Leva och ett farväl i tårar

På Onsdagskvällen så hade vi bestämt dejt med Johanna och hennes Patrik. Så roligt att äntligen få träffa Patrik efter alla dessa år. Inte för att vi har haft någon kontakt men Johanna har naturligtvis nämnt honom under våra samtal genom åren. Vi hade bestämt oss för att äta pizza på Leva. Ett bageri som (om jag inte har missuppfattat) är känt över hela Gotland för deras goda bröd, bakverk och så även pizzor.

I normala fall så är jag väldigt bestämd och har svårt för folk som inte kan bestämma sig. Denna kvällen var jag min värsta mardröm. Men problemet var att jag tycker inte om tomatsås och jag hade i flera veckor varit så inställd på att de skulle ha en pizza med valnötter och honung så jag fick lite av en chock när utbudet av pizzor var väldigt begränsat. Samt att det som jag hade föreställt mig i veckor inte fanns. Sen borde jag som Johanna sa åt mig frågat dom om de kunde gjort en pizza utan tomatsås men jag ville inte vara ”den komplicerade kunden” så jag beställde och satt sedan och gnällde över att jag inte tycker om pizzan som badade i tomatsås haha. Ska dock säga att pizzan i sig var jätte god. Perfekt tillagad!

Tiden går tyvärr väldigt fort när man har roligt. Johanna har ingen semester under sommaren då Gotland är som mest aktivt med alla sina turister så vi fick inte så många timmar tillsammans. Och när det väl var dags att kramas hejdå ute i regnet så rann tårarna ner för mina kinder. Bara jag skriver detta så känner jag hur tårarna börjar tränga sig fram igen. Det var så fruktansvärt jobbigt att stå där och veta att det kommer dröja lång tid innan vi ses igen.

Jag visste att Johanna skulle vara underbar men jag trodde hon skulle vara lite mer tillbakadragen. Och när det visade sig att vi i stort sett var lika dana så gjorde det att jag bara älskade henne ännu mer. Jag vet att detta inte var farväl för alltid. Men usch va jobbigt det var. Jag grät en lång stund inne på vårt hotellrum den kvällen och även dagen efter kände jag mig så ledsen. Jag låter kanske helt cray cray men att prata med någon i 10 år online och sen äntligen få träffa personen i verkligheten, man behöver minst en vecka tillsammans för att hinna säga allt som man vill få sagt. Men jag hoppas att våra vägar möts snart igen.