Som fotograf så vill du fånga ögonblick som varar för alltid. Idag när alla fotograferar med sina telefoner så kan det vara lätt att glömma alla de faktorer som faktiskt ligger bakom den perfekta bilden. Bilden som berättar något och som fångar en.
Jag har fotograferat i mer än halva mitt liv nu. Nästan dagligen under dessa 16 åren har jag fotograferat. Det är en del av mig. Jag har mappar som går bak till 2011 där jag månad för månad har samlat alla de bilderna som jag tagit. Ögonblick som för alltid kommer finnas kvar för att jag valde att dokumentera dom. Under kvällen när vi var i Baldersnäs så sa min sambo att jag borde gå upp tidigt på morgonen för att fånga soluppgången. Det kan vara något av de bästa som han någonsin sagt till mig.
Klockan var 07:30 på morgonen. Jag kunde se från vårt sovrumsfönster hur dimman dansade över sjön. Jag slängde på mig kläderna. Sprang ner för trapporna och ut genom den stora entrédörren. Kylan kom som en chock när jag kom ut. Det var minusgrader. Över gräsmattan låg ett tjockt frosttäcke. Det var bara jag och den stora parken som var vakna. Medan jag gick ner mot sjön så kunde jag höra hur kossorna råmade längre bort.
Soluppgången över sjön
Det tog en timma innan solen tittade fram. Allt var så lugnt och stilla. Det ända ljudet som hördes var änderna som guppade ovanför vattenytan. När jag stod där och frös så kunde jag knappt ta in vad jag fick uppleva. Jag tänkte på min sambo som låg kvar i den varma sängen och som missade allt detta. När solen äntligen tittade fram ovanför trädtopparna så fick jag agera snabbt. Efter den långa väntan så var det som att solen fick bråttom och den flyttade på sig snabbt.
Jag kan inte låta bli att bli imponerad över mig själv och det jag skapade. Jag har för alltid bevarat det magiska ögonblicken som jag fick uppleva den där kalla Oktobermorgonen. När såna här stunder kommer i mitt liv så känner jag inget annat än tacksamhet. Att just den morgonen när vi var där så skulle det vara en så vacker soluppgång. Vissa av dessa bilderna är några av de bästa som jag har fotograferat. Tänk att skriva ut dessa och ha de på väggarna här hemma. Jag älskar att stå bakom kameran och fånga ögonblick. När man får den perfekta bilden då finns det inte mycket som kan slå de lyckoruset som man känner i kroppen.
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så var parken runt Baldersnäs Herrgård helt fantastisk. Jag är så glad att vi åkte hit nu när vi gjorde det och fick uppleva alla dessa fantastiska färgerna. Jag tror vi var ute och gick i minst 2 timmar. Trots att det var riktigt kallt ute och blåste ordentligt. Men jag ville inte missa något.
Något som jag tycker väldigt mycket om är gamla träd. Tänk va mycket de har upplevt. Jag frågade Johan vart han hade velat stå om han vore ett träd. Tyvärr är han inte lika tankspridd på samma sätt som mig så han kunde inte svara på den frågan. Gamle Dahl är ju en av mina favorit platser här hemma men efter att ha besökt Baldersnäs vackra park så hade jag nog velat vara ett träd här.
Halloween spöken?
Vi hittade dessa söta svamparna och visst ser det ut som små spöken? Det ser ju till och med ut som att de har ögon och mun haha. Dom var så himla söta! Tyvärr kunde jag inte ta en bättre bild för trädet som ni kan se hade ruttnat så mycket. Och de mesta låg framför öppningen. Jag vågade inte trampa på det ifall det hade varit något djur eller liknande under. Jag skickade en bild på svamparna till min vän Emily som är så otroligt kunnig. Hon trodde att det kunde vara porslinsskivling men efter att ha googlat bilder så tror jag inte att det är det. Någon som vet?
Baldersnäs Herrgårds Park
Och förstå min lycka när vi träffar på dessa! Ni kanske minns hur glad jag blev när vi var ute i Hunneberg och träffade på kossorna som betade där? Jag blev minst lika glad denna gången. Tydligen så fick man gå in i hagen och om vi hade gjort det så hade vi kunnat fortsätta utforska Världens ände som de kallar stigen. Men det var många kalvar plus en stor tjur i hagen så vågade vi inte.
Personalen sa i efterhand att det aldrig har varit något problem. Men jag har stor respekt för djur och en ko/tjur på flera hundra kg är inte att leka med. Men även om vi inte gick in till dom så var det kul att se dom. Johan tyckte väl inte att det var lika kul för han är inte de minsta intresserad av djur och framför allt inte djur som luktar haha.
