Veckans bild andra veckan i rad! Tråkigt bara att bilden blev i så dålig kvalité men för mig som varumärke är detta stort. Jag är livrädd för att mina sociala medier ska växa. Detta är något som många drömmer om men det skrämmer skiten ur mig ärligt talat. Jag har blivit så himla känslig de senaste åren och jag tycker redan att det är jobbigt att bli igenkänd.
Eftersom att jag har gjort detta i 10 års tid så vet jag vad det innebär med växande kanaler. Det finns en anledning till varför jag har så enormt svårt att öppna upp mig. När jag slutade vara personlig det var då allt hat mot mig försvann och jag är rädd för att öppna upp mig för jag vet inte om jag skulle klara av att få hatkommentarer idag. Jag gråter för minsta lilla (syftar på sorliga videos på youtube eller bara jag hör en låt) och ingen vill mötas av hat när man går till jobbet. Men jag känner att jag måste lägga min rädsla åt sidan. Jag har aldrig bloggat för att bli känd eller för att gå på event (tackar nej till i stort sett alla event jag blir bjuden till). Jag har gjort detta så länge att jag inte vet hur man lever ett liv utan det och ärligt talat har jag alltid tänkt blogga. Naturligtvis utvecklas man på vägen och mycket förändras men just nu så älskar jag vart jag befinner mig. Jag är så glad över allt jag får uppleva tack vare bloggen, alla underbara människor som kommenterar dagligen och det ska bli spännande att se vart denna resan tar mig.
This weeks picture two times in a row! Sad that the quality was so bad but this is very big for my brand. I´m terrified for my social media to grow. This is something that many people dream of but it scares the living shit out of me. I have become so sensitive the older I get and I already think it´s a bit hard to be recognized when I´m out.
Because I have been doing this for 10 years I know what it means when you social media is getting bigger. There is a reason why I am having such a hard time opening up. When I stopped being personal that´s when all the hate disappeared and I am afraid that it might come back if I open up again. I cry for the smallest things (like sad videos on youtube or if I hear a song) and nobody want to get hate when they go to work. I have never been blogging to become famous or attend event (I turned down almost all the events that I get invited to). I have been doing this for so long that I don´t know how to live without it and to be honest, I have always thought that I would blog. Ofc things change along the way but I love where I am right now. I´m happy for everything that I get to experience, all the nice comments that I get from all of you guys and it will be fun to see where this will take me.