Detta inlägget innehåller reklamlänkar för Ellos.se
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att min huvudinkomst skulle bli att vara hundrastare. 2017 var första gången som jag började rasta andras hundar. Jag behövde få komma ut och ha ett mer socialt liv. Även om jobbet i sig tekniskt sett inte är jätte socialt mer än kärleken från hundarna så träffar jag alltid på folk som vill prata. När man jobbar ensam så som jag gör så betyder såna små möten väldigt mycket. Nu fem år senare så är mitt jobb som hundrastare min huvudinkomst.
Och ska jag vara ärlig med er så älskar jag varje sekund. Jag får komma ut i alla typer av väder men oavsett så vet jag att det alltid väntar en väldigt glad vovve bakom dörren. Och bara det här att jag får komma ut och röra på mig har gjort så mycket för mitt mående. Jag mår så mycket bättre. Vissa dagar är jag helt slutkörd när jag kommer hem efter att ha varit ute och gått konstant i fyra timmar. Men kärleken som jag får av hundarna gör att det är värt alla stegen.
Men när man går så mycket som jag gör så behöver man riktigt bra skor. Jag sliter ut mina skor så himla snabbt nu. De skorna som jag har nu kommer jag behöva slänga inför nästa år då de redan börjar bli trasiga. Och har ni följt mig länge så vet ni att jag väldigt lätt får skoskav. Så nu inför vintern så behöver jag ett par ordentliga skor. Ett par skor som klarar av halka, regn, slask och som man kan gå i under flera timmar utan att få ont i fötterna.
Så jag beställde hem dessa vandringskängorna från Bagheera. De har en högre platå vilket gör att jag kommer upp en bit från marken. Vi får väldigt sällan snö men slask och regn är vanligt. Skulle jag bli blöt om fötterna redan första promenaden och sedan behöva gå i blöta skor men blöta fötter i tre timmar till så hade jag garanterat fått både skavsår och förkylning. De hade även dubbar under sulorna vilket är så viktigt. Då det ofta är blött hos oss och vattnet fryser under nätterna så är det glashalt att ta sig fram på vissa ställen. Det sista jag vill är att halka så jag tror dessa skorna kommer bli perfekta. De känns otroligt sköna att ha på fötterna. Nu har jag även gott om tid på mig att gå in dom så att jag förhoppningsvis inte ska få några skoskav när jag väl sätter dom på prov.
Jag nämnde att förra veckan inte alls hade varit något bra för mig. Men denna veckan har varit så underbar. Kanske för att jag har fått spendera hela tre dagar på raken med min favorit tjej Nala. Och för att inte tala om hennes underbara familj. Det är fortfarande nypa mig i armen känsla över hur fina dom är. Min bestie hade haft en dålig dag så i Fredags när hon skulle komma hem till mig så frågade jag Nalas ägare om det var okej om jag lånade Nala en stund för att överraska min bestie.
Små gester kan ha stor betydelse
Hon hade inte träffat Nala sen i vintras och vem blir inte glad av lite hundmys? Det var med väldigt kort varsel men de sa att det var inga problem. Så himla snällt av dom. Väl hemma hos mig sen så överraskade jag min bestie med en nybakad krokodil. Ibland behövs det inte mycket för att göra någon annan glad. Det räcker med så små gester och min bestie skrev sedan efteråt hur glad hon hade blivit. Vilket i sin tur gjorde mig varm i hjärtat.
Igår spenderade vi Valborg ute i Öresjö. Min sambos pappa har fått en flipp och sågar ner i stort sett alla träd som står på tomten. Deras tomt där ute är enorm. De har en stor del av berget som ni kan se här på bilden. Sen finns det tre gräsmattor med fruktträd, vi har platsen där jag har alla mina pallkragar samt fyra-sex rabatter. Så igår sågade min sambo och hans pappa ner sly och träd på berget. Marie och hennes systerdotter rensade bland en massa ruttet. Jag gjorde en ny pallkrage och gick upp och ner med en massa koskit som jag la i den nya pallkragen men även vid vinbärsbuskarna.