Igår hade vi en jätte mysig dag ute i Hunneberg tillsammans med vår fina vän Marcus. Jag och Marcus har båda två ett stort fotointresse och vi har pratat om att vi måste ge oss ut och fotografera tillsammans så igår slog vi till. Det blåste storm men vi lät inte det stoppa oss. Vi satte oss ner och tog en fika innan vi började ge oss i väg.
En mysig dag ute i Hunneberg
Jag älskar verkligen att vara ute i Hunneberg. Det är så vackert vid de olika sjöarna. Vi hade först tänkt elda men det blåste alldeles för mycket för det. Vi hälsade på min mamma i Lördags så då lånade vi med oss Kira. Hon tycker det är så roligt att vara ute så länge vi rör på oss. Sitta still är alldeles för tråkigt för henne.
Jag tror inte ni förstår min lycka när jag får syn på kossorna i en hage längre fram på stigen som vi gick på. Jag har velat fotografera kossor i flera år. Egentligen så vill jag ta bilder med mig själv och kossorna. Då är tanken att de ska vara mjölkkossor men dessa var ju inte helt fel heller. Så söta! När vi gick på denna stigen förra hösten så trodde jag att de skulle vara får i hagarna så det blev en väldigt rolig överraskning.
Produktiva Måndagar
Idag är det dags att ta tag i mina studier igen. Min plan är att ta examen nu i Augusti så jag behöver jobba snabbt för att nå mitt mål. Därför är min plan att göra fyra läxor på endast två dagar. Det är rätt insane men jag är helt säker på att jag kan klara av det. Anledningen till varför jag gör så många läxor på kort tid är för att inte behöva köpa nya blommor. De blommorna som jag köpte idag gick på 600 kronor. Behöver jag ens säga hur peppad jag är inför att odla mina egna blommor nästa år?
Idag var det äntligen dags för min sjätte läxa, vegetativt arrangemang. Ni minns säkert mitt första traditionella arrangemang som jag gjorde för inte så länge sedan. Nu var det alltså dags för vegetativt. Jag har tyvärr behövt skjuta upp denna läxan då det har regnat så fruktansvärt mycket.
Vad är ett vegetativt arrangemang?
Ett vegetativt arrangemang är inspirerat av naturen. I min uppgift så skulle jag skapa ett vegetativt arrangemang som som man kunde se igenom. Man skulle kunna ha det placerat i mitten av bordet utan att det är i vägen.
Jag visste direkt hur jag ville att mitt vegetativa arrangemang skulle se ut. Hade en bild i huvudet som jag utgick ifrån. Jag ville ha en båge som gick från ena kanten till den andra. Det finns en klätterväxt i parken där jag bor som jag använde mig av. Vet tyvärr inte vad den heter men jag gillar den verkligen. Sen plockade jag lite allt möjligt som gick i vitt. Jag ville inte använda mig av för mycket färg utan vitt, grönt och så lite rosa var färgerna som använde mig av.
Då jag älskar bohemiska buketter så passar det perfekt att plocka båda blommor och grönt ute i naturen
Det är så underbart att naturen äntligen börjar vakna till liv igen. Sen jag började min floristutbildning så har jag börjat kolla så mycket på blad. Något man tar förgivet när man är ute i naturen men det är inte det lättaste att hitta blad som passar bra till en blombukett. Då jag älskar bohemiska buketter så passar det perfekt att plocka båda blommor och grönt ute i naturen. Snittblommor är väldigt dyrt. En enda blomma brukar kosta mellan 40-90 kronor. Så vill man använda 5 rosor i en bukett så kostar bara rosorna ca 225 kronor. Och om någon har beställt en bukett för 300 kronor då finns det inte mycket kvar för annat. Så det som jag verkligen gillade med denna uppgiften var att alla blommorna var helst gratis. Nu får ni hålla tummarna för att jag blir godkänd på uppgiften.
Hur magiskt är det inte att vitsipporna fortfarande blommar? Det var länge sedan vi hade så här mycket vitsippor.
Igår gick jag hem till mamma en stund. Tanken var att jag skulle till henne i Onsdags men eftersom sambon gjorde Covid test så fick jag avboka. Sen visade det sig att han inte hade Covid-19 så då hälsade jag på mamma igår istället. Vi skulle nämligen målat om några av hennes möbler inför flytten men det hade hon redan gjort när jag kom dit. Kira blev som alltid super glad när jag kom. Och efter ca 30 minuter satte hon sig vid ytterdörren och började gny. Hon tyckte att vi kunde gå nu haha. Hon är så himla rolig! Vi har fortfarande kontakt med kvinnan som hittade henne på gatorna i Ryssland. Och även en av personerna som hjälpte Kira att ta sig till Sverige efter att mamma hade adopterat henne. Dom är så tacksamma över hur bra Kira har fått det och det värmer i hjärtat.
