7   21
3   31
3   22
3   22
1   13
6   42
3   23
1   17

Mitt nya jobb

Det har varit fullt ös medvetslös denna veckan. Och det känns som en väldigt lång vecka. Mer som att man har tryckt in två veckor i en. Den första November så började jag mitt nya jobb. Direkt efter jobbet så var det bara att gå hem, fixa mig för sedan skulle jag och Anne-Marie iväg på Inspirationskvällen som var i Folkets Park. Vi båda tycker det är så roligt att gå på events men detta blev tyvärr en besvikelse.

Det ingick bubbel (naturligtvis så tog jag alkoholfritt) och så skulle det ingå sex tapas rätter. Men som ni kan se på bilden så var inte det där tapas, det var sex små tuggbitar. Kanske är jag naiv som verkligen trodde att man skulle få sex tapas rätter var men står det sex tapas rätter då förväntar jag mig det.

Inspirationskväll

Sen så fanns det ungefär 10 sittplatser för ca 300 personer. Och jag som hade jobbat innan eventet var helt slut i kroppen. Så det slutar med att vi sätter oss ute vid entren. Då ser jag plötsligt Marie och Marita så vi pratade med dom tills vi drog hem. Eventet skulle sluta vid 21:30 men vi var många som gick redan innan modevisningen vid 20:00. När man gick så fick man med sig en goodiebag hem. Men jag som är van vid goodiebags från bloggevenet måste säga att jag var riktigt besviken. Att få en reflex och ett skydd för en cykelsadel är inte direkt vad man vill ha i en goodiebag.

Mitt nya jobb

Mitt nya jobb

Jag misstänker att ni är väldigt nyfikna på hur det har gått på mitt nya jobb. När jag satt på intervjun så klickade jag och min nya chef ordentligt. Allt inom mig sa att detta kommer bli en match made in heaven och jag hade inte fel. Detta är min åttonde anställning som jag har utöver mina egna företag. Och jag kan med handen på hjärtat säga att jag har aldrig haft en så bra chef som jag har idag. Vi har verkligen klickat och det känns så himla skönt då min senaste chef som jag hade för ca 4 år sedan var ett riktigt jävla monster.

Mitt nya jobb

På samma sätt som jag har klickat bra med min chef så är jag redan en i gänget med mina kollegor. Det känns som att vi har känt varandra i flera år. Jag har aldrig varit på en anställning där jag har fått ett så här fint välkomnande. De är otroligt omhändertagna, frågar hur det känns, om jag undrar något. De är duktiga på att ge kritik och samtidigt ge beröm. Jag tycker det är viktigt att man balanserar upp det där för om man endast ger en ny person kritik så kommer personen brytas ner. Men jag tycker mina kollegor är otroligt duktiga på att även berömma mig när jag gjort något bra.

Det svåra med jobbet är stressen

Nu har jag endast arbetat där i tre dagar så jag håller fortfarande på och lär mig allt. Men jag är inte van vid att arbeta under stress och stressigt blir det då jag inte vet hur lång tid det tar för mig att utföra min arbetssysslor vilket gör att jag kan inte avgöra om jag ligger i fas eller inte. Detta är något som jag kommer lära mig längre fram naturligtvis. Men kontrollfreaket i mig vill ha kontroll och prestationsångesten i mig skriker att jag måste prestera på topp. Det har inte heller underlättat att jag just nu är i en fas där jag endast sover fem timmar per natt. Men precis som att mina kollegor har tålamod med mig så behöver jag vara snällare mot mig själv och också ha tålamod.

Hundrastare | Efter 5 år så har jag nu gått min sista promenad

Hundrastare | Efter 5 år så har jag nu gått min sista promenad

Världens bästa Hugo

2017 började jag arbeta som hundrastare. Under den här perioden i mitt liv så var jag extremt isolerad. Jag klarade inte ens av att gå ner till butiken som låg 20 meter ifrån vår bostad för att hämta paket ensam. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och insåg att desto mer isolerad jag blev desto sämre blev mitt mående. Så jag började först att arbeta som hundrastare åt Ronja och Melker som var våra familjers hundar.

Hundrastare | Efter 5 år så har jag nu gått min sista promenad

Världens bästa Nala

Spola fram till 2021. Jag hade precis avslutat min floristutbildning när en person lägger ut en annons på en husky de skulle behöva hjälp med. Det visade sig att de bodde 1 minut ifrån mig och jag kom dit på intervju och fick jobbet. Det vi inte visste då var att Sari skulle bli en av mina bästa vänner och jag skulle bli fairy godmother till min älskade lilla Aila. Nala var allt jag hade kunnat drömma om. Även fast det hade gått 1 år sen Bonzo hade somnat in så var jag mitt i sorgen. Nala var den hunden som gjorde att jag vågade öppna upp mitt hjärta igen för hundar. Hade det inte varit för henne så hade jag aldrig velat ha hundar i mitt liv igen.

