1   19
1   18
3   28
1   19
2   25
0   18
1   21
7   24

Ett litet mirakel

I Onsdags kom äntligen hemlisen ut. Sen i Januari har jag burit denna hemlisen så nära mitt hjärta. Jag har känt mig så otroligt hedrad över att ha fått vara med på den här resan. Min fina, underbara Johanna väntar barn tillsammans med sin älskade Patrik efter fem års tid med ofrivillig barnlöshet. Denna resan är inte min att berätta så jag hänvisar er till att läsa Johannas egna ord, tankar och känslor.

Ett litet mirakel

Johanna och jag träffades för första gången förra året efter att ha pratat online i 10 år. Hon är en av mina närmsta vänner och vi pratar nästan dagligen med varandra. En dag när hon skrev på sin blogg att hon inte mådde bra så sträckte jag ut min hand och sa att jag alltid finns här för henne om hon behöver prata. Johanna tog min hand och berättade att hon och Patrik hade försökt bli gravida i hela fem år men att ingen läkare kunde hitta vad som var fel.

Jag blev så himla ledsen. Jag kommer aldrig kunna förstå längtan efter att skaffa barn. Det är en känsla som jag aldrig har haft och förmodligen aldrig kommer att få. Men naturligtvis så kände jag enorm empati för det som Johanna berättade. Samtidigt så tyckte jag det var så fint att hon ville dela detta med mig. Jag kan uppleva att vissa personer som har barn inte vill prata om barn med mig just för att jag inte är intresserad av barn. Det har hänt att jag har känt mig utanför i vissa sammanhang för att personer har valt att exkludera mig från samtalet för ”om jag inte har egna barn så kan jag ändå inte förstå”. Därför blev jag så rörd när Johanna valde att berätta om deras resa för mig.

Ett litet mirakel

Jag minns den 2 Mars som om det var igår

Jag var ute och gick med Hugo och skulle precis gå över ett övergångsställe när det plingade till i telefonen. Klockan var 11:24 och där var dom. En bild på Johanna som håller upp en bild på deras lilla bebis. Jag blir helt till mig och trycker på play och börjar spela in ett röstmeddelande. Jag nästan skrek av glädje och folk runt omkring började undra vad jag höll på med. Samtidigt kände jag hur tårarna började tränga fram. Det var en sån där stund i livet som man aldrig glömmer.

Alla ska ha barn i Oktober

Veckor har hunnit bli till månader och vet ni vad det sjukaste av allt detta är? Jag vet om fyra par som ALLA väntar barn i Oktober. Egentligen så är det inte så konstigt för vi vet att de bästa personerna är födda i Oktober haha. Vi fick den 1 April veta att vänner till mig och Johan också väntar barn i Oktober. Om jag inte minns helt fel så är de beräknade bara en vecka efter Johanna. Det bestäms att vi ska ses under påsk så jag skriver till Johanna och frågar om hon har möjlighet att virka en sån här bedårande söt bitring som vi vill kunna ge till våra vänner. Jag tyckte det var en så fin symbol att både Johanna och vår vän väntar sina första barn och att de båda är beräknade nästan samtidigt. Sen att de båda är kreativa då Johanna virkar medan vår vän älskar att sticka.

Detta är alltså de första exemplaret som någonsin sålts via Stylemood men absolut inte de sista. Dom är så himla fina och lär sälja som smör. Johanna är så otroligt talangfull. Om ni väntar barn eller har en vän som väntar barn så kan jag varmt rekommendera att köpa en av de fina bitringarna och ge bort i present.

Ett litet mirakel

Jag är så enormt glad och fylld med både glädje och kärlek för Johanna och Patrik. Tacksam för att jag har fått vara med under hela detta året och fått vara där som stöd. Det enda jobbiga med allt detta är avståndet mellan oss. Jag önskar så att vi inte bodde 8 timmar ifrån varandra. Jag hade så gärna velat ligga i soffan bredvid Johanna, äta en massa glass och drömma om framtiden tillsammans med den lilla bebisen. Men jag lovar dig Johanna. Det kommer inte ta några 10 år innan jag får träffa den lilla bebisen ❤

Fullspäckat schema och jag är helt slutkörd

Jag hoppas att ni har haft ett fint påskfirande. För min del så har det varit fullspäckat schema och jag är helt slutkörd. Tror jag har lagt mig innan klockan tio nästan varje kväll för jag har varit så trött. Har även fruktansvärd tandvärk då min sista visdomstand är på väg upp. Det gör så fruktansvärt ont när tanden spricker sönder tandköttet. Jag förstår varför bäbisar skriker som de gör när de får tänder.

Fullspäckat schema och jag är helt slutkörd

En nära vän till mig går igenom något fruktansvärt just nu vilket får mig att må dåligt. Jag vill aldrig se de människorna som jag älskar må dåligt. Jag känner mig så hjälplös. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist. Vi lever alldeles för lite i nuet. Vi planerar framåt hela tiden. Men när såna här händelser händer då blir det som en väckarklocka att livet är så skört, så kort. Det är viktigt att uppskatta de små sakerna, stanna upp och njuta samt att aldrig lämna något osagt. Älskar du någon, uppskattar du någon, beundrar du någon så säg det till dom. Du vet aldrig när det är för sent.

Fullspäckat schema och jag är helt slutkörd

Jag lånade med mig en ny bok från biblioteket precis innan påsk. Boken har över 400 sidor och jag får bara låna den i två veckor. Så jag läser flera timmar om dagen för att försöka hinna klart innan tiden är ute. Jag har i så många år drömt om att vara en person. Nu när vi flyttar så känns det som att jag äntligen kommer bli hon som jag alltid drömt om att vara. Hon som läser böcker, tränar regelbundet, lagar goda middagar, tar hand om sig själv. Få utlopp för min kreativitet till 100%. Får leva det där livet som jag så länge drömt om. Det behövdes en flytt för att kunna påbörja detta nya kapitel av mitt liv. Och jag är mer redo än någonsin.