Idag har det gått en vecka sen vår fina Foxie fick somna in. En vecka som har inneburit djup sorg. När hjärtat gör så ont att du verkligen känner smärtan. Och tårarna vill inte sluta rinna så ögonen är helt svullna. Det har varit fruktansvärt jobbigt. Jag valde att lägga allt jobb åt sidan och bara göra det som jag kände för. I Onsdags var jag hemma hos mamma och målade möbler och igår var jag hemma hos min bestie. Vi bakade morotsrulltårta som blev så god. Katterna var extra gosiga och så hade hon sparat ogräs som jag fick rensa bort. Och innan ni tänker ”Vad är de för vän” så älskar jag att rensa i rabatter och eftersom jag inte har någon egen så blir jag glad när jag får pyssla hemma hos min bestie istället haha.
Sorg är aldrig enkelt. Det spelar ingen roll hur ofta man får gå igenom det. Det skiljer sig så extremt mycket från gång till gång. Jag kan inte i ord förklara för er hur mycket jag saknar Ronja och Foxie. Hundarna i mitt liv betyder allt. Jag skulle inte tveka en sekund på att offra mitt liv för att rädda deras. Det är en fruktansvärd saknad som jag ska försöka leva med. Men jag får ta en dag i taget. Vissa dagar är enklare än andra men man måste låta sorgen ha sin gång. Tack till alla er som har hört av er. Är så otroligt tacksam över att ha ert stöd med mig för i stunder som dessa behöver jag det mer än någonsin.