Vi kom hem från Stockholm igår eftermiddag. Borta bra men hemma bäst! Jag hade hemlängtan varje dag som vi var där. Som ni vet så reser jag aldrig. Finns många anledningar till det men en av dom är på grund av min dödsångest. Att vara i en stor stad med ett väldigt högt tempo och extremt mycket människor får mig att känna mig osäker. Paniken av att åka tunnelbana ska vi inte prata om. Speciellt när Johan drog ner mig säkert 100 meter under marken. Min klaustrofobi är inte att leka med men det gick bra. Jag överlevde.

Utsikten från Sara Lees balkong var helt amazing!

Vi hade oturen att boka ett riktigt skit hotell. Personalen och maten får 10 av 10 men städningen på hotellrummen var under all kritik! Det första rummet som vi fick var så illa att vi fick byta. Men vårt andra rum var inte mycket bättre de heller. Gymmet som jag sett så mycket fram emot att få använda var litet, flera maskiner fungerade inte och det blev snabbt väldigt trångt. Vi hade även bokat spa och även det var en stor flopp. Det fanns endast en pool och då spat var fullbokat så kan ni tänka er hur trångt det blev. Poolen var också så jäkla kall att jag frös i vattnet.

Med andra ord så kommer vi aldrig bo på de hotellet igen

Jag förväntar mig ändå en viss standard när jag bokar 4 stjärnigt och betalar över 8000 kronor för fyra nätter. Men utöver vårt skit hotell så har vi haft helt fantastiska dagar tillsammans med våra vänner. Det var främst därför som vi reste till Sthlm. Vi har besökt flera otroliga restauranger, Mall of Scandinavia och så träffade jag en av mina följare på tunnelbanan vilket var det sjukaste.

Jag kan fortfarande inte fatta att bland tusentals människor så hamnar vi på samma tunnelbana under Fredagskvällen. Jag blir lika glad varje gång som jag träffar någon av er. För när jag sitter här hemma och uppdaterar så ser jag för det mesta bara siffror. Och det är svårt att förstå att alla de siffrorna faktiskt är ni, levande personer som av någon konstig anledning finner mig intressant haha. Idag lämnar ni inte samma avtryck som förr. När bloggar var stora förr så lämnade alla alltid kommentarer. Nu är det mer att man följer i skuggorna. Man gillar inte bilder, man kommenterar inte och man skickar sällan dms.

Att få träffa en av er i verkligheten

Därför blev jag så genuint glad och rörd över att få träffa Linnea. Få ett ansikte på en av de personerna som följt mig i över 10 års tid. Hon var så jäkla go och framför allt rolig. När hon frågade Johan vart min ring var så dog jag av skratt haha. Med andra ord så var det en lyckad resa men nu är min semester slut och jag ser faktiskt fram emot rutinerna. Det kommer bli fullt fokus på jobb och träningen.