Den största sorgen

Jag stod i köket för att laga mat när mobilen ringer. Jag trodde det var min mamma då hon är den enda som ringer mig men när jag såg vem det var så stelnade hela kroppen till. De sista stegen fram till mobilen så kändes det som att jag gick i slow motion. Det var min bästa vän som ringde. Eftersom att vi aldrig pratar i telefon så visste jag att något hade hänt. Hon berättade att dom varit med i en bilolycka men att den inte var allvarlig. I mitt huvud började alla möjliga bilder på bilolyckor flyga runt. Vad avgör om en olycka är allvarlig? Är det verkligen hon som pratar med mig eller är jag i sådan chock att jag inte hör att det är ambulanspersonal i andra änden.

Min största skräck är att förlora någon. Något jag tyvärr varit med om flera gånger om…
När jag mådde som sämst så ville jag inte att min sambo skulle åka till jobbet för jag var så säker på att han skulle vara med i en olycka och inte överleva. Dagen efter åkte jag ner och hälsa på min bästis. Jag var där i några timmar tills min sambo kom och hämtade mig. Där och då visste jag inte att allt skulle förändras. Att min största skräck skulle bli sann.

Allt gick så himla fort från det att vi kom hem till det att min sambo åker till Näl.
Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen eller vad jag skulle göra så jag började städa. Jag diskade, sorterade tvätten, plockade undan och började höra av mig till våra vänner och föräldrar. Sen fick jag meddelandet som skulle få hela världen att stanna Det gick inte. Där och då började tårarna strömma ner för mina kinder för vi hade precis förlorat min sambos morfar. Tre dagar innan Julafton.

Vi har spenderat all vår tid med att vara med familjen. Det ger värme och kärlek mitt i sorgen som gör så ont. Känslorna är all over the place. Ena stunden kan jag sitta och skratta men så kommer jag på vad som hänt och då fylls ögonen med tårar och kroppen med ångest. Den jobbiga känslan där det inte känns okej att vara glad för att man precis förlorat någon man älskar. Men det är okej att skratta, det är okej att gråta, det är okej att hata världen och det är okej att sakna. Våran jul blev långt ifrån vad vi tänkt oss men det blev en helt okej jul. Våran tomte lyckades ge oss så många härliga skratt, barnen sprang runt och busade. Våra hjärtan är fyllda av sorg, saknad och förtvivlan men jag vet att morfar är med Ida och ingen av dom hade velat att vi ställde in julen. Just nu tar vi en dag i taget. Vi är fortfarande väldigt chockade då detta kom så himla plötsligt. Jag kände att jag behövde en paus för att försöka hantera det som hänt men det kommer ta tid.


I was standing in the kitchen when the phone rings. I thought it was my mother because she is the only one who calls me but when I saw who it was my whole body got numb. The last steps to the phone it felt like I was walking in slow motion. It was my best friend who called. Because we never talk on the phone I knew something had happened. She told me that they had been in a car accident, but it was not serious. In my head all sorts of images of car accidents started flying around. What determines if an accident is serious? Is it really her talking to me or I am in such shock that I don´t hear it´s the ambulance staff on the other end.

My biggest fear is losing someone. Something I unfortunately experienced several times …
When I´ve was at my worst I didn´t want my partner to work because I was so sure he would be in an accident and not survive. The day after I went down to visit my best friend. I was there for a few hours until my partner came and got me. There and then I did not know that everything would change, that my biggest fear would come true.

Everything went so fast from the time we got home to my partner went to the hospital.
I did not know how I would handle the situation or what to do so I started cleaning. I washed, sorted laundry, picked away and began to contact our friends and parents. Then I got the message that would make the whole world to stop moving, he did not make it. The tears started to fall down my face because we had just lost my partners grandpa. Three days before Christmas.

We have spent all our time with the family. It provides warmth and love in the middle of grief that hurts so much. In one moment I can sit down and laugh but then I remember what has just happen and my eyes starts to fill up with tears and my body with anxiety. That difficult feeling when it feels that it is not okay to feel happy because you are mourning. But it is okay to laugh, it´s okay to cry, it´s okay to hate the world and it´s okay to miss. Our chirstmas was not the christmas that we thought we would have but it was okay. Our Santa made us laugh so much and the kids ran around laughing. Our hearts are full of sadness, loss and despair but I know that Grandpa is with Ida and none of them would have wanted us to canceled Christmas. Right now we are taking one day at a time. We are still very shocked because this came so very suddenly. I felt that I needed a break to try to deal with what happened but it will take time.

Share:

37 Kommentarer

  1. 25 december, 2016 / 12:18

    Sv: Åh tack detsamma tjejen! Hoppas du haft en riktigt bra jul och att du har fått en massa fina julklappar! Hoppas allt löser sig med det som står ovan tjejen!

