Alma, Kerstin & August
Nu skriker kroppen efter semester
Nu skriker kroppen efter semester! Denna veckan har varit fruktansvärt intensiv. Jag har fått in en ny vovve, vilket i sig är så roligt. Men det tar på krafterna att gå ca 1,2 mil varje dag i denna värmen. Jag har också stora problem med min hunger, eller brist på hunger borde jag säga. Det värsta är också att jag i två dagars tid har haft kraftig sprut diarré… Tmi (to much information) existerar inte på mina sociala medier. Men det borde ni veta vid detta laget. Det beror förmodligen på att jag ätit både kotlett och lax vilket min mage inte tål, det är varmt och jag är stressad.
Fina, underbara Luna! Älskar denna bilden på henne.
Denna veckan så skulle alla hundägarna faktureras, jag skulle skriva ut och skicka alla papper till min revisor, jag hade lite uppgifter i styrelsen, hundpromenader + en extra hund. Alma (extra hunden) tar jag sent på eftermiddagen så jag hinner hem efter mina vanliga hundar, slänger i mig lite mat, jobbar vid datorn, sedan ska jag ut igen och gå för att sedan komma hem och fortsätta jobba vid datorn.
Solo, Alma och min älsklingspojk Jax.
Det tar så mycket på krafterna att driva eget företag. Jag älskar vad jag gör men jag har nog aldrig längtat så mycket efter semester. Det handlar inte om att hundarna är jobbiga, tråkiga eller något sånt. Det är den psykologiska befrielsen i att inte ha några tider att passa. För någon vidare semester kommer jag inte att ha. Nu när jag inte har hundarna så ska jag arbeta ännu mer med mina sociala medier. Ledighet existerar inte när man har ett nystartat företag. Men att kunna göra vad jag vill, när jag vill ser jag så mycket fram emot. Bara en sån sak som att kunna gå till gymmet när jag vill!
Till skillnad från vår första promenad så går det mycket bättre nu för Alma och mig på våra kvällspromenader.
Samtidigt som alla jobbdelarna ska klaffa så har jag ett väldigt jobbigt år privat. Det tar extremt mycket på mig psykiskt. Vetskapen om att jag kommer förlora en av mina äldsta vänner är något jag bär med mig vid varje andetag. Känslorna kring det är svåra att hantera. Sen har det inträffat andra saker som också påverkat mig mycket. Är väldigt tacksam över att min mamma har varit ett otroligt stöd i det som nyligen inträffade. Så min semester är efterlängtad. Jag vill bara fokusera på att må bra så gott det går.
