Jag var helt slut igår. Tanken var att det skulle kommit upp ett blogginlägg igår eftermiddag men jag orkade verkligen inte. Jag gick till gymmet och körde ett as bra men tungt pass. Sen hem duscha, fixa mig och sedan vloggade jag när jag höstpyntade här hemma. Hann redigera och texta hela videon. Jag kommer dock inte fortsätta att texta mina videos. Det tar alldeles för lång tid. Men roligt att vloggen blev så uppskattad.
Min eufori fortsätter
Just nu så älskar jag att vakna upp varje morgon. Jag lever precis de livet som jag har längtat efter så himla länge. Kanske njuter jag lite extra i och med hur dåligt jag mådde i början av detta året. Hur ledsen och nedbruten jag var. Idag vaknar jag upp och ser fram emot dagen. Känner mig inspirerad och väldigt driven. Det var länge sedan som jag kände så här. Men det gör mig väldigt glad. Jag var så rädd för att jag skulle hamna i en dipp men mitt eufori fortsätter. Nu ska jag ta och äta lite frukost. Ska gå en sväng till mamma och lämna en växt. Sen ska jag försöka jobba undan så mycket jag bara kan innan jag ska träffa Anne-Marie.
Nu går jag in i vad många skulle kalla den värsta perioden men jag kunde inte vara mer hype för detta. Jag ökar min träning till 7 pass i veckan istället för 5 och kör väldigt strikt med maten. Den största förändringen som träningen har fört med sig till mig är att jag har extrem disciplin. Men jag tror också det är för att jag har velat detta i hela mitt liv och nu har jag verkligen gett mig fan på att jag ska nå mitt mål. Och det som motiverar mig är inte bara mina egna förändringar utan också alla ni som skriver att ni har börjat träna tack vare mig. Det värmer mitt hjärta tusen gånger om.
I´m not your cup of tea, I´m your fucking champagne
Man får alltid höra att vi influencers aldrig gör något bra och att vi påverkar folk till de negativa. Allt handlar om vem man väljer att följa. Jag har under alla dessa 18 åren som jag varit online fått de finaste meddelanden från personer som säger att jag på ett eller annat sätt har hjälpt dom. Att jag har gjort så att de har vågat vara sig själva, att de har vågat gå sin egna väg eller som nu har valt att förändra sitt liv för att leva ett långt och friskt liv. Det om något motiverar mig till att nå mina mål. Vi gör detta tillsammans.
Jag känner mig så jäkla stark både fysiskt med psykiskt. Jag kan utan tvekan säga att jag är i en extremt manisk period just nu där allt är så jäkla bra och jag vill aldrig härifrån. Vet att jag brukar dippa när jag hamnar i en sån här manisk bubbla men förhoppningsvis så kan den hålla i sig länge. För den här känsla som jag känner inom mig just nu är oslagbar. Det är som att jag har tagit den bästa drogen i världen. Jag känner mig som Superman. Nothing can touch me.
Nu går vi in i den bästa perioden
Kanske är det hösten som gör sig påmind. Jag har längtat efter kallare väder. Svensk sommar i all ära men inget slår hösten och alla rutinerna. Det känns som att alla får ett helt annat fokus. Oavsett om det gäller träning, jobb, studier eller bara att man vill förbättra sig själv. Det känns som att jag är en fjärilslarv nu. Mitt enda fokus är att träna och äta rätt. Så att jag till sommaren kan flyga iväg som den vackraste fjärilen. Spread my wings and fly high. Det låter säkert så flummigt allt ihop men det är så jag tänker.
Det enda jag ångrar är att jag inte började tidigare. Jag tror att många kan känna igen sig i den meningen. Jag och min bestie sa samma sak när vi 2018 började investera i aktier, varför började vi inte tidigare? Vi hade haft så mycket mer pengar idag om vi börjat tidigare. Samma sak känner jag nu med min hälsoresa. Varför tog jag inte tag i detta för 10, 15 år sedan?
Jag behövde nå botten för att ta mig till toppen
Enda sedan jag var 8 år gammal så har jag kämpat med min vikt. Jag har pendlat i vikt som en jäkla jojo. Tränat, skippat kolhydrater, slutat äta, slutat träna för att sedan göra om detta om och om igen. Jag har varit så fruktansvärt elak mot min kropp. Och anledningen till varför jag inte kunde ta tag i detta tidigare var för att jag behövde nå botten innan jag kunde börja klättra till toppen. Jag var tvungen att tappa min livsgnista för att för sista gången ta det stora klivet och se till att jag mår så bra jag bara kan.
Instängd i en fet kropp
Även när jag vägde som mest, hela 98,2 kg så har jag alltid tyckt att jag har varit fin. Jag tror det är för att jag alltid har känt mig smal även om jag aldrig har varit det. Jag har blivit kallad alla elaka ord ni kan tänka er genom hela min uppväxt och det trillar fortfarande in såna ord. Men de orden har aldrig påverkat hur jag känt om mig själv. Men att vara överviktig är inte bra för kroppen. Att vara otränad är inte bra för kroppen. Och jag vill leva ett långt och frisk liv. Det sista jag vill är att ligga på min dödsbädd och ångra att jag aldrig tog tag i mig själv.
Mitt ultimata jag
Jag vill att min insida ska stämma överens med min utsida. Jag vill att den bilden som jag har i mitt huvud ska bli min verklighet. Kunna ha de kläderna som jag alltid har velat ha. Har man varit smal hela sitt liv så går det inte att förstå hur jobbigt det är att vara fet när det kommer till kläder. Jag vill vara stark i min kropp. Jag vill inte ha ont när jag vaknar om det inte är träningsvärk. Så även om jag är ledsen över att det tog mig 25 år innan jag verkligen tog tag i min hälsa så är jag glad över att göra denna resan nu. Vid denna tiden om ett år så kommer jag att vara mitt ultimata jag och älska varje sekund av det!
Det är aldrig för sent
Oavsett vad du har för mål i ditt liv, börja nu! Vänta inte! Livet är så jäkla kort. Det är bättre att dö och veta att du kämpade in i de sista än att ångra att man aldrig började. Jag har uppnått nästan alla mina mål och drömmar som jag haft. Men det som jag gör nu, detta är något som lilla Nathaline 8 år gammal har drömt om. Och jag gör det för att göra henne stolt. För att visa henne att Nothing is impossible even the word itself says I’m possible.