Årets första grillning Vår Valborg kunde inte blivit bättre
Sen trimmade jag två tallar som min sambos farmors pappa hade planterat när de köpte huset. Vi alla vill såga ner dessa men det är inget vi kan göra så länge farmor lever. Men att trimma dom gör en enorm skillnad. Vi höll på i fyra timmar innan det var dags för årets första grillning! Ett perfekt avslut på en väldigt slitsam men rolig dag.
Idag har jag en sån fruktansvärd träningsvärk i hela kroppen. Trots det så åkte vi ut till Överby imorse klockan tio för att tvätta vår bil. Klockan elva var vi på väg hem efter att ha storhandlat hem en massa mat. Skönt att slippa allt folk och gjort sånt som måste göras tidigt. Resten av dagen så ska jag bara ta det lugnt. Jag är så trött idag men behöver försöka komma ikapp med att vattna mina växter.
Jag håller även på att försöka hitta en tredje hund att ta ut på promenader nu. Som ni säkert har märkt så har det varit väldigt dåligt med samarbeten för mig. Och just nu mår jag så himla bra av att få ta ut Nala och Smilla så jag vill inte förlora de genom att söka anställning någon annanstans. Jag känner själv att livet är alldeles för kort för att arbeta med något som inte gör mig lycklig. Naturligtvis så diskuterar jag såna här saker med min sambo och lyssnar mycket till vad han tycker. Men vi båda trivs väldigt bra med de upplägget som vi har här hemma. De som har hört av sig än så länge har antingen bott för långt bort eller behövt hjälp för sällan. Men jag hoppas att jag inom en snar framtid kan presentera en ny vovve på min instagram för er.
Idag har jag varit ute och gått över 1 mil. Det blev först en promenad med Nala och sen bort till lilla Smilla. Vi gick vår andra promenad idag och det gick super bra. Hon blir så himla glad när jag kommer. Står på bakbenen och vinkar en massa. Idag gick vi en sväng på Spikön och det var mycket folk ute. Hon går jätte fint i kopplet och alla hundmöten klarar hon exemplariskt. Då jag har fått otroligt mycket frågor de sista om mitt jobb som hundrastare så tänkte jag besvara de vanligaste i detta inlägget.
Hur blev du hundrastare? Det hela började 2017. Som ni vet så är min inkomst väldigt oregelbunden så jag ville ha ett jobb vid sidan av som kunde hjälpa mig att få en mer regelbunden inkomst. Och då jag har haft hund i hela mitt liv samt älskar hundar så kändes jobbet som hundrastare självklart.
Hur många hundar tar du ut? Just nu så har jag bara Nala och Smilla. Men som mest så hade jag fyra hundar plus Bonzo.
Hur hittar du hundarna som du tar ut? Det finns en facebook grupp som jag är medlem i där hundägare efterfrågar hundrastare eller dagmatte. Alla de hundarna som jag har haft har jag funnit via den gruppen.
Sommaren 2018 en kvällspromenad med vår lilla Nalle
Vad behöver man tänka på om man vill arbeta som hundrastare? Det är väldigt mycket att tänka på. Först och främst så ansvarar man för ett liv. När jag tar ut hundarna på promenader så är dom mitt ansvar. Har man ingen hundvana sen tidigare så skulle jag aldrig rekommendera detta jobbet. Även om hunden som du tar ut är jätte snäll så behöver du veta hur du ska agera om du möter en aggressiv hund eller om det skulle komma fram en lös hund.
Hur många promenader blir det i månaden? Detta varierar otroligt mycket. Det kan vara allt från 7-26 gånger i månaden per hund. För att det ska bli lönsamt om man tänker rent företagsmässigt så är minst tre promenader i veckan det bästa. Jag tar ut hundar alla dar i veckan, morgon, eftermiddag och kväll. Ibland händer det även att jag tar ut en hund två gånger om dagen.
