Igår efter gymmet så åkte jag hem till min bestie. Jag har inte varit där på flera månader. Tanken var egentligen att hon skulle komma hem till mig som vanligt. Men som jag skrev tidigare i veckan så hade jag fått väldigt jobbiga besked. Lilla Tea kommer att få somna in nästa vecka. Tea har funnits i våra liv i hela 17 år så det kommer bli ett enormt tomrum efter henne.
Dagen blev så himla fin, så fylld med kärlek
Jag hade köpt med mig en menspizza (kycklingkebab med annans och pommes). Hade även tagit med mig kakor även om det inte var så många kvar i paketet haha. Och vi pratade om allt möjligt precis som vanligt. Jag hade även erbjudit mig att fotografera Tea. Dagen innan Bonzo somnade in så hjälpte min bestie oss med att ta familjebilder på oss tillsammans med Bonzo och de bilderna betyder allt för oss. Naturligtvis så ville jag ge tillbaka.
Tea tillsammans med sin son Piratos
Det jobbigaste med dagen var att säga hejdå. Vetskapen att nästa gång jag kommer så kommer inte Tea att vara där. Jag tänkte mycket på när min bestie tog farväl av Bonzo och hur hon sa samma sak. Att det var så svårt att gå därifrån för nästa gång så kommer han inte vara där. Men dagen kunde inte varit finare. Vi skrattade tillsammans och vi grät tillsammans. Det är så vi har tagit oss igenom livet i 25 år 💕
Den 15 September somnade ett av Johans kusinbarn in endast 14 år gammal. Det har varit väldigt svårt att förstå och ta in detta. Man ska aldrig behöva sitta på en begravning för ett barn. Ändå så är det så många familjen som tyvärr får uppleva detta varje år.
Många barn får en tuff start i livet. Vissa föds sjuka, andra blir sjuka och vissa är friska hela uppväxten men får ändå en tuff start i livet. Livet är inte rättvist och det är inte enkelt. Vår lilla superhjälte levde mycket längre än vad någon läkare trodde var möjligt. Det har varit väldigt jobbigt och är fortfarande väldigt jobbigt. Men jag kände direkt att jag ville göra ett arrangemang för att hedra honom.
Stående sorgarrangemang
Min första tanke var att jag ville göra ett stående sorgarrangemang i pastellfärger. Men när jag fick veta att majoriteten av blommorna skulle vara röda och vita så ändrade jag mig. Även om arrangemanget hade blivit väldigt fint i sig så hade det stått ut från resten av arrangemangen. Jag vill även säga det att det finns inget rätt eller fel när det kommer till blommor för en begravning. Detta var en väldigt liten begravning med endast de närmaste och då jag visste att majoriteten av blommorna skulle vara i rött och vitt så ville jag göra något som gick fint tillsammans med det.
Min plan var först att göra ett arrangemang i beige. Det finns väldigt vackra rosor som har en mer matt och dov färg av rosa/lila. Jag använde såna rosor när jag gjorde min examens uppgift. Tyvärr så var utbudet av blommor väldigt dåligt när vi kom dit. Det märks att sommaren är över. Min tanke var att köpa buntar men det slutade med att vi fick köpa styck pris vilket gjorde att priset steg med 400 kronor över budget. De hade dock helt fantastiska prärieklockor som är en av mina favorit blommor. Sen hade de rosor och krysantemum. Så färgskalan blev vit med lite persikofärg.
Detta är det mest personliga och jobbigaste arrangemanget som jag har gjort hittills. Jag har sån fruktansvärd prestationsångest och det hjälper inte att jag är en perfektionist enda ut i fingerspetsarna. Jag älskar att skapa arrangemang men när det kommer till bröllop eller begravning då måste det bli perfekt. Men jag blev jätte nöjd med arrangemanget. Det blev stort, vackert och jag kunde inte ha hedrat honom på ett bättre sätt.
I Onsdags kom äntligen hemlisen ut. Sen i Januari har jag burit denna hemlisen så nära mitt hjärta. Jag har känt mig så otroligt hedrad över att ha fått vara med på den här resan. Min fina, underbara Johanna väntar barn tillsammans med sin älskade Patrik efter fem års tid med ofrivillig barnlöshet. Denna resan är inte min att berätta så jag hänvisar er till att läsa Johannas egna ord, tankar och känslor.
Johanna och jag träffades för första gången förra året efter att ha pratat online i 10 år. Hon är en av mina närmsta vänner och vi pratar nästan dagligen med varandra. En dag när hon skrev på sin blogg att hon inte mådde bra så sträckte jag ut min hand och sa att jag alltid finns här för henne om hon behöver prata. Johanna tog min hand och berättade att hon och Patrik hade försökt bli gravida i hela fem år men att ingen läkare kunde hitta vad som var fel.
Jag blev så himla ledsen. Jag kommer aldrig kunna förstå längtan efter att skaffa barn. Det är en känsla som jag aldrig har haft och förmodligen aldrig kommer att få. Men naturligtvis så kände jag enorm empati för det som Johanna berättade. Samtidigt så tyckte jag det var så fint att hon ville dela detta med mig. Jag kan uppleva att vissa personer som har barn inte vill prata om barn med mig just för att jag inte är intresserad av barn. Det har hänt att jag har känt mig utanför i vissa sammanhang för att personer har valt att exkludera mig från samtalet för ”om jag inte har egna barn så kan jag ändå inte förstå”. Därför blev jag så rörd när Johanna valde att berätta om deras resa för mig.
