Mina förväntningar på filmen Elvis med Austin Butler i huvudrollen var väldigt höga. Filmen har fått otroliga betyg så jag hade satt ribban riktigt högt. Och vet ni vad? Jag skulle inte bli besviken. Denna filmen är helt amazing!
Jag som många andra har hört både en och två låtar från Elvis. Hound dog, In the ghetto, Unchained Melody listan kan göras lång. Elvis är den artisten som än idag har sålt flest skivor över hela världen trots att han aldrig lämnade USA. Jag visste en del om honom men jag hade ingen aning om de tragiska ödet som hans manager skapade och som skulle bli hans död endast 42 år gammal.
Austin gör sin roll som Elvis så fantastiskt bra att jag faktiskt glömde av att jag såg en film och inte en dokumentär. Fram till år 1962 i filmen så är det Austin själv som sjunger och herregud va han kan sjunga. Jag tycker verkligen att Austin ska bli Oscar nominerad för sin roll. Han är helt otrolig i denna filmen och har ni inte sett den så måste ni göra det. Det Elvis gjorde är revolutionerande. Hemskt bara att han blev förd bakom ljuset och aldrig fick göra det som han själv ville.
Som ni säkert förstår så har det varit en fruktansvärt tung dag idag. Det jobbigaste under denna veckan har varit alla minnena som kommit tillbaka. Jag minns i detalj dagen vi fotograferade dessa bilderna, dagen innan Bonzo fick somna in. Hur min bästa vän kom hit och hjälpte oss få helt otroliga bilder på vår lilla familj. Hur dränerade vi var både jag och Johan. Veckor utan regelbunden sömn. Ångest, oro och smärta.
Hur jag satt vaken hela natten bredvid Bonzo och vakade över honom. Hur jag började ringa runt till olika veterinärer klockan sex på morgonen. Tårarna rann i ren panik för jag visste att han måste somna in nu för han skulle förmodligen inte överleva helgen. För några dagar sedan läste jag igenom texten som jag skrev samma dag som han hade fått somna in. Den texten är idag två år gammal. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag under den värsta dagen i mitt liv kunde formulera mig så bra som jag gjorde.
Att låta Bonzo somna in var inte det jobbigaste. I den stunden kändes allt så rätt. Naturligtvis så var vi förkrossade men vi visste att vi fattade rätt beslut för honom. Han hade kämpat klart. Det värsta med sorg är saknaden. Saknaden efter den vi älskar. Sorg är något som vi sällan pratar om och jag tycker det är fel. För tyvärr så är vi många som får uppleva sorg. Och sorg ser ut på så många olika sätt. Jag har varit på fyra begravningar och vid varje begravning så har jag känt en ny sorg.
Sorg är inget som man kommer över men man lär sig att leva med den. För min del så hjälper det att ventilera mina tankar och känslor här. För trots att det har gått två år idag så klarar jag inte av att prata om Bonzo. Varken med Johan eller min bästa vän. Det gör alldeles för ont. Att skriva ut mina känslor har varit min terapi i över 19 år nu. Det är mitt sätt att andas ut för att kunna ta ett djupt andetag igen för att sedan fortsätta att kämpa igenom sorgen som hela tiden ligger i bakgrunden.
Jag har gråtit så mycket idag. Denna veckan har jag somnat medan tårarna runnit ner för mina kinder och idag vaknar jag av att tårarna rinner. Innan denna veckan så var det länge sedan sen jag grät. Tårarna kommer inte lika ofta längre. Men det går inte en enda dag utan att jag tänker på honom. Vår fina älskade lilla nalle. Vi åkte ut till platsen där Bonzo gick sin sista promenad. Det är så vackert på denna platsen och idag var vädret precis som det var för två år sedan. Jag hade plockat de två största Cafe Au Lait i trädgården igår. Bonzo ligger inte begravd på den här platsen. Hans aska har vi vid hans minnesplats i lägenheten. Men det känns fint att ha en plats dit vi kan åka och lämna blommor.
Detta inlägget innehåller reklamlänkar för Wexthuset.com
Vi startar denna Fredagen med att Wexthuset just nu erbjuder fri frakt
Jag som många andra av er handlar nästan enbart alla mina växttillbehör hos Wexthuset. De har ett helt otroligt stort sortiment med riktigt bra produkter. Är det något som jag har lärt mig under mina år med växterna så är det att vill man ha kvalité så kostar det. Jag märkte stor skillnad när jag bytte växtnäring till mina växter. Tidigare så hade jag en billig växtnäring som jag hade köpt i butik. Men när jag bytte till den som jag har nu så upplever jag att mina växter verkligen exploderade.
