Utanför mitt fönster flyger fåglarna. Jag ser familjer gå på gatorna. Solen skiner och många är ute för att ta vara på sommarvärmen. Livet snurrar på som om ingenting har hänt. Samtidigt så sitter jag här i soffan och vet inte hur jag ska överleva sorgen som jag drunknar i.

Min vän har gått bort i cancer

Den senaste veckan har varit fruktansvärd. Jag har har så fruktansvärt dåligt samvete och fick veta att det kallas överlevnadsskull. Det är väldigt vanligt när man går igenom sorg. Det var i Januari som jag fick veta att min vän inte skulle överleva sin kamp mot cancer. Men hur accepterar man det? En person som har funnits i mitt liv sedan 2011, ska hon bara försvinna? Vår vänskap är lång… Var lång. Det var vår kärlek för sushi som förde oss samman. Jag minns fortfarande första gången vi sågs på Wasabi här i stan och åt vår första sushilunch tillsammans.

”Vi måste ses snart”

Vi hade den vänskapen där vi sa ”Vi måste ses snart” och sedan kom livet i mellan. Men trots det så fanns vår vänskap alltid där. Vi hördes online när vi inte hade möjlighet att ses. När jag fick veta att hon blev sjuk i cancer så började jag höra av mig oftare. Jag tyckte det var svårt att veta hur ofta är tillräckligt ofta utan att vara kvävande. Men jag kände att jag hellre hör av mig en gång för mycket än en gång för lite. Jag ville att hon skulle veta att jag fanns där, hela tiden. Oavsett all skit som jag har fått kämpa mig igenom i år så hade jag alltid tid för henne, alltid.

Den 15 Maj fick jag äntligen träffa henne

Jag var så hoppfull till att hon skulle överleva detta tills hon i Januari förklarade för mig att så inte är fallet. Hon var 1 av 100 personer i hela världen som fått denna typen av cancer. Allt bara rasade. Det kan inte stämma? Det kan inte vara sant. Hur mycket man än försöker förbereda sig så går det inte. Inget kan förbereda en på att se sin vän dö i cancer. Hennes besök på olika sjukhus blev allt oftare men den 15 Maj fick jag äntligen träffa henne. Jag skrev om de besöket här. Vad jag inte berättade då var chocken jag fick när vi sågs igen. Jag hade levt i sån förnekelse att jag inte förstod att hon inte skulle se ut så som hon gjorde när vi senast sågs när hon var frisk.

När jag satte mig i bilen hem så bröt jag ihop totalt. För det var då jag förstod. Att vännen som funnits i mitt liv i 15 år kommer inte överleva. Mitt dåliga samvete exploderade. Jag blev arg på mig själv för att jag var ledsen, för jag vet att det är tusen gånger värre för hennes familj. Har jag ens rätt att vara så här ledsen? Jag blev arg när jag kände mig glad. Hur kan jag vara glad när min vän kämpar för sitt liv? Varje ögonblick är som ett knivhugg rätt in i hjärtat. Jag kan inte i ord ens förklara hur brutalt dåligt jag mår och har mått under flera månaders tid. Hur dessa skuldkänslorna har ätit upp mig och hur mitt självhat har vuxit.

Cancer är en vidrig sjukdom

Jag tror det grundar sig i varför hon? Varför skulle detta drabba henne av alla människor på denna jorden. Varför skulle en 35 årig mamma som byggt upp ett helt fantastiskt liv för sig själv behöva förlora allt när det finns vidriga människor som går på våra gator som som förtjänar detta ödet. Livet är så jävla orättvist.

Den 30 Juni skriver hon till mig att hon hoppas att vi kan ses snart. Då har det gått 8 veckor sedan vi sist sågs. Jag blir jätte glad och säger att jag kan komma förbi på Söndagen. Vad jag inte visst då, var att de skulle vara sista gången som jag träffade henne. Bara 3 timmar senare så somnar hon in. Jag kunde se att hon hade blivit sämre men trots allt jag visste, så kunde jag inte ta in att hon inte har långt kvar. Jag märkte att hon hade svårare att både andas och prata så jag sa att hon får lyssna medan jag babblar på. Vid ett tillfälle så frågade jag henne om hon ville att jag skulle åka hem men hon sa bestämt nej. Hon ville att jag skulle stanna kvar.

Våra sista ord till varandra

När jag skulle åka hem så sa hon ”Tack för att du kom” och jag svarade ”Tack för att jag fick komma. Du vet att jag alltid finns här för dig. Det är bara att du hör av dig när du känner att du orkar ses. Jag har semester snart så då kan jag till och med vara spontan för din skull”. Alla som känner mig vet att spontan inte existerar i mitt liv. Allt ska planeras och hon log när jag sa det.

Väl i bilen så bryter jag ihop igen. Tårarna slutar inte. Jag har under alla dessa månaderna känt en sån enorm hopplöshet. En förtvivlan som brutit ner mig totalt. När vi sågs där i Maj så hade vi ett så fint samtal efteråt. Jag hade varnat henne innan besöket att jag var väldigt skör och var rädd för att jag skulle börja gråta. Hon sa efteråt att det inte hade gjort något om jag grät men att hon var glad att det inte blev så för hon visste inte hur hon skulle hantera det. Det var som att hon ville vara stark för alla oss andra. Senare under kvällen när vi ligger i soffan och ser anime så får jag det meddelandet som jag har fruktat i flera månader.

Hur återgår man till en vardag när man förlorat sin vän i cancer?

Jag har behövt ha några dagar offline för att samla mig själv. Ta timma för timma. Jag har haft sån brutal ångest över att jag fortsätter leva mitt liv. Jag känner mig hemsk. Samtidigt så är det de bästa jag kan göra i denna situationen. Jag är tacksam över att jag har haft hundarna denna veckan för det har varit enda gången under dygnets alla timmar som jag inte har tänkt på henne och hennes familj. Hon är den första jag tänker på när jag vaknar och den sista jag tänker på när jag somnar.

Jag glömmer dig aldrig

Just nu är mina minnen fulla med sorg. På allt som borde och skulle ha varit. Men jag försöker intala mig själv att jag måste leva för henne. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Varje gång jag ser en daggkåpa så kommer jag tänka på henne. Varje gång jag äter sushi. När jag ser färgen grönt eller experimenterar med olika sminkningar så kommer hon att finnas där.

Hennes önskan gjorde mig rörd till tårar

En av hennes önskningar var att jag och en vän till henne ska skapa blommorna till begravningen. Jag blev så rörd när jag fick veta detta. Det känns som ett otroligt fint sätt att hedra henne på. Jag hade redan planerat att skapa ett sorgarrangemang men att få veta att detta var hennes önskan betyder så mycket för mig. Jag har redan börjat planera hur jag vill att det ska se ut och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag lyckas förmedla ett arrangemang fullt med kärlek, saknad och omtanke.

🩷 Vila i fri min fina vän 🩷
🩷 Jag glömmer dig aldrig 🩷

Jag vill avsluta detta inlägget med att uppmana er som vill/kan att donera pengar till Cancerfonden.