DixiWonderland.com

Vilken fantastisk höstdag det var igår

Solen sken, det var kyligt i luften och alla de magiska färgerna som speglas i träden nu. Jag älskar verkligen när vi får en sån här höstdag. Synd bara att dom är få. Men man får passa på att njuta ordentligt när en solig höstdag kommer förbi. Min bestie kom hit igår så vi gick hem till mamma för att ta med Kira på en långpromenad. Vi gick till Hojums kyrkogård. Det visade sig att min bestie aldrig hade varit där så jag visade henne runt. Det är en otroligt vacker kryrkogård och stor är den. Mellan kyrkogården och kryrkan finns det en stor damm med fontän. Många brukar ha picknick där på sommaren. Jag tycker det är så fint att de har gjort en så fin plats precis bredvid. Ofta kan man känna en väldigt tung energi på kyrkogårdar men denna ger bara ett lugn.

Vår lilla Kira (aka Svinto) har verkligen blommat ut. Hon är ett plåster, vill gosa konstant. Trots att mamma har haft henne sen i somras så kissar hon fortfarande ner sig VARJE gång jag kommer. Hon blir så glad den lilla knäppisen. När hon kom hade hon ingen päls alls på magen men oj va det växer nu. Hon är fortfarande helt naken vid armhålorna men det tar sig. Hon har extremt mycket energi. Älskar att gå våra promenader och upptäcka nya platser. Det är så roligt att få lära känna henne och se henne utvecklas. I början var hon så blyg. Hon morrade på nätterna men nu sover hon som en stock. Håller på att lär henne kommandon vilket går riktigt bra förutom när jag ska fotografera henne. Hon tycker kameran är läskig men hon får lära sig.

Idag är jag ledig från hundarna så jag tänkte ta och rensa här hemma. Jag hatar att ha saker som inte används. Och bor man i en 1:a så behöver man all förvaring som man kan få. Vi ska åka till IKEA imorgon så tänkte att vi kunde åka förbi återvinningscentralen och lämna lite grejer. Ut med det gamla och in med det nya haha.

Jag har tänkt så mycket på konsumtion detta året

Jag tror ärligt talat att jag endast har handlat kläder för 3000 kronor detta året. Har aldrig handlat så lite kläder i hela mitt liv. Men jag har kommit till en punkt där jag inte behöver nya kläder. Jag använder knappt de kläderna som jag har då jag bor i mina träningskläder och pyjamas. Sen så lägger jag alla mina pengar på mina växter och alla tillbehör till dom. Och det är inte billigt haha. Men fördelen med växterna är att jag kan tjäna igen pengarna genom att sälja sticklingar. Men som sagt idag ska det rensas.

Idag är det full rulle för mig. Listan på vad som behöver hinnas med idag är lång och jag är rätt säker på att jag inte kommer hinna med allt. Men det är bara att flytta över det till imorgon i så fall. Det viktigaste är att allt jobb blir gjort. Denna veckan kommer jag lägga ut tre växtvideos vilket känns så kul. Kanalen växer och det är tack vare växterna. Älskar att jag kan dela mitt intresse med så många andra.

Det tar emot att skriva detta men jag börjar må bättre. Varför tar det emot? För att jag får dåligt samvete. Hur kan jag börja må bättre när Bonzo aldrig kommer tillbaka? Jag vet att jag inte borde få skuldkänslor men det får jag. Försöker att lägga det åt sidan och fokusera på att jobba just nu. Igår gick jag ut tidigt för att fotografera dimman. Men det blev inga bilder för på vägen träffade jag Hugo och hans matte. Vi har alltid stått och småpratat med varandra. Men igår fick jag berätta att Bonzo har somnat in och det slutar med att vi båda står och gråter.

Jag har faktiskt aldrig berättat detta för er

Men de sista 48 timmarna av Bonzos liv så hade han diarré. Trots att han inte åt så var han så dålig i magen. Hans sista natt så var vi ute varje timma med honom. Jag vill dock poängtera att Bonzo aldrig led! Naturligtvis så mådde han inte bra men han var fortfarande pigg och Bonzo. Samt att vi agerade direkt när vi förstod att detta inte skulle gå att lösa. Men på väg till veterinären där han skulle få somna in så stannade vi vid en äng där han fick gå lös i 20 minuter. Från den platsen fram till veterinären var det bara 3 minuter. Men på väg dit i bilen så börjar Bonzo prata och vi förstår att han behöver ut. Men vi var mitt i trafiken så när vi väl kunde stanna så hade stackarn bajsat på sig.

Min sambo blev jätte ledsen för han ville så gärna behålla Bonzos täcke men det kändes inte speciellt fräscht. Så när vi kom hem så slängde vi täcket i soporna. Dagen efter så flyger jag upp ur sängen och springer ner till soprummet i min pyjamas och börjar leta efter täcket i soporna. Vi hade fått en stor svart sopsäck av veterinären som vi lagt det i. Sen in i tvättstugan som var ledig och tvättade påslakanet och täcket.

Jag förstår att detta kanske låter helt sjukt för många av er

Men det har snart gått en månad sen Bonzo somnade in och det enda som vi har klarat av att slänga är hans hundmat. Allt annat står kvar. Hans täcke sover vi med i sängen varje natt och har gjort sen jag tvättade det. Och när jag berättade detta för Hugos matte så började hon gråta med mig. Hon förstod precis varför jag var tvungen att hämta hem det igen.

Att jag mår okej betyder inte att jag mår bra. Men jag kan se en liten ljusglimt i allt mörker. Sorgen är något som jag kommer behöva leva med resten av mitt liv. Men jag försöker flytta bort saknaden och istället tänka på alla minnen som jag har av våra 15 år tillsammans. Jag tar en dag i taget. Vissa dagar som idag är helt okej medan andra så vill tårarna aldrig ta slut. Det är fruktansvärt att behöva gå igenom detta men jag vet att Bonzo hade det bästa livet. Och en vacker dag så ses vi igen.