Trött. Nej jag skulle nog inte säga att jag är trött. Jag skulle nog säga att jag är totalt överkörd. Det är så himla mycket som händer just nu och det är inte bara min kropp som säger ifrån utan även mitt huvud. När jag väl har bestämt något då är det så och jag är inte villig att ändra på det. Dock så märker även jag att jag behöver ta ett chill pill och lugna ner mig. Det finns ingen anledning att rensa lägenheten som en galning efter att jag har varit ute i 4-6 timmar och gått. Det är mer än 2 veckor kvar av Mars och vi kommer hinna.
Med det sagt så har jag rensat hela köket idag haha. Jag har tagit hela köket, båda förråden, min byrå samt min garderob. Johan har väl tagit halva sitt skrivbord… Det handlar inte om att han lägger allt ansvar på mig utan vi är helt enkelt olika. Han tycker att 2 veckor är mycket medan jag är en do:er och vill få klart allt direkt. Att jag inte har börjat packa än är ett mirakel. Men jag har lovat mig själv att inte börja packa förrän samma vecka som vi får nycklarna. Finns ingen anledning att packa allt direkt då vi har gott om tid att flytta allt.
Idag sa jag upp min lägenhet
Min stora trygghet i livet
Min livlina
Anledningen till varför jag har bott här så länge som jag har grundar sig i min barndom. Vi flyttade så extremt mycket när jag var liten och jag fick aldrig känna mig trygg eller hemma. När jag väl fick denna lägenheten så var det min stora trygghet och när det har kommit på tal att hyra en större lägenhet så har det inte känts rätt. Jag ville inte lämna det som gjorde att jag kände mig trygg. Så att säga upp lägenheten idag gjorde mer ont än vad det gjorde mig glad. Jag borde vara överlycklig över att vi ska flytta men jag är så jäkla rädd att något ska hända och så står vi helt utan hem helt plötsligt. Jag är rädd att säljaren ska ångra sig, att banken helt plötsligt ska neka oss bolån, att jag eller Johan ska dö. Så min dödsångest har blivit så mycket värre nu.
Jag önskar verkligen att det bara fanns en on/off knapp som man kunde trycka på. För alla dessa rädslorna får mig att må skit. Det dränerar mig totalt. Jag har fått gå igenom så extremt mycket i mitt liv så jag har bara ställt in mig på att jag aldrig kommer uppnå total lycka i livet. Hemska saker kommer alltid att hända mig så varför skulle denna gången vara annorlunda?
