USAs mest sålda bok under 2019 och låg fram till Juni 2021 på The New York Times bästsäljarlista för fiction i mer än 130 veckor.
När man läser något sånt här så förstår man att detta är en bok som verkligen måste läsas! Den var högt rekommenderad när Therese Lindgren frågade sina följare på instagram om de hade en bok att rekommendera. Så jag lånade boken och trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle sitta i 8 timmar i streck och läsa ut boken.
Där kräftorna sjunger av Delia Owens
Där kräftorna sjunger handlar om Cya, träskflickan. Hon och hennes familj är så fattiga att till och med white trash har högre status i Barkley Cove. Ett litet samhälle i North Carolina, USA. Vi får följa Cya redan från tidig ålder. Det mesta utspelar sig 1950-60. Träskflickan som bor där träskfolket bor. Där man bildar sina egna lagar och regler.
Det som jag gillar med självbiografier är att det händer saker hela tiden. När man läser romaner så behöver man ha tålamod, något som jag inte har. Jag hade svårt för att fastna för boken i början. Kom ofta på mig själv med att tänka på annat. Kan tycka att det svävade iväg ibland och blev för mycket fokus på de olika djuren som lever i träsket. Men efter att ha läst på om författaren så visar det sig att hon är zoolog vilket ger boken förståelse.
8 timmar intensivläsning av Där kräftorna sjunger och tårar som rinner
Vid kapitel 13 tar boken fart för mig och sen spenderade jag 8 timmar med att läsa sida för sida tills boken var slut. Jag har aldrig läst en bok som fått mig att gråta men igår rann tårarna ner för mina kinder. Jag vet inte om det var för att jag läste så intensivt i så många timmar men under sidornas gång hade jag skapat en så stor kärlek för Cya och de andra karaktärerna att det inte gick att hålla tillbaka.
Sidorna 226 och 227 var mina absoluta favoriter i boken
Denna boken svänger lika mycket som träsket deras båtar åker i. Jag satt med hjärtat i halsgropen och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Hade ingen som helst aning om hur boken skulle sluta. Det är många överraskningar längs vägen. När du tror att du har listat ut något så visar det sig att du hade helt fel. Är detta den bästa boken som jag har läst? Nej, men jag tycker absolut att du ska läsa den. Och om du upplever den som långtråkig så stå ut de första 13 kapitel för sen tar det fart.
Jag fick även veta igår att boken ska bli film!
Filmen kommer att komma ut nästa år och jag är så taggad. Normalt så är detta en film jag aldrig skulle se men efter att ha läst boken så känner jag att jag måste se den. Daisy Edgar-Jones kommer spela Cya och när jag såg henne så kände jag direkt. Hon är Cya! I mitt huvud så hade jag svårt att få en tydlig bild av hur Cya såg ut men detta känns så rätt.
X VARNING SPOILERS X
Om du fortsätter att läsa nu så kommer vissa delar av boken att avslöjas
Jag är inte mycket för romantik men Cya och Tates relation var jag så djupt involverad i. Hennes första kärlek. Den första personen som sett henne och som funnits där efter att hennes familj lämnat henne. Att få läsa hur deras relation utvecklas. Tate är den där drömkillen som jag drömde om när jag var yngre. Killen som skulle finnas där för en, som skulle rädda en från mörkret. Att läsa när man förklarade för Cya att hon fått sin mens, alltså den scenen är ovärderlig!
Där kräftorna sjunger
Stycket där de nästan hade sex förvandlade mig till en kåt unge och jag tänkte bara NEEEEEEJ! Sluta inte! Återigen så var Tate den där underbara killen som man alltid drömt om. Men jag blev besviken över att vi aldrig hamnade där igen. Jag ville verkligen läsa om deras första gång tillsammans. Kärleken som byggts upp ända sedan de var små.
Men de hetsiga, tafsande händerna handlade bara om att ta, inte om att dela med sig och ge
Men istället fick man läsa om hennes sexupplevelser med Chase. Den meningen fastnade verkligen hos mig och jag undrar hur många tjejer/kvinnor som känt exakt samma sak. Hur man hela tiden håller tillbaka i rädsla för att nästa dag bli bortkastad. Men när man väl har sex så visar det sig att ens farhågor stämde. Men de hetsiga, tafsande händerna handlade bara om att ta, inte om att dela med sig och ge. Jag trodde aldrig heller att X var mördaren. Hade mina misstankar åt en annan person men när jag fick veta att X var mördaren så blev jag lika chockad som personen som fann bevisen.