En uppdatering om vad som händer i mitt liv just nu

Det känns som att det var länge sedan som jag pratade med er. Sen några veckor tillbaka så har det verkligen varit fullt upp för oss. Johans farmor har fått komma hem från sjukhuset efter att ha varit där i över 1 vecka. Tyvärr så ser det inte alls bra ut. Men vi var otroligt tacksamma över att hon kunde vara med oss i Söndags och fira svärfar när han fyllde 49 år.

Allt detta kom väldigt plötsligt och det är mycket som behöver göras. Jag försöker hjälpa till så gott det går så nu har jag kontaktat flera olika städfirmor för att se vilka priser de erbjuder. Jag hoppas att vi kan hitta en bra firma. Fördelen är att man kan använda sig av rot/rut-avdrag för städhjälp. Vi ska ut dit nu i veckan för jag behöver klippa gräset. Trädgården är mitt arbete men jag älskar ju det så det gör jag med nöje.

Johan stukade foten för lite mer än en vecka sedan och i Söndags var det tydligen min tur…

Vi skulle gå ner till sjön för att låta hundarna bada. För att komma upp till huset så får man köra i en relativt brant backe och sen svänga vänster för att köra in på deras grusplan. Så i kurvan så trampar jag i ett hål som aldrig funnits där förut. Jag känner också att jag glider med den andra foten men lyckas hålla balansen. Sen är det precis som de andra sa att allt går i slow motion. Det känns som att jag står på glaskulor som rullar under mina fötter och jag ramlar rätt ner i asfalten. Mitt vänstra ben hamnar i en skräddarposition fast under mig på något konstigt sätt.

Det sjuka är att jag hade sneakers på mig. Men gruset på asfalten + att det låg torkad lera på var uppenbarligen ingen bra kombination för mig. Igår (dagen efter att jag ramlat) så hade jag väldigt ont. Det är ingen stukning men jag har förmodligen sträckt något i benet. Så idag behöver jag vila så mycket som möjligt. Jag vill inte behöva använda kryckor som Johan har fått göra.

Och på tal om igår!

Minns ni att jag skrev att jag skulle träffa min barndomsvän Mona? Vi fick ställa in den dagen för hennes yngsta barn mådde inte så bra. Men igår sågs vi för första gången på 15 år och det var som att tiden stått still! Jag kan inte beskriva i ord hur roligt det var att få se henne igen och höra hennes röst. Jag sa till henne att jag hade så mycket frågor så det kommer nog kännas som en arbetsintervju. Det kändes som att hon visste allt om mig (pga mina sociala medier) men att jag inte visste något om henne. Det skulle dock visa sig att jag visste väldigt mycket om henne. Så pass mycket att hon nästan ville sätta en stalker varning på mig haha!

Vi pratade om gamla minnen men också om våra liv idag. Hon är tvåbarnsmamma vilket känns så himla roligt men också speciellt. När det har gått 15 år så är man på ett sätt fortfarande kvar där man lämnade relationen. Då var vi bara 15 år gamla och nu har man hoppat 15 år framåt i tiden. Bådas liv har förändrats så mycket. Jag är så otroligt glad över att vi har tagit upp kontakten igen. Anledningen till varför vi förlorade kontakten var för att hon hoppade av gymnasiet och bytte sedan skola. Sen blev det att livet tog fart men nu är det vi två igen. Jag längtar så mycket tills vi ses igen.