DixiWonderland.com

Nu är den äntligen här! Mitt nya objektiv som kommer underlätta så otroligt mycket. Jag brukar fotografera med min Canon EF 50 mm f/1.4 USM som jag köpte för flera år sedan. Jag har älskat det objektivet men det finns en sak som blev en jobbig faktor när jag fotograferade. Objektivet har ingen zoom. Det låter inte speciellt jobbigt men saken är den att fotografera på restaurang har inte alltid varit så himla lätt då jag hela tiden har varit tvungen att ställa mig upp och backa undan minst 1 meter eller fått flytta maten till ett annat bord för att kunna få en bra bild. Samma sak när jag har haft fotograferingar. Då har antingen jag eller personen i fråga fått flytta på sig för att få det rätta avståndet.

Denna bilden på Bonzo är fotograferad med det nya objektivet.

Med Sigma 18-35 mm f/1,8 DC HSM Art kommer jag ha ett lågt skärpedjup på 1,8 och zoom! Bara att kunna sitta kvar vid bordet och fotografera kommer underlätta så himla mycket. Det kommer också bli lättare att få bilder på mig själv då det inte blir lika pinsamt för mina nära och kära att fotografera mig nu när de kan sitta kvar istället för att ställa sig upp bland alla andra. Jag ser så mycket fram emot mitt foto år 2020. Tror jag kommer utvecklas så mycket och hoppas att jag kommer få en massa roliga fotograferingar nu i vår.

Igår fick jag äntligen krama om min fina Sara Lee igen. Vi har inte setts på 3 år och inte haft speciellt mycket kontakt under de åren heller. Men varje gång vi ses så är det som att hon aldrig flyttat. Att få krama om någon som man har saknat så mycket efter så lång tid betyder allt. Vi åkte till Strandgatan för att prata ikapp om allt som hänt sen sist. Hon har flyttat från Åre och bor nu i Sthlm. Vilket är positivt för nu är hon inte 10 timmar bort utan endast 3. Ska absolut försöka att åka dit och hälsa på henne om vi lyckas få våra scheman att klaffa.

Jag berättade om allt som hänt i mitt liv vilket är en hel del. När vi hade ätit upp så åkte vi hem till mig där hon fick träffa Bonzo! Jag är helt säker på att han kände igen henne och han blev så glad. Vi pratade så mycket att jag trodde att jag skulle tappa min röst haha. Vi har varit vänner sen 2012 och jag är så tacksam över att hon är en del av mitt liv. Även om vi inte pratar med varandra speciellt ofta så vet vi att vi alltid finns där för varandra. Och de vännerna är de bästa som man kan ha.

Efter jobbet idag så åkte vi till Bonzos rehabilitering. Det var första gången som vi skulle simma med honom själva men det gick riktigt bra. Han tycker det är lite läskigt men jag hoppas verkligen att han kommer tycka om det. Nu i början så simmar han väldigt korta pass. Sen är det upp och vila som gäller innan han får fortsätta simma. Vi kommer öka simmandet lite åt gången för honom så att han vänjer sig. Han är van vid att simma och älskar att simma utomhus men det är skillnad nu när vi är inomhus i bassäng. Planen är att vi ska göra detta minst en gång i veckan.