Jag skulle vilja prata om något som har kommit att förändra mitt liv totalt. I många år och då menar jag många år. Alldeles för många år, så levde jag i framtiden. Vad menar jag med det undrar ni. Jo det jag menar med det är att jag hela tiden levde för den framtiden som jag drömde om att få leva. Jag vet inte om detta är ett vanligt problem eller om det förekommer mer hos oss som är drömmare. Men jag slutade leva här och nu.

Sluta att drömma och framtiden
Lev här och nu

Jag som många andra vet att det är otroligt viktigt att ha drömmar och mål att sträva efter i livet. Livet är lite som ett tv-spel. Man vill komma till nästa nivå för att låsa upp nya förmågor. Om de förmågorna är att tjäna mer pengar, resa mer, umgås mer med vänner eller ta tag i sin hälsa. Nivåerna ser olika ut beroende på vem vi är. Men i alldeles för många år så lät jag min vikt hålla mig tillbaka. Jag tänkte hela tiden ”När jag blir smal då ska jag börja fotografera outfits, då ska jag resa mer, då ska jag umgås mer med vänner, göra roliga saker etc”. Nu så där 20 år senare så är jag fortfarande inte smal men jag ändrade mitt tankesätt och började leva istället för att drömma om att leva.

Förlorat så många år

Jag blir ofta väldigt ledsen när jag tänker tillbaka på mitt liv. Hur mycket min psykiska ohälsa har förhindrat mig från att leva. Hur mina framtidsdrömmar höll mig fången (utan att jag då insåg det) och förlorade så många år av mitt liv genom att drömma om ett drömliv istället för att leva det. Det var inte förrän i slutet av förra året som jag insåg att jag måste sluta jaga framtiden och leva här och nu. Det betyder inte att mina drömmar och mål försvinner. Utan det betyder att medans jag strävar efter dom så har jag mycket roligare längs vägen.

Det var den bästa känslan!

Ta till exempel detta med att våga gå och äta en fika ensam. I mitt huvud har jag i många år målat upp en bild om hur det skulle se ut, hur jag skulle känna och hur det skulle vara. Men av någon anledning så vågade jag aldrig förverkliga denna drömmen som egentligen inte är någon big deal. Men för någon vecka sedan, efter att ha haft pepptalk med både Anne-Marie och Sara Lee så gick jag. Och vet ni? Det var den bästa känslan!

Livet är så himla kort

När jag satt där så tänkte jag ”Nu är jag äntligen den personen som jag har drömt om”. Det är som att allt fler pusselbitar börjar falla på plats. Personen som jag i så många år drömt om att vara är den jag äntligen är idag:

• Tränar
• Läser böcker
• Stickar
• Dricker matcha
• Driver eget företag
• Har många vänner som jag också umgås med regelbundet
• Äter ute
• Har världens bästa man i mitt liv
• Min relation med min mamma har aldrig varit bättre
• Jag älskar den personen som jag är varje dag när jag vaknar

Livet är så himla kort. Alldeles för kort för att vi bara ska drömma om vem vi vill vara. Det har som sagt tagit mig många år att bli den personen som jag alltid drömde om. Men jag vill verkligen uppmana dig som läser detta att våga bli den du drömmer om att vara. Mina mål har egentligen inte varit speciellt märkvärdiga. Inte direkt så att jag har drömt om att vinna nobelpriset. Men att skaffa nya vanor, göra plats för dom och inte falla tillbaka till det gamla är inte alltid så enkelt. Jag har fortfarande inte uppnått alla nivåer i mitt egna tv-spel. Men jag vill inte heller varva spelet på 12 timmar som jag gjorde med Hogwarts Legacy. Det är resan till målen som nu har blivit en av de roligaste delarna då jag lever här och nu.