Innehåller reklamlänkar för Åhlens.se
Som ni vet så har det varit ett väldigt stort år för mig. Efter 13 år i vår lilla etta så köpte vi vår drömlägenhet, en sekelskiftslägenhet mitt i hjärtat av Trollhättan. Detta var en dröm som jag haft i så många år. Jag hade till och med gett upp hoppet för jag trodde aldrig att vi skulle få ihop ekonomin och sedan hitta en lägenhet som var så här fin. Allt gick väldigt snabbt med lägenheten. Det tog endast 2 veckor från det att vi fått lånelöfte till att vi vann budgivningen.
Champagneglasen hittar du här
Under denna tiden (Mars månad) så mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag sov inte, jag åt inte, jag grät väldigt mycket och hade svår ångest varje dag. Jag trodde att när vi flyttade så skulle allt falla på plats och jag skulle må bra igen. Men som ni vet så hade vi ingen bra flytt. Allt som kunde gå fel, gick fel. Diskmaskinen läckte, möblerna som vi beställde stämde inte överens med bilderna eller så levererades dom på ett fruktansvärt sätt. Möbler som gick sönder. Vi har nu bott här i 4 månader och om några veckor kommer målarna hit för att göra om en av väggarna i sovrummet.
Alla sa hela tiden ”Det kommer ordna sig, det kommer bli bra”. Men jag hade fortfarande kvar den där klumpen i magen. Och min ångest ville inte försvinna. Jag är och har alltid varit en drömmare. Många som träffar mig säger att de har aldrig mött en person som är som jag. Och jag älskar de hos mig själv. Jag har alltid strävat efter att uppfylla mina drömmar och mål. Och igår så uppfyllde jag det sista stora målet som jag har.
Precis som med lägenheten så har detta gått väldigt fort.
Men igår så skrev jag på en anställning på 75 procent
och all min ångest var som bortblåst.
Jag har varit egenanställd sen 2015. Jag har haft anställningar vid sidan om men min stora dröm har alltid varit att kunna leva på mina företag. Jobbat 12-16 timmar, VARJE DAG, i flera år. Kämpat för att uppnå mina drömmar och få leva det som då var mitt drömliv. Men så kom covid, krig, inflation och mina företag som så många andra blev hårt drabbade. Detta året så har hundarna varit min enda inkomst. Jag gick från att göra 2-3 samarbeten i månaden till att endast ha gjort ett enda detta året.
När mitt faktureringsföretag kontaktade mig och sa ”Baserat på fakturans belopp samt dina arbetade timmar understiger du den minsta tillåtna timlönen på X enligt rådande kollektivavtal.” där fick jag ett wake up call. Detta är inte hållbart. Så i förrgår kom jag på intervju och igår skrev jag på ett kontakt som är på 75% och jag börjar jobba den 1 November.
Igår hade jag mitt femte och sista kalas för i år. Jag och min bestie slår alltid ihop våra födelsedagar och igår hade vi mycket at fira.
Det går inte att förklara den lättnaden som jag känner. Min ångest är helt borta och jag känner bara en sån enorm glädje och lycka. Jag som aldrig har velat vara anställd på 100% drömmer nu om att öka mina 75% och hoppas att jag i framtiden lyckas uppnå den drömmen. Jag vill aldrig hamna där jag har varit. I över 10 års tid så har jag konstant behövt oroa mig över pengar. Jagat pengar för det är så livet är när man driver företag. Jag ångrar inte att jag följde mina drömmar och vågade testa. Men jag är också äldre, lite klokare och inser att en anställning gör mitt liv så mycket enklare. Tänk att jag kan vara sjuk och få betalt för det nu som anställd. Det känns helt galet då jag som egenanställd aldrig fick någon sjukersättning.
Möjligheten till att utvecklas och växa
Sen handlar det inte bara om den ekonomiska tryggheten som en anställning ger. Jag är en otroligt social person, så att få kollegor att umgås med och spendera tid tillsammans med kommer göra så mycket för mitt välmående. Jag får också möjligheten till att utvecklas och det tror jag också är något som har orsakat min ångest. Innan vi flyttade så såg jag hur våra vänner köpte hus/lägenhet, började bilda familj och jag kände att vi var fast i vår utveckling. Det var nog också därför som jag trodde att genom att köpa vår sekelskiftslägenhet så skulle jag känna att jag hade tagit mig vidare i livet, utvecklats. Men jag inser nu idag att den utvecklingen som jag letade efter behövde ske inom mig.
Att ge upp sina drömmar
Samtidigt som jag är så otroligt glad så är jag också väldigt ledsen. Ingen kan ha missat hur mycket jag älskar mina underbara vovvar. Hade jag varit en realist så hade jag gett upp mitt jobb med hundarna för länge sedan men min kärlek till dom har hållit mig kvar. Jag har verkligen velat få detta att fungera men jag måste sätta mig själv först. Jag förstår att ni är väldigt nyfikna på vart jag kommer jobba. Men som med alla mina tidigare anställningar så är detta något som jag kommer hålla utanför mina sociala medier. Även om Vackra Buketter och mitt jobb med hundarna upphör så kommer jag fortfarande ha kvar mina sociala medier. Kan hända att uppdateringen inte sker lika ofta som idag men känner jag mig själv rätt så lär det bara ta någon vecka eller två innan jag hittar balans och börjar uppdatera som vanligt igen.
