DixiWonderland.com

Klockan närmar sig halv tio på morgonen och jag har sovit fem timmar. Arbetsnarkoman som man är så ville jag naturligtvis dela med mig av igår kväll, vårt nyårsfirande. Startade dagen med att beta av lite jobb kring företaget och sen klockan tolv var jag på mitt andra jobb tills stängning. Min sambo hämtade mig och sen var det bara att åka hem och byta om snabbt, packa sakerna och sen kom mamma och körde hos hem till Victors föräldrar. Hans föräldrar är utomlands och eftersom vi och Sonny bor i en 1:a (utan diskmaskin) så blev det perfekta platsen att fira det nya året på.

Jag kan säga att vårt Nyårsfirande igår blev så himla lyckat!

Victor och Erika bor i Karlskoga så vi ses inte så ofta. Därför kändes det extra kul att kunna fira Nyår tillsammans. Sonny var också med oss men tyvärr fattades J, Ljung och Carro för att gruppen skulle vara komplett.

Trots att jag hade jobbat innan så valde jag att ta på mig uppdraget att laga mat. Jag har ett kontrollbehov men sen eftersom att min mage är som den är så känns det bättre att ha koll på vilka kryddor som används osv. Till förrätt så gjorde jag en champinjonsoppa som blev väldigt uppskattad. Kom på idén att köpa stuvade champinjoner och ha det som bas. Sen stekte jag färska champinjoner och blandade i det samt hade i grädde, mjölk och kryddor.

Till huvudrätt så gjorde jag potatisgratäng med entrecote, en vinsås och grillade morötter. Det blev så galet gott! Kan vara en av de godaste maträtterna som jag gjort. Erika hade gjort en jätte god nötpaj med kola smak som vi åt tillsammans med vaniljglass. Mellan måltiderna så spelade vi ett spel som hette Kortslutning. Det gick ut på att man skulle svara tvärtom. Frågan kunde vara ”Finns det hundar i Sverige” då enligt spelets regler så är rätt svar ”Nej”. Det blir lätt en mind fuck, speciellt när man har alkohol i kroppen. Men jag slog tydligen rekord då jag svarade rätt 14 gånger i rad.

Tio i tolv gick vi ut för att skåla in de nya året. Vi hamnade verkligen mitt bland fyrverkerierna. För er som undrar så var Bonzo hos min mamma och Ronja. Tanken var att han skulle ha varit med men det blev lättast så. Sen att komma hem, det var inte det lättaste. Mamma hade erbjudit sig att hämta oss men hon ringde senare och sa att Ronja mådde dåligt av fyrverkerierna så vi skulle ta en taxi hem. Vi bokade så att den skulle vara där klockan 00:50. Vid 01:30 hade det fortfarande inte kommit någon taxi så jag bokade på nytt. Den skulle komma 01:50. Taxin ringde 02:15… Enligt taxichauffören hade något blivit fel så han fick aldrig upp vår bokning men hem kom vi.

Nu är klockan snart elva och det tar tagit mig 2,5 timma att skriva detta inlägget, redigera alla bilderna och ladda upp dom. Jag hoppas att ni hade en jätte fin kväll igår. Vi ska åka tillbaka till Victor och Erika vid två idag då det blev så mycket mat över. Bonzo ska även få följa med så det blir mysigt. Ha en jätte fin start på 2020.

Nu är den äntligen här! Mitt nya objektiv som kommer underlätta så otroligt mycket. Jag brukar fotografera med min Canon EF 50 mm f/1.4 USM som jag köpte för flera år sedan. Jag har älskat det objektivet men det finns en sak som blev en jobbig faktor när jag fotograferade. Objektivet har ingen zoom. Det låter inte speciellt jobbigt men saken är den att fotografera på restaurang har inte alltid varit så himla lätt då jag hela tiden har varit tvungen att ställa mig upp och backa undan minst 1 meter eller fått flytta maten till ett annat bord för att kunna få en bra bild. Samma sak när jag har haft fotograferingar. Då har antingen jag eller personen i fråga fått flytta på sig för att få det rätta avståndet.

Denna bilden på Bonzo är fotograferad med det nya objektivet.

Med Sigma 18-35 mm f/1,8 DC HSM Art kommer jag ha ett lågt skärpedjup på 1,8 och zoom! Bara att kunna sitta kvar vid bordet och fotografera kommer underlätta så himla mycket. Det kommer också bli lättare att få bilder på mig själv då det inte blir lika pinsamt för mina nära och kära att fotografera mig nu när de kan sitta kvar istället för att ställa sig upp bland alla andra. Jag ser så mycket fram emot mitt foto år 2020. Tror jag kommer utvecklas så mycket och hoppas att jag kommer få en massa roliga fotograferingar nu i vår.

Igår fick jag äntligen krama om min fina Sara Lee igen. Vi har inte setts på 3 år och inte haft speciellt mycket kontakt under de åren heller. Men varje gång vi ses så är det som att hon aldrig flyttat. Att få krama om någon som man har saknat så mycket efter så lång tid betyder allt. Vi åkte till Strandgatan för att prata ikapp om allt som hänt sen sist. Hon har flyttat från Åre och bor nu i Sthlm. Vilket är positivt för nu är hon inte 10 timmar bort utan endast 3. Ska absolut försöka att åka dit och hälsa på henne om vi lyckas få våra scheman att klaffa.

Jag berättade om allt som hänt i mitt liv vilket är en hel del. När vi hade ätit upp så åkte vi hem till mig där hon fick träffa Bonzo! Jag är helt säker på att han kände igen henne och han blev så glad. Vi pratade så mycket att jag trodde att jag skulle tappa min röst haha. Vi har varit vänner sen 2012 och jag är så tacksam över att hon är en del av mitt liv. Även om vi inte pratar med varandra speciellt ofta så vet vi att vi alltid finns där för varandra. Och de vännerna är de bästa som man kan ha.