Världens bästa Oliver

Sen så började allt rulla på. Mina sociala medier gick sämre vilket gjorde att jag tog in fler och fler hundar. Som mest så hade jag 6 hundar samtidigt men jag insåg att det var alldeles för mycket för min kropp. De flesta som arbetar som hundrastare tar alla hundarna samtidigt då alla hundar ska ut vid lunch. Jag valde att ta dom en och en. Främst för att man vet aldrig vad som händer under en promenad. Det har vid flera tillfällen kommit fram lösa hundar när jag har varit ute med Oliver. Som tur är så har jag bara haft honom vilket har gjort att jag har kunnat lyfta upp honom. Men hade jag haft fler hundar så hade jag inte haft den möjligheten.

Hundrastare | Efter 5 år så har jag nu gått min sista promenad

Världens bästa Smilla

Att arbeta som hundrastare har både för och nackdelar

Som med alla jobb så har jobbet som hundrastare haft sina för och nackdelar. Den största nackdelen är utan tvekan vädret. Att vara ute och gå så mycket som jag har gjort i alla typer av väder är inte roligt. På sommaren så har det ibland varit 30 grader varmt i skuggan när vi har varit ute och på vintern så har det varit blött och kallt. Men oavsett väder så har jag haft de bästa, sötaste och med underbara kollegorna som ni kan tänka er. Hur jävligt vädret än har varit så har de alltid fått mig att le.

Världens bästa Luna

Efter fem långa år så avslutar jag idag min karriär som hundrastare

Totalt så har jag tagit ut hela 13 hundar under dessa åren. Hundarna som jag har fått arbeta med i år har varit helt fantastiska. Messi, Nala, Hugo, Smilla, Luna och Oliver. De har alla en väldigt speciell plats i mitt hjärta. När jag kom hem idag från jobbet så bröt jag ihop och tårarna bara sprutade. Jag vet att detta var rätt beslut för mig men det betyder inte att det var ett lätt beslut. Jag har så mycket kärlek för dessa underbara vovvarna och det gör ont i hjärtat att veta att vi inte kommer ses som vi har gjort tidigare. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer träffa på varandra ute på stan. Tack för att jag har fått vara en del av era liv. Jag kommer sakna er så mycket.

15 år med min kärlek och alla känslor kring framtiden

15 år med min kärlek och alla känslor kring framtiden

15 år med min kärlek

Det är Söndag och det har varit fullt upp hela denna veckan med ärenden som skulle bockas av. Vi kan börja med det roligaste som hände denna veckan. Jag och min fina Johan firade 15 år tillsammans. 15 ÅR! Kan ni förstå hur många år det är? Han var bara 16 år gammal och jag hade precis hunnit fylla 18 när det blev vi två. Och nu bor vi här i vår drömlägenhet. För att fira detta så gick vi ut och åt middag. Maten var god men så dyrt. Notan slutade på 1303 kronor och då dricker jag alkoholfritt. Men mysigt hade vi det.

15 år med min kärlek och alla känslor kring framtiden

Jag har redan börjat julpynta

Idag blev jag ”klar” med julgranen. Jag vet vad ni tänker, är du galen? Nej det är jag inte, bara extremt duktig på att planera mitt liv. Den 1 November är dagen då jag alltid julpyntar men i år så börjar jag mitt nya jobb den 1 November och måste jag skynda mig hem, fixa mig och sen ska jag iväg på en gala senare den kvällen. Och jag vill ge mitt nya jobb allt mitt fokus så därför började jag julpynta denna helgen. Så jag kunde få göra det i lugn och ro.

Kommande helg så behöver vi fixa i sovrummet för veckan därpå kommer målarna och ska fixa väggen i vårt sovrum. Idag så flyttade vi ut min klädställning, Johans byrå och så flyttade vi garderoben. Jag var så orolig angående garderoben då den väger 90 kg. Var så rädd att den skulle repa våra nya golv när vi drog den bort från väggen men det gick bra. Nu har vi bara de enkla sakerna kvar till nästa helg. Så därför kändes det helt rätt att börja julpynta i lugn och ro för som ni säkert förstår så kommer kommande veckor att vara kaos här hemma.

15 år med min kärlek och alla känslor kring framtiden

Mina tankar och framför allt känslor är all over the place

Det är väldigt svårt att hantera den enorma glädjen som jag känner samtidigt som jag endast har två dagar kvar med hundarna. Det är inte bara att jag tar farväl av hundarna som betyder så mycket för mig. Jag avslutar ett väldigt stort kapitel i mitt liv. Jag har arbetat som hundrastare sen 2017. Det är ett jobb som jag har älskat och som har hjälpt min psykiska ohälsa något enormt.

Jag även stängt ner Vackra Buketter och tagit en paus från Youtube på obestämd tid. Jag har kommit till den punkten där jag inser att jag kan inte göra allt. Det som känns väldigt skönt med att bli anställd är att så mycket press och stress försvinner. Nu behöver jag inte hela tiden tänka på content utan jag kan bara slappna av och dela med mig av det som jag känner för. Jag tror det kommer bli roligare både för er och mig. Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen. Kommande vecka kommer vara en berg och dalbana av känslor.

Tjejkväll med min Olivia

Tjejkväll med min Olivia

Först måste jag börja med att tacka för alla gratulationer efter att jag publicerade detta inlägget. Det betyder så mycket att jag alltid har ert stöd. Jag kan fortfarande inte förstå att detta händer på riktigt. Det kommer nog ta några dagar. