Igår släppte Mauri en ny video. Lever en dag som Sveriges mest bortskämda person. Jag rekommenderar att ni ser videon innan ni fortsätter läsa denna texten. Efter att ha sett videon så var jag mest irriterad. Inte på ungdomarna i videon utan deras misslyckade föräldrar. Och ja, det låter nog hårt när jag skriver misslyckade föräldrar. Men har du en 17 åring som inte vet hur man skär bröd och hur man smörar en smörgås då har du i mina ögon misslyckats brutalt som förälder.
Jag pratade om detta med en av mina vänner för ett par dagar sedan. När och varför började föräldrar curla sina ungar? Jag tror många av er som är födda runt 1990 känner igen sig när jag skriver att väldigt få av oss fick något serverat. Ville vi ha pengar så behövde vi hjälpa till. Dammsuga, diska, plocka ur diskmaskinen, laga mat, tvätta. Klart att man någon gång kunde få pengar i handen om man bad om det men aldrig att vi fick flera hundra kronor i månaden utan att lyfta ett finger.
Jag förstår inte riktigt varför det blev en sån enorm förändring i barnuppfostran ca 10 år efter att jag föddes. Varför började föräldrar helt plötsligt leka bästa vän med sina barn istället för att prioritera att vara förälder först och vän sen? Att hjälpa till hemma handlar inte bara om att förbereda sig inför vuxenlivet. Det handlar om att växa som person. När jag var liten och hjälpte min mamma att städa och hon i sin tur gav mig beröm så växte jag som person. Jag insåg att det känns bra att hjälpa till. Och desto mer jag utförde en syssla desto bättre blev jag vilket gjorde att både min självkänsla och självförtroende växte.
Jag ska inte gömma under stolen med att vi också hade bråk hemma om städningen. Det hade vi. Och jag var så galet avundsjuk på mina vänner som aldrig behövde hjälpa till hemma. Men jag kan också säga att jag har aldrig haft en vän som haft bättre självförtroende och självkänsla än mig. Har det enbart med städningen att göra? Nej naturligtvis inte. Men att som liten inse att jag kunde mer än mina vänner gjorde att jag kände mig duktig och naturligtvis så stärkte det mig som person.
Jag försöker förstå varför man som förälder idag inte anser att det är en självklarhet att ens barn ska hjälpa till hemma? Varför vill man servera allt åt sitt barn på ett silverfat. På vilket sätt tror man att det kommer gynna ens barns utveckling?
