Idag var vi och lämnade en vit ros på Idas grav då det igår var fyra år sedan som hon blev mördad. Ordet mördad låter så brutalt men det är precis vad det är. Ida valde inte att avsluta sitt liv. En annan person tog kontrollen och förändrade våra liv för all framtid. Det går inte att beskriva den sorgen vi lever med varje dag. Saknaden att aldrig få krama henne igen, höra hennes röst eller värst av allt att aldrig få se henne tillsammans med sina pojkar.
Jag saknar henne så ofantligt mycket.
Alla sörjer på olika sätt men något som jag tror att vi alla har gemensamt är att vi inte kan förstå hur världen fortsätter precis som vanligt medan den har stannat upp för oss. Många går till jobbet eller skolan. Det är som att du står i en öppen gata och alla andra passerar dig. Fortsätter sina liv som att ingenting har hänt. Man vill skrika rakt ut, få folk att förstå men man gör det inte. Vissa pratar inte med någon, andra kan inte sluta prata om det. I mitt fall så väljer jag att skriva om det. Försöka få ord på det jag känner är inte det lättaste. Men jag gör det för att lätta på mitt hjärta. Men också i hopp om att jag kan hjälpa någon annan som också förlorat en anhörig. Jag saknar henne varje dag.
Usch vad hemskt 🙁 Jag beklagar verkligen! Kram
Alla styrkekramar till dig<3
Usch vad fruktansvärt och många styrkekramar från mig! <3
aaa kul med ågot nyt =) nej beklgars sorgen =/
Jag minns det från tidningarna och kan inte beklaga nog. <3
Angående böcker kan du ju läsa med öronen, storytel eller nextory eller bookbeat. Då kan man göra andra grejer samtidigt 🙂
åh fy så hemskt 🙁
❤️❤️❤️
<3
Fy vad hemskt 🙁 Styrkekram till dig och sorg är jobbigt att leva med även om man lär sig att göra det. <3
Så sorgligt, får faktiskt en tår i ögat jag med, hur kan man göra så mot en annan människa <3 Varmaste kramarna till dig fina
❤️❤️