Det hör inte till det vanliga att jag är vaken så här tidigt. När första larmet ringer klockan 07:30 så stänger jag av det och somnar om. När andra larmet ringer en timma senare går jag upp. Jag som alltid varit morgonpigg är så seg nu under vinterhalvåret. Och jag har även lyxen att kunna bestämma över mina egna tider. Den största fördelen med mitt jobb. Men idag vaknade jag innan klockan hade hunnit bli halv sex på morgonen. Idag åker nämligen min sambo till Sydafrika och jag ville så chansen att säga hejdå en sista gång.
Det kommer naturligtvis att kännas tomt men jag ser ändå fram emot dessa dagarna. Vi bor i en 1:a på 33 kvm. Vilket gör att vi är i samma rum precis hela tiden. Jag har ingenting emot det men jag tror det är viktigt att man som par gör saker separat. Jag tycker om att vara ensam och jag tror mycket av det kommer från min barndom. Min mamma som var ensamstående arbetade mycket, jag är ensambarn och har sen tidig ålder fått lära mig att vara självständig. Tack vare internet så är det lätt att hålla kontakten så jag tror dessa dagarna kommer gå hur bra som helst.
Jobbigast blir det att se Bonzo så ledsen. Han sätter sig alltid vid ytterdörren klockan 18:00 för han vet att min sambo kommer hem från jobbet då. De gånger som han inte har hållit tiden så har Bonzo surat resten av kvällen. På Lördag ska Ronja sova över så det kommer underlätta mycket. Sen är det betydligt enklare för honom att det är min sambo som är borta och inte jag. Min sambo har rest tidigare och är rätt ofta på after work. Det hade nog varit betydligt jobbigare om det var jag som åkte då jag alltid är hemma med honom. Nu ska jag dricka upp mitt morgon te och fortsätta arbeta. Hoppas att ni får en jätte fin helg.
