0   18
10   19
2   35
11   24
6   22
2   17
4   31
6   34

Det skulle ta 27 år, 8 månader och 2 dagar

Det skulle ta 27 år, 8 månader och 2 dagar innan jag skulle få se hur min pappa såg ut. När jag har sagt att jag inte vet hur min pappa ser ut så har alla blivit så chockade. ”Hur kan du inte veta hur han ser ut?”. För många är det en självklarhet att man vet vems ens föräldrar är men jag har alltid vetat vem min förälder, min mamma är. Min pappa har aldrig existerat och har därför aldrig varit en förälder.

Min historia låter som något taget ur en Hollywoodfilm. Man tror inte att såna här saker händer i verkligheten, ännu mindre i Sverige. Jag föddes i Nyköping men bara två månader efter att jag blivit född var min mamma tvungen att fly. Min pappa är assyr och hela hans familj flydde från Syrien för att få ett bättre liv i Sverige men när min mamma blev gravid så ville dom ta med mig till Syrien vilket min mamma vägrade. Hennes enda alternativ var att fly. I mina papper så står inte min pappas namn. Enligt svensk lag kan inte en förälder kidnappa sitt barn så min mamma kämpade i många år för att hans namn aldrig skulle stå på mina papper för om han skulle få tag på mig så skulle det bli kidnappning och inte en pappa som tar sin dotter utomlands. Under hela min uppväxt har jag fått leva i rädsla för att bli kidnappad. Det har varit en rädsla som hela tiden funnits med mig undermedvetet. Detta är anledningen till varför jag i över 10 års tid aldrig använde mitt riktiga namn på nätet.

Jag har aldrig velat söka upp min pappa eller velat veta något om honom. Detta verkar väldigt konstigt för många men min situation är så mycket annorlunda jämfört med någon som tex blivit adopterad. Min pappas familj ville ta mig ifrån min mamma, skicka ner mig till Syrien där jag förmodligen hade blivit bortgift och varit död nu. Varför skulle jag vilja ha någon kontakt med en person som velat utsätta mig för detta? Men igår fick jag se honom på kort för första gången och det var en väldigt surrealistisk upplevelse. Jag har haft en väldigt otydlig bild av hur min pappa ser ut men av någon anledning så har har jag aldrig funderat över ifall vi är lika. Därför blev det en chock när jag fick se bilden. Vem som helst kan se att jag är min pappas dotter. Vi har exakt samma ögon och så många liknande drag i ansiktet. Största skillnaden är hudfärgen då min pappa är mörk i hyn medan jag är så vit man kan bli. Det känns konstigt att få ett ansikte på vem min pappa är. Det känns också som att jag får ett avslut på något sätt. Nu vet jag hur han ser ut men mer än så vill jag inte veta.

Dela

24 Kommentarer

  1. 4 juni, 2018 / 14:18

    Men åh vad jobbigt du och din mamma har haft det. Vilken känsla för dig att få se bilden på din pappa och så starkt skrivet av dig! Kramis

  2. 4 juni, 2018 / 16:16

    Oj, vilken historia, detta visste jag inte. Verkligen starkt av dig att skriva om detta och öppna upp. Förstår att det var en märklig upplevelse att se hur han ser ut. Kram. <3

  3. 4 juni, 2018 / 16:47

    Men åh, blev helt tagen av din berättelse. Det är verkligen helt surrealistiskt, finner verkligen inga ord, så obehagligt ändå. kramar <3

  4. sandra
    4 juni, 2018 / 17:31

    Tack för att du delade med dig

  5. 4 juni, 2018 / 17:41

    Oj, ja helt olikt hur många andra har det. Sån tur att du hade (har) din mamma som kämpade så!

  6. 4 juni, 2018 / 19:57

    Shit, att sånt här händer är ju verkligen sjukt! Hade ingen aning om att du haft en sån uppväxt. Vilken stark mamma du har som gjort allt för att skydda dig..!

  7. 4 juni, 2018 / 20:46

    Men wow vilken stark historia! Verkligen som ur en Hollywood-film! Alltså kan jag bara få applådera din mamma? En sån otroligt stark människa! Kram till er båda <3 Är så glad att du lever livet du gör idag!

  8. 5 juni, 2018 / 07:52

    Väldigt intressant det du delar med dig av! Skulle nog också tycka det vore lite konstigt att få se sin pappa, men samtidigt svårt att sätta sig in i din situation eftersom jag själv inte varit med om det! Kram

    • dixiwonderland
      Författare
      5 juni, 2018 / 10:01

      Det var väldigt konstigt eftersom jag inte alls var beredd på att vi skulle vara så lika.

  9. 5 juni, 2018 / 09:05

    Kan förstå att du kanske nöjer dig med att endast få en bild på hur han ser ut.. Annorlunda situation verkligen och jag kan inte ens föreställa mig vad du riktigt gått igenom.. Kramar till dig! <3 <3

    • dixiwonderland
      Författare
      5 juni, 2018 / 10:00

      Det har redan gått så många år och jag är nöjd med det livet jag har idag 🙂

  10. 6 juni, 2018 / 19:30

    ja, tänk hur olika bakgrunder vi alla har, att få ta del av din, lite mer på djupet. Måste verkligen vara en svår situation men så bra att du gör det som känns bäst för dig. Massa kramar

  11. 14 juni, 2018 / 09:52

    Oj vilken historia. Tänk vilken skillnad det skulle kunna vara i ditt liv. Så surrealistiskt ändå. Wow. Vilken mamma du har! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.