DixiWonderland.com

Långa dagar. Ni vet såna dagar där man är fullbokad från det man vaknar tills det att man ska gå och lägga sig. Det behöver inte vara stora saker men dom är många och man blir otroligt trött.
/
Long days. You know when you have something to do from that point when you wake up until you go to bed. It does not need to be big things but they are many and you get tierd.

Igår däckade jag i sängen klockan halv tolv med kläderna på. Jag sov i över åtta timmar men trots detta så har jag varit trött hela dagen lång. Förr kunde jag tycka att det var jobbigt att ha en sak planerad. Det kunde vara något så litet som att tvätta. Hade jag tvättdag så kunde jag inte göra något annat som att diska, dammsuga eller gå ut. Jag kunde bara fokusera på enbart tvätten. Nu ser mina dagar helt annorlunda ut. Innan klockan hunnit slå tolv hade jag redan varit ute och gått med hundarna i sammanlagt en timma. Jag hade hunnit beta av mailen och göra blogginlägg. Innan klockan slagit tre hade jag startat tre tvättmaskiner, varit nere och handlat i en överfull affär (kan säga att jag inte var långt ifrån tårar men jag bet ihop och klarade det!) och svarat på alla kommentarer.
/
Yesterday I fell alseep in our bed with my clothes on before 12 am. I slept for over 8 hours but I have been tierd all day long. Before I could think that my life was hard if I had one thing planned. It could be something small like laundry. If I had laundry I could´t do anything more like dishes, vacuum or go out for a walk. I could only focus on the laundry. Now my days are so different. Even before it was 12 pm I had already been out for one hour with the dogs. I had been answering all my e-mails and I did a blog post. Before 3 pm I had done 3 washing machines, been down to the store for some food shopping and answered all my comments.

Nu börjar klockan bli mycket. Jag har hunnit hänga upp all tvätt, hämta den och vika den. Gått en till promenad med Bonzo och skickat iväg en tradera vinst. Diskat, jobbat, svarat på mer mail och laga mat. Resten av kvällen kommer jag sitta framför datorn och jobba. Jag kunde känna mig helt värdelös förr för att jag inte var lika duktig som alla andra som klarade av att göra tusen saker på en dag. Idag har jag lärt mig att vi är alla olika. För mig handlade det aldrig om att jag var lat utan att min rädsla höll mig tillbaka. En enkel ska som att handla var omöjligt för mig för bara ett år sedan men idag gör jag det för att i slutändan så kommer det få mig att må bra.
/
Now it´s starting to get late. I have been down to get the laundry, took a second walk with Bonzo and sent away a letter. Been doing the dishes, working, answering a few e-mails and making dinner. The rest of the night I will spend in our bed working. Before I could feel so useless because everybody else were doing so much and I could one do one thing. Today I´ve learned that we are all different. For me, it was never about me being lazy if was just that my fears held me back. A simple thing like shopping for food as impossible for me just a year ago but now I do it because I know it will give me so much more.

Igår kväll åt vi middag med min sambos familj ♥ Vi satt och tittade på en massa bilder och filmklipp. Så svårt att förstå att det nu gått en månad sen min sambos morfar gick bort. Begravningen är nästa vecka och det känns tungt. Begravningar är alltid sorgliga men jag ser det som ett fint avsked. Det som gör ont är saknaden. Man saknar rösten, doften, skratten och närheten. Min största rädsla är att förlora personer som jag älskar, vilket jag tyvärr fått uppleva flera gånger om. Därför är det viktigt för mig att aldrig skiljas som ovänner. Ta vara på den tiden ni får med era nära och kära. Fokusera inte på de små sakerna som gör er irriterade utan tänk på hur lyckligt lottade ni är som har varandra ♥

Last night we had dinner with my partners family ♥ We sat down and watched a lot of pictures and movies. So hard to understand that over one month has passed since we lost my partners grandpa. The funeral is next week and it feels heavy. Funerals are always sad but I see it as a nice way to say goodbye. Missing the person that we lost is what hurts the most. You miss their voice, smell, laugh and being close to them. My biggest fear is losing someone that I love, which unfortunately I have experienced several times. That´s why it´s important to me to never to be parted as enemies. Take advantage of the time you get with your loved ones. Don´t focus on the small things that make you irritated but think how fortunate you are to have each other ♥