Det är så sjukt att det har gått 365 dagar och jag minns den dagen som om det vore igår. I och med att vi förlorade Ronja i Januari så öppnade vi våra hjärtan för Foxie direkt. Och att inte ens en månad senare behöva sitta bredvid henne när hon tog sitt sista andetag var fruktansvärt. Stunden när hon somnade in var aldrig jobbig. Jag kände samma sak med Bonzo. Men dagarna, veckorna och månaderna efteråt har varit fruktansvärda.
När vi först fick Kira så tog det flera veckor innan jag öppnade mitt hjärta igen. Någonstans så fanns det en rädsla att vi skulle kanske förlora henne så som vi förlorade Ronja, Foxie och Bonzo. Hur mycket jag än älskar hundar så vet jag inte om jag någonsin kommer skaffa en hund igen. Sorgen gör så fruktansvärt ont. Men jag är så glad över att mamma skaffade Kira. Finns ingen hund som är så glad som hon. Det är så skönt att kunna låna henne så som vi gör ibland. Ha någon att busa med och gå långa promenader tillsammans med.
Idag startade jag dagen med att ge Kira en dusch och trimma henne lite. Sen gick vi vår morgonpromenad medan sambon fick göra te. Jag fick även veta att en av mina fina vänner har fått sitt drömjobb. Blev så himla glad för hennes skulle så vi beställde en bukett blommor och överraskade henne. Tycker det händer allt för sällan att man visar hur mycket ens vänner betyder för en. Helst hade jag velat skicka en av mina egna buketter men tyvärr bor vi allt för många timmar ifrån varandra. Men hon blev både överraskad och glad så det gjorde min dag!
Skriva testamente
Idag satt även jag och sambon och skrev vårt testamente. Det låter så old school. Men trots att vi lever här och nu, 2021 så finns det stora fördelar med att vara gifta än att vara sambos. Vilket jag tycker är helt galet för jag vet att många gifter sig för att det underlättar men att de kanske hellre hade varit sambos. Jag hade gärna velat gifta mig borgligt. När jag var yngre så ville jag ha ett jätte bröllop med en jätte fluffig mashmallow klänning och en stor tårta. Men idag kunde jag inte bry mig mindre. Hade jag och min sambo gift oss på en vacker sommaräng så hade jag varit världens lyckligaste. Men nu vill inte han gifta sig, än. Och ringarna skulle kosta en del så därför fick det bli testamente för oss.
Att skriva testamente ger en trygghet för den som är kvar
Vi väntar på att advokaten ska återkomma så att vi har gjort allt rätt och sen ska vi bara signera det med våra vittnen. Det är kanske inte det roligaste att sitta och skriva ett testamente. Planera vad som händer med alla ens pengar och ägodelar när man inte längre finns kvar. Men skulle vi inte skriva ett testamente och jag dör då har inte min sambo rätt till något av de jag äger. Alla mina pengar och tillhörigheter skulle gå till min mamma och det vill jag inte. Vi båda vill att vi ska ärva varandra. Det ger en trygghet för den som är kvar men det underlättar också.
Vi har också pratat om att skriva ner alla sidor som vi använder och våra lösenord och lägga det i ett kuvert som vi sedan förseglar. Allt för att underlätta för den personen som blir kvar. För mig är det tex viktigt att det publiceras ett inlägg här på bloggen att jag har avlidit så att jag inte bara förvinner ingen vet vart jag har tagit vägen.
Vi var ute i skogen i över 1 timma och gick. Det har varit så fruktansvärt dåligt väder så när vi äntligen fick en solig dag då passade vi på. Det ska tyvärr regna kommande vecka. Vi följde en stig som vi aldrig gått på förut och när vi gått i över 30 minuter men fortfarande inte hittat ut så bestämde vi oss för att gå tillbaka. Jag mår alltid som bäst när jag är ute i naturen. Det är min plats att ladda upp batterierna på. Dock föredrar jag öppna landskap framför skog. Är alltid så rädd att jag ska träffa på en älg eller vildsvin. Efter vår långa skogspromenad så lämnade vi Kira hos mamma. Nu tänkte jag börja med maten. Sambon har önskat sig potatismos, köttbullar, brunsås och råröda lingon. Jag hoppas att ni haft en lika fin Lördag som vi.
