Igår var begravningen för min vän som förlorade sin kamp mot cancer. Det har varit ett väldigt tufft år. Först förlorade vi Kira den 28 Mars, den 19 April så somnade min mans mormor in, min vän somnade in den 5 Juli och den 22 Juli somnade min mans farfar in. Att förlora någon man älskar är aldrig enkelt. Men att förlora min vän har tagit otroligt hårt på mig. Vi är lika gamla men hon kommer för alltid att bli 35. Hon kommer aldrig få se sin dotter växa upp och det är den delen som gör mest ont.
Stående sorgarrangemang i temat skog/sommaräng
Hon hade en önskan om att jag och en av hennes andra vänner skulle skapa blomarrangemangen till begravningen. Temat var skog och det första som slog mig var en sommaräng. Jag fick en bild av hur jag gick i skogen och så plötsligt så öppnar skogen upp sig och där i solljuset var en sommaräng full med blommor. Min vän var en väldigt färgstark person när det kom till smink. Hon gjorde så otroligt vackra sminkningar och inspirerade mig så mycket.
Jag visste hur jag ville att den skulle se ut i mitt huvud. Men problemet med att inte ha en egen blombutik är att jag aldrig vet hur utbudet ser ut i butikerna. Som tur var så fanns det otroligt vackra snittblommor. Jag köpte tre olika sorters rosor, prärieklocka är ett måste då det är min favorit, brudslöja, prydnadsgräs och riddarsporre. Det gröna plockade jag ute i naturen och daggkåporna plockade jag från min väns trädgård. Vi pratade alltid om hennes daggkåpor och det kändes extra fint att kunna ta med det i arrangemanget.
En lärdom jag tar med mig, kolla temperaturen på kylen
Jag hade lånat kylskåpet i styrelserummet för att förvara blommorna över natten. Men dagen efter när jag skulle hämta dom så ser jag att kylen har varit för kall och flera av blommorna hade skadats. Blev så himla ledsen men som tur var så hade jag plockat mycket grönt som jag kunde fylla ut med.
Begravningen var otroligt vacker
Det var så mycket blommor och många som ville ta ett sista farväl. Men samtidigt så fruktansvärt jobbig. Mitt hjärta brister för hennes man och dotter som måste fortsätta leva utan henne. Jag erbjöd mig att fotografera begravningen när jag fick förfrågan om jag ville skapa ett sorgarrangemang. Främst för att hennes dotter är så liten så hon kommer inte minnas denna dagen. Men det kommer kanske komma en dag där hon har frågor och kanske vill se hur det såg ut. Jag ska försöka finna tiden att gå igenom och redigera bilderna nu i veckan som kommer. Jag kommer dock inte lägga ut dom här i respekt för hennes familj.
Något fint i allt detta mörka var att jag fick en ny vän. Den andra vännen som också var med och skapade blomarrangemang till begravningen har blivit en ny vän till mig. Vi har pratat en hel del sedan vi fick förfrågan och det har varit så otroligt fint att få dela minnen om vår vän men också finnas där för varandra.
Jag ska leva, jag ska uppleva och jag ska göra det med henne i mitt hjärta
Något annat fint som jag verkligen kommer ta till mitt hjärta är något min vän aldrig kommer få uppleva igen, att få fylla år. Ni vet att jag älskar min födelsedag men jag har de senaste åren även haft ångest över att bli äldre. Det vägrar jag att ha nu! Jag ska leva, jag ska uppleva och jag ska göra det med henne i mitt hjärta. Allt hon ville var att få vara kvar med sin familj. Det togs ifrån henne. Livet är så himla skört och även om jag har förlorat så många år av mitt liv på grund av psykisk ohälsa så har jag fortfarande så många år kvar. Att få bli äldre är en gåva vi aldrig ska ta för givet.