Jag minns den 2 Mars som om det var igår
Jag var ute och gick med Hugo och skulle precis gå över ett övergångsställe när det plingade till i telefonen. Klockan var 11:24 och där var dom. En bild på Johanna som håller upp en bild på deras lilla bebis. Jag blir helt till mig och trycker på play och börjar spela in ett röstmeddelande. Jag nästan skrek av glädje och folk runt omkring började undra vad jag höll på med. Samtidigt kände jag hur tårarna började tränga fram. Det var en sån där stund i livet som man aldrig glömmer.
Alla ska ha barn i Oktober
Veckor har hunnit bli till månader och vet ni vad det sjukaste av allt detta är? Jag vet om fyra par som ALLA väntar barn i Oktober. Egentligen så är det inte så konstigt för vi vet att de bästa personerna är födda i Oktober haha. Vi fick den 1 April veta att vänner till mig och Johan också väntar barn i Oktober. Om jag inte minns helt fel så är de beräknade bara en vecka efter Johanna. Det bestäms att vi ska ses under påsk så jag skriver till Johanna och frågar om hon har möjlighet att virka en sån här bedårande söt bitring som vi vill kunna ge till våra vänner. Jag tyckte det var en så fin symbol att både Johanna och vår vän väntar sina första barn och att de båda är beräknade nästan samtidigt. Sen att de båda är kreativa då Johanna virkar medan vår vän älskar att sticka.
Detta är alltså de första exemplaret som någonsin sålts via Stylemood men absolut inte de sista. Dom är så himla fina och lär sälja som smör. Johanna är så otroligt talangfull. Om ni väntar barn eller har en vän som väntar barn så kan jag varmt rekommendera att köpa en av de fina bitringarna och ge bort i present.
Ett litet mirakel
Jag är så enormt glad och fylld med både glädje och kärlek för Johanna och Patrik. Tacksam för att jag har fått vara med under hela detta året och fått vara där som stöd. Det enda jobbiga med allt detta är avståndet mellan oss. Jag önskar så att vi inte bodde 8 timmar ifrån varandra. Jag hade så gärna velat ligga i soffan bredvid Johanna, äta en massa glass och drömma om framtiden tillsammans med den lilla bebisen. Men jag lovar dig Johanna. Det kommer inte ta några 10 år innan jag får träffa den lilla bebisen ❤
Jag arbetar väldigt annorlunda jämfört med hur de stora företagen arbetar. Till skillnad från dom så har jag inga färdiga buketter eller arrangemang. Hos de större företagen kan man se bilder på färdiga arrangemang och välja den man vill ha. Då jag driver Vackra Buketter som egenanställd så kan jag inte göra inköp som någon som driver butik. Jag har ingen möjlighet att förvara den mängden blommor som man behöver köpa in. Och hela mitt koncept med Vackra Buketter är att inte ha något svinn alls.
Kundens önskan var att arrangemangen skulle gå i rosa då detta var den avlidnas favoritfärg. Då jag skulle skapa tre arrangemang samt att jag visste att det skulle finnas fler utöver mitt egna så kom jag med förslag att bryta av från det rosa. Detta röda stående sorgarrangemanget är väldigt klassiskt och stilrent. Rött, vitt och grönt kan aldrig bli fel tillsammans.
De andra sorgarrangemanget fick temat pastell. Det har fortfarande rosa i sig men genom att bryta av med andra pastellfärger så blir arrangemanget mer levande och spännande. Jag kan också uppleva att man blir väldigt glad av dessa färgerna. Under en begravning när man är väldigt ledsen så tycker jag det är fint att kunna lysa upp dagen med vackra blommor.
Bilden gör tyvärr inte detta stående sorgarrangemanget rättvisa för denna är enorm! Här följde jag kundens önskningar med att använda mycket rosa blommor. För att göra arrangemanget roligare och mer intressant så köpte jag flera olika rosa blommor. Två olika rosor, nejlikor, alstroemeria, prärieklocka och brudslöja. Jag tycker också om att blanda olika sorters grönt då jag tycker det blir mycket mer levande.
Stående sorgarrangemang är ett av de vanligaste arrangemangen att beställa till en begravning. Vill man hålla kostnaderna nere så rekommenderar jag att köpa en sorgbukett istället. Båda är väldigt vackra och det handlar mest om vad man själv föredrar och hur mycket pengar man vill lägga på blommor. Personligen så tycker jag att man aldrig kan ha för mycket blommor.
Det har varit en väldigt lång arbetsdag för mig. Den började med två hundpromenader och sen vid 13:00 så har jag arbetat med Vackra Buketter i över 6 timmar. Jag fick frågan av en av mina bästa vänner om jag kunde göra tre stående sorgarrangemang till en begravning. Jag tackade naturligtvis ja till det. Men idag när jag vaknade så hade jag en sån klump i magen. Jag vaknade upp från en mardröm där jag drömde att jag skapade arrangemangen (och en smörgåstårta av någon anledning haha) samtidigt. Så när jag vaknade upp var jag så stressad. Sen ville inte denna stressen ge med sig. Och när det väl var dags att skapa arrangemangen så började jag tvivla på min egen förmåga.
Detta var första gången som jag skapade ett stående sorgarrangemang för en begravning. Jag har tidigare bara gjort det i min utbildning. Sen när det är till en av mina bästa vänner som förlorat sin mamma så sätter det naturligtvis en ordentlig press på mig. Men vet ni? Det blev så jäkla fint! Det blev så mycket bättre än vad jag hade kunnat föreställa mig. Och det absolut viktigaste var att min fina vän blev nöjd vilket hon blev.
Det känns så otroligt fint och hedrande att jag fick skapa detta till hennes mammas begravning. Att jag kunde få skapa något som lyser upp en annat väldigt sorglig och jobbig dag. Detta betyder så otroligt mycket för mig. Jag ska visa er bilderna på arrangemangen senare i veckan när jag har redigerat bilderna.