Hur mycket tjänar man och skattar man på pengarna? Hur mycket man tjänar är väldigt olika. Vissa har olika priser beroende på hur långa promenaderna är. Jag tar 125 kronor per promenad och då är promenaden ca 1 timma. Man får komma överens med hundägaren vilken typ av promenad de vill ha. Vissa vill att man motionerar deras hundar medan andra är nöjda om man bara ser till att de får komma ut och göra sina behov. Naturligtvis så skattar jag för mitt arbete. Jag vet att många arbetar som hundrastare/dagmatte svart. Men detta är mitt jobb och jag tar det lika seriöst som mina andra jobb. Så för mig är det en självklarhet att jag betalar skatt för mitt arbete.
Ronja och Bonzo hösten 2018 Så fruktansvärt saknade
Hur hinner du med flera hundar med tanke på allt annat du arbetar med? Hundarna går alltid först! Jag skulle aldrig ta på mig en hund om jag känner att tiden inte räcker till. Oftast så får jag ett schema en månad i förväg där alla dagar och tider läggs fram. Då planerar jag mina andra jobb runt hundpromenaderna. Sen kan det hända att en hundägare hör av sig med kort varsel. Om jag har möjlighet att ta ut hunden så tackar jag alltid ja. Nu när Nalas matte är mammaledig så är det svårt att planera in ett schema som tidigare. Men vi bor så otroligt nära så det fungerar väldigt bra ändå. Man får ha förståelse för att det inte är lätt att planera något när man har en nyfödd hemma. Men annars så har vi planerat promenaderna ca 1 månad i förväg.
Vad tycker hundägarna om att du lägger upp bilder på deras hundar? Detta är alltid något som jag frågar om det är okej innan jag gör det. Alla de hundägarna som jag har arbetat för har bara tyckt att det varit roligt men man måste naturligtvis respektera om de säger nej.
Hundrastare i Trollhättan Är du i behov av en hundrastare? Kontakta mig på contact@dixiwonderland.com
Vad är det bästa VS sämsta med jobbet? Det bästa är naturligtvis hundarna. Nu när vi inte längre har Bonzo så kommer jag inte alls ut på samma sätt som tidigare. Det kan gå flera dagar innan jag lämnar lägenheten. Och jag vet att det påverkar mig väldigt negativt både psykiskt och fysiskt. Men att vakna upp på morgonen och veta att jag snart ska iväg på en hundpromenad gör mig så otroligt lycklig. Jag älskar att vara ute i naturen och att få dela det tillsammans med en liten vovve som känner samma glädje är underbart. Sen får man så otroligt mycket kärlek av hundarna. Det enda negativa är att man måste ut oavsett väder. Nu under våren så är vädret underbart men när det är super varmt ute, regnar eller är mitt i vintern då är det kanske inte lika roligt.
Hur är relationen till hundägarna? För mig är det jätte viktigt att jag och hundägarna har en bra relation. Relationen som jag har med Nalas ägare skulle jag säga är väldigt unik. De har varit hemma en del när jag har hämtat Nala vilket har gjort att vi har pratat och lärt känna varandra väldigt bra. Att jag fick frågan att ta hand om Nala när de skulle till BB gjorde mig jätte rörd. Det är för mig verkligen en bekräftelse på att de litar på mig och uppskattar mitt arbete. Men alla de andra hundarna som jag har haft då är ägaren aldrig hemma så om vi inte bokar in ett möte så träffar jag aldrig hundägarna. Men jag lämnar alltid en uppdatering kring varje promenad till hundägaren. På så sätt så har vi nästan daglig kontakt och skapar en bra relation till varandra.
