Denna sommaren blev långt ifrån vad jag hade trott att den skulle bli. Det är så mycket som har hänt som vänder livet upp och ner. Regnet öser ner utanför våra stora fönster. Lika fort som regnet faller till marken så faller mina tårar. Vår älskade Melkersson har fått somna in. Han var den sista i vårt hundgäng. Det var han, Ronja och Bonzo. Nu finns ingen av dom kvar. Jag är så tacksam över att vi fick spendera så mycket tid med Melker tiden innan han skulle få somna in.
Att förlora en familjemedlem är fruktansvärt, det gör så ont. Nu var inte Melker vår hund men han var en del av våra liv i 12 år. Och det fanns även en tid när jag arbetade som hundrastare åt honom. Han var så glad vissa dagar när jag kom att han ställde sig på bakbenen för att ge mig en massa pussar. Och då ska man veta att Melkersson aldrig varit en kille som gillat att pussas.
