skulle bli min är jag för evigt tacksam för. Jag var bara 14 år när jag fick Bonzo. I år fyller jag 30 och har honom fortfarande vid min sida. Det är svårt att ta in hur länge han har varit en del av mitt liv. Världens finaste kille med den största personligheten. Att Bonzo lever med en dödlig sjukdom är svårt att förstå när man ser honom. När han tycker något är kul och bli exalterad så blir han precis som en liten valp. Men vi har också dagar då han bara ligger och snarkar sig igenom hela dagen. Vi blir än idag, 15 år senare fortfarande stoppade flera gånger i veckan av personer som är helt fascinerade av honom. Dom tror fortfarande att det är en liten valp som vi är ute och går med.

Bonzo är och kommer alltid förbi det bästa som hänt mig. Han har funnits vid min sida i både glädje och sorg. Han älskar mig lika mycket som jag älskar honom. Idag ska han få äta en massa kyckling vilket han älskar. Vi ska mysa och pussas. Han älskar att kramas! Grattis på din 15 års dag min älskade lilla pojk. Om du bara visste hur mitt mammahjärta slår för dig.

Vad gör man när tårarna inte slutar rinna? När smärtan i hjärtat gör så ont att du bara vill slita ut det. När varje andetag är en påminnelse om att hon inte längre finns hos oss.

Jag kommer sakna alla våra mysiga stunder tillsammans. Hur mamma klagade på att du fällde mycket men jag brydde mig inte om att hela jag var full med hundhår. Bara jag fick mysa med dig så var jag lycklig.

Jag har snart gråtit i 24 timmar. Jag visste inte att det var fysiskt möjligt att gråta så här mycket. Det gör så fruktansvärt ont. Jag har haft så många bilder i huvudet hur vi busar, går promenader, lär henne kommandon, myser och lär känna hennes personligt. Inget av de kommer att ske nu. Bilderna som jag har haft försvinner bort och jag försöker på något sätt inse att Foxie finns inte kvar hos oss längre.

Bilden till vänster betyder så himla mycket. Dagen innan så hade Foxie varit hos veterinären och tagit blodprov men trots alla främmande människor i hennes liv så var hon en glad tjej. Detta var vad vi kämpade för. Att Foxie alltid skulle få vara den glada tjej som ni ser på bilden. Och att korsa frambenen var något som hon ofta gjorda.

Jag har aldrig upplevt en sån här stor sorg tidigare. Inte när någon anhörig har dött. Inte ens när vår fina Ronja bara för 3,5 månader sedan fick somna in. Kanske är det för att Foxie aldrig haft ett bra liv eller ens fick börja leva. Idag skulle vi haft henne i 1 månad men det blev aldrig så. Istället satt jag hos henne igår när hon tog sitt sista andetag. Det gör så ont i mitt hjärta för hon måste ha undrat varför hon får gå igenom allt detta. Men nu kommer hon aldrig mer ha ont igen. Hon kommer aldrig mer behöva besöka en veterinärstation. Nu är hon fri från allt ont.

Pussar och mys, att vara nära var något som hon älskade. Vår första riktiga promenad tillsammans. Jag som hade trott att vi skulle få gå tusen promenader tillsammans.

Fina älskade lilla Foxie. Om du bara visste vilket enormt tomrum du har lämnat efter dig. Vi önskar att vi haft mer tid tillsammans. Att du skulle fått de livet som vi alla hade sett framför oss. Du var den snällaste hunden någonsin. Trots dina 11 månader på gatorna i Ryssland så var du så himla snäll. Jag är så tacksam för den korta tiden som vi fick tillsammans. Att vi fick ett liten lekstund tillsammans. Att jag fick se dig vifta på svansen och att jag fick vara med dig när du tog ditt sista andetag. Jag ville inte att du skulle känna dig ensam eller övergiven. Tårarna bara rinner ner för mina kinder. Det gör så fruktansvärt ont. Vila i frid nu vår älskade Foxie. Vi älskar dig något oändligt.

Sista bilden som jag tog på Foxie en kort stund innan hon fick somna in.

Jag är så himla glad över att jag valde att vara med henne när hon tog sitt sista andetag. Allt som hon har fått vara med om i sitt korta liv. I hennes sista stund så skulle hon inte få känna något annat än kärlek. För även om jag bara träffade henne några få gånger så älskar jag henne så enormt mycket. Jag gav verkligen allt för att hon skulle känna sig trygg och i detta ögonblicket så känner jag att hon förstod det. Hon ville inte gå in i rummet först men när hon såg mig så nästan sprang hon fram till mig. När jag kom hem till mamma så kom hon aldrig fram utan låg still på soffan. Nu tryckte hon sig mot mig och jag kunde känna att hon kände sig trygg. Jag satt och klappade henne hela tiden. Hon skulle känna att jag var där. Att allt skulle bli okej och hon skulle slippa allt ont. Nu är Foxie uppe i himlen med Ronja. Att förlora två hundar på knappt 4 månader… det går inte att förklara hur fruktansvärt det känns och hur ont det gör. Jag vet att vi fattade rätt beslut men det gör så fruktansvärt ont att veta att allt det där man såg framför sig aldrig kommer att ske. Vila i frid nu mina älskade flickor. En vacker dag så ses vi igen.

Många av er vet kanske inte om detta men jag har varit rökare. Jag började röka när jag var 14 år gammal och sen slutade jag helt och hållet 2018 tror jag det var. Jag skulle inte vilja säga att jag var en storrökare. Trots att jag rökte under många år fram och tillbaka så tålde verkligen inte min kropp cigaretterna. Jag fick nickokickar konstant och kunde faktiskt må riktigt illa av skiten. Idag kan jag inte för mitt liv förstå hur folk kan röka. Det känns så fruktansvärt omodernt och jag skäms över att jag själv har varit en.

När jag var 20 så började jag dricka kaffe. I början så vägrade jag att ha en kaffebryggare här hemma men sen var rutinen att göra kaffe och ta en cigarett varje morgonen. Dock var jag aldrig något fan av kaffe egentligen. Alla brukade skämta om att jag hade mjölk med kaffe då min mugg bestod av 80% mjölk och 20% kaffe. Slutade dricka kaffe för kanske 2 år sedan. Om jag inte drack kaffe på bestämda tider så fick jag migränanfall. Insåg där och då att jag var beroende och det är något som jag vägrar vara.

Jag misstänker att ni undrar vart jag är på väg med detta. I och med att jag slutade dricka kaffe så började jag dricka te. Och trots att jag rökte och drack kaffe i många år så fick jag aldrig några missfärgningar på mina tänder. Men det fick jag däremot av att dricka te!

Jag tycker det är mysigt att ta en kopp te på morgonen. Det är lite kallare och man vill ha något varmt för att vakna till liv. Sen är det alltid trevligt att ta en kopp vid tre på eftermiddagen och en vid nio på kvällen. Te är inte dåligt för kroppen men jag får panik av att få missfärgningar på mina tänder. Sist jag var hos tandläkaren så slipade de bort missfärgningarna men nu har jag sett att de redan börjar komma tillbaka! Därför köpte jag hem sugrör!

Bra för miljön och mina tänder

Naturligtvis köpte jag metallsugrör då jag vill värna om vår miljö. Är ni sugna på att köpa egna så hittar ni sugrören här. Man får fyra styck. Två raka och två börja samt en liten borste så att man kan göra rent dom. Jag hoppas att detta kommer fungera så att jag kan fortsätta dricka te. Om inte så kommer jag faktiskt ta och sluta.