Finns det någon hundras som du inte tar emot? Den enda hundrasen som jag känner mig tveksam inför är Schäfer. Av den enkla anledningen att jag blev attackerad och biten i ansiktet av en Schäfer som 8 åring och fick sy 21 stygn. Jag förstår naturligtvis att inte alla Schäfrar är farliga men en sån händelse sätter naturligtvis sina spår.
Jag hoppas att detta besvarade alla era frågor som ni har om mitt jobb som hundrastare. Om ni undrar något mer så är det bara att skriva en kommentar så besvarar jag den så fort jag kan.
Jag har hållit något hemligt för er! Det är nämligen så att jag har börjat på ett nytt jobb! Jag kan inte med ord förklara hur glad jag är för detta jobbet. Det var länge sedan som jag kände en sån här genuin glädje.
Som flera av er vet så har jag i flera år arbetat med att rasta hundar. Jag började 2018 och sen gjorde jag mitt sista jobb i December 2020. Under året som gått utan Bonzo så har jag väldigt svårt för att se oss skaffa hund igen. Jag som alltid har haft hund hela livet. Men sorgen efter honom knäckte mig totalt. Jag hoppas att vi någon gång i framtiden vill skaffa hund igen men som det ser ut nu så kommer det inte att ske.
Låt mig presentera Nala
Men för kanske 2 veckor sedan så såg jag en annons där det stod att de önskade hjälp med sin hund och att de bor i samma område som mig. Det skulle visa sig att vi bor 1 minut ifrån varandra! Efter två testrundor så gick jag och Nala vår första långpromenad tillsammans idag. Nala är en 9 månader gammal Husky valp och hon har tagit mig med storm. Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en hund som är så lydig vid så tidig ålder. Jag skämtade med hennes ägare och frågade om hon egentligen var 9 år gammal haha.
Hon går exemplariskt bredvid mig. Drar ingenting i kopplet. Säger jag stanna, så stannar hon. Säger jag tittar så söker hon ögonkontakt med mig. Tar hon upp en pinne och börjar busa och jag säger loss, så släpper hon pinnen direkt. Låter jag henne få långlina och drar in henne till mig så går hon exemplariskt igen. Alltså hur är detta ens möjligt?!
Sen att hennes ägare är de mest sköna personerna gör ju inte saken sämre. Dom är så goa och jag hade lätt kunnat hänga med dom privat! Jag förstår hur svårt det måste varit för dom att låta en främling ta hand om Nala. Jag menar jag lät knappt personer som jag kände ta hand om Bonzo för jag hade sånt fruktansvärt kontrollbehov. Så jag förstår att det måste kännas läskigt att ge en främling nyckeln till sitt hem och sen låta personen ansvara för sin bäbis.
Men allt gick så bra idag. Förutom att de hade stängt av hela älven. Jag fick en chock när jag kom till slusscafet och såg att det fanns inget vatten i älven och att de hade stängt av bron. Men det var bara att gå tillbaka och gå en annan väg. Men vilken underbar start på dagen detta var. Jag behöver verkligen komma ut och röra på mig. Detta kommer få mig att må så himla bra fysiskt men framför allt så tror jag det kommer göra mycket för mig psykiskt.
Detta året utan Bonzo har verkligen krossat mitt hjärta. Jag tror inte att någon i min närhet vet hur fruktansvärt dåligt jag faktiskt mår för det är inget som jag visar. Men jag kan inte ens räkna alla de gångerna jag smugit in i badrummet och låtit tårarna rinna ner för mina kinder. Imorgon är det en vecka kvar till den värsta dagen i mitt liv och det gör fruktansvärt ont. Jag saknar honom något oändligt.
Ikväll var tanken att jag skulle ut med familjen och fira min examen, men återigen så spökar hälsan och vi fick ställa in. Det känns inte bra att behöva ställa in två examensfiranden i rad. Så nu är väl tanken att vi ska åka ut till Öresjö nästa vecka allihop och fira tillsammans. Dessutom tror jag det blir roligare om vi alla är tillsammans än att man delar upp det i omgångar.