Jag har använt Formulex i flera år nu och det kommer kräva guld och gröna skogar för att jag skulle testa en annan växtnäring. Jag älskar denna lika mycket som mina växter. Upplever verkligen att den gör dom starkare, friskare och att de växer regelbundet året runt. Den säljs i flera olika storlekar. Jag köper 5 liter för då har jag växtnäring hela året men har ni inte testat den tidigare så köp den mindre förpackningen på 1 liter.
Epipremnum Aureum | Philodendron Sodiroi
I detta inlägget så har jag länkat alla de produkterna som jag alltid har här hemma. Allt går att köpa hos Wexthuset vilket är så skönt. Då vet man att man får hem allt samtidigt än att behöva invänta flera olika paket. Passa på nu att beställa hem era favoriter eller varför inte testa någon ny produkt som ni har varit sugna på? Nu när hösten är på ingång så glöm inte av att införskaffa växtlampor.
En dag i taget, ett andetag åt gången. Denna veckan är smärtsam. Minnena från hans sista vecka i livet kommer tillbaka som en käftsmäll och det gör ont. Så fruktansvärt ont. En dag i taget, ett andetag åt gången. För att överleva så stänger jag in mina känslor. Jobba, jobba, jobba och aldrig låta hjärnan vila. För om hjärnan vilar så kommer minnena, känslorna, tårarna. En dag i taget, ett andetag åt gången.
Hjärnan har inte fungerat som den ska denna veckan. Jag har blandat ihop tider, orken har inte funnits där och varje steg har känts så tungt. Det är så svårt att ta in att det snart har gått två år sen Bonzo somnade in i mina armar. Vår fina älskade Bonzo. Jag kan inte ens ta in att vi snart har levt två år utan honom. Bonzo är det närmaste ett barn som vi någonsin kommer komma och tomrummet efter honom är lika stort idag som när han somnade in.
När jag kom hem från jobbet idag så fanns det ett paket till mig. Jag blev väldigt chockad för jag visste att jag inte hade beställt något. När jag öppnade det och såg innehållet så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag upplever att många har svårt att förstå och acceptera min sorg. Personer som lever efter ”Tiden läker alla sår” är personer som aldrig har förlorat någon som de älskar. Det blir inte lättare att leva med sorgen, man lär sig bara att acceptera den.
Världens finaste är ni
Att få denna omtanken när jag behövde den som mest betyder så mycket för mig. Och det kommer nog komma som en chock för er att den kommer från en av mina arbetsgivare. Jag trodde aldrig när Nala kom in i mitt liv att jag skulle få en till familj. Men det sa bara klick och nu är Sari en av mina närmaste vänner. Jag har aldrig träffat en familj som är så otroligt välkomnande. Jag kände mig direkt som en i familjen och jag känner bara en sån enorm kärlek för hela familjen.
Vill även ge världens största kärleksbomb till min bästa vän. Hon överraskade mig igår med fika och närproducerad honung. Så himla gulligt. Är så tacksam för att ha så fina och omtänksamma personer i mitt liv. Ord kan inte beskriva hur mycket det betyder för mig. Hur mycket ni betyder för mig. Tar tar ingen av er förgivet och jag vet hur lyckligt lottad jag är över att ha så fina personer i mitt liv.
Vilket väder vi har haft idag. Strålande sol, spöregn, strålande sol, spöregn. Tyvärr råkade jag och Messi ut för en liten skur men han verkade inte så brydd av regnet. Värre var det när jag skulle torka honom. Det tyckte han var extremt onödigt haha. Han har blivit en riktig myskille vilket är så himla roligt för han har inte alls velat gosa tidigare. Värmer i hjärtat. Efter Messi så var det dags för Smilledillen och hon är så himla go. Även om hundarna inte är mina hundar så älskar jag dom något otroligt. De får mig att må så bra och jag hoppas att de uppskattar våra promenader tillsammans lika mycket som jag gör.
Väl hemma så tog jag en dusch, värmde en matlåda och sen var det dags för lässtund. Mitt mål är att läsa en bok i månaden. Tyvärr så har början av detta året varit helt cray cray men med hösten så kommer även lugnet. Just nu läser jag Berätta aldrig det här av Frida Boisen. Boken handlar om hennes mamma som tog sitt liv och i sitt självmordsbrev så skrev hon att självmordet var Fridas fel. Det kommer naturligtvis en recension när jag har läst klart boken. Medan jag inväntar att Johan ska komma hem från jobbet så ska jag försöka jobba undan lite grejer. Känner äntligen att jag ligger i fas med allt vilket har gett mig ett så stort lugn.