  2. 25 december, 2016 / 12:33

    Sv: Med det som står ovan menar jag absolut ingenting illa. Jag vet exakt hur det är att förlora någon. Det jag mest menar med det jag skrev är ” fortsätt kämpa”. För det måste man göra i en sån situation. Jag har dessutom själv varit med i en bilolycka och vet själv hur illa det kan bli. Jag var inte tillbaka på hur länge som helst. Så verkligen förlåt om du tog kommentaren ovan illa menad. för det var den verkligen inte. Det hoppas jag du och alla andra förstår!

    • 26 december, 2016 / 11:06

      Hej, nej det är ingen fara men ibland kan det vara bra att läsa igenom det man skriver för det kändes inte roligt att läsa “hoppas det löser sig” när någon avlidit. Kram

  3. 25 december, 2016 / 12:39

    Skickar massor av kramar! <3

  4. 25 december, 2016 / 13:31

    Det var väldigt känslosamt att läsa det här, jag förstår hur du känner. Jag önskar dig all lycka och att tar vara på varandra väl och myser med varandra! Jag önskar er en god fortsättning, kram! <3

  5. 25 december, 2016 / 13:57

    Take all the time you need. Jag har varit väldigt lyckligt lottad och ingen i min nära släkt har gått vidare till livet efter det här. Men jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är!!! <3

    • 26 december, 2016 / 11:07

      Det är fruktansvärt och även fast jag varit med om detta tidigare så gör det lika ont varje gång 🙁

  6. 25 december, 2016 / 14:34

    Jag beklagar verkligen er förlust och all rädsla. Tur att ni tillät er att vara glada åt all kärlek ni har också, för det är högst tillåtet att vara i sorg för en sak och ändå kunna känna glädje för en annan. KRAM <3

  7. 25 december, 2016 / 14:38

    rusch vad tråkigt att läsa. Tur att ni fick en okej jul ändå <3

  8. 25 december, 2016 / 15:04

    Jag beklagar sorgen <3 Jag förstår precis hur du känner det där med att det inte känns okej att vara glad typ! Efter att min farmor gick bort och jag kom på mig själv med att skratta så blev jag också sådär förtvivlad och tänkte "Hur kan jag skratta när farmor är borta?" typ. Men de hade inte velat att man skulle vara olycklig <3 Skönt att du fick en hyfsat bra jul trots det som hade hänt, många kramar till dig och din sambo <3

    • 26 december, 2016 / 11:09

      Nej precis. Dom vill att vi ska fortsätta och man får på ett sätt leva vidare för dom men saknaden är stor.

  9. 25 december, 2016 / 15:34

    sv: hehe gött 😀

    fin bukett 😀

    • 26 december, 2016 / 11:10

      Ibland kan det vara bra att läsa inlägget man kommenterar i eller iaf rubriken. Känns inte roligt att få kommentarer om bilden när inlägget handlar om att en person avlidit.

  10. 25 december, 2016 / 17:02

    Jag var tvungen att läsa detta inlägget ett par gånger om, även på engelska, för att verkligen förstå vad som hänt. Jag vet att det här bara blir ord, men jag hoppas verkligen att det går så bra med dig som det kan gå just nu. Mina tankar är hos dig.

  11. 25 december, 2016 / 17:31

    Usch vad hemskt! Ta hand om er!

  12. 25 december, 2016 / 17:49

    Min största rädsla är också att förlora någon, jag beklagar vekrligen sorgen!! Många kramar <33

  13. 25 december, 2016 / 17:59

    Nä men fy vad hemskt! STOR STOR kram till dig <3

  14. 25 december, 2016 / 19:20

    Åh fy, beklagar sorgen! 🙁

    Förlorade min morbror för en vecka sedan så förstår vad ni går igenom..

    • 26 december, 2016 / 11:11

      Beklagar verkligen sorgen 🙁 Min morbror gick bort förra julen och nu inträffar detta 🙁

  15. 25 december, 2016 / 22:54

    Åh nej så tråkigt 🙁 beklagar verkligen!

  16. 25 december, 2016 / 23:35

    Men gud så himla hemskt, jag beklagar verkligen sorgen så hemskt att förlora någon!! 🙁
    Och vad läskigt med bil olyckan, vilken tur att din bästis överlevde och hoppas inte hon skadat sig eller någon annan. Men förstår din rädsla och så hemskt att sånt händer :(:( styrke kramar till dig och god jul & god fortsättning <3

    • 26 december, 2016 / 11:12

      Ja det var väldigt mycket på kort tid men det känns som att det har börjat lägga sig lite nu även fast det är väldigt jobbigt :/

  17. 26 december, 2016 / 01:08

    Jag beklagar.. <3

  18. 26 december, 2016 / 22:02

    Ohh beklagar verkligen, jag har också rädsla för allt sådant, förstår att det tog uddedn ur er jul, kraaamar till er

  19. 26 december, 2016 / 22:40

    Beklagar verkligen, skickar en massa kramar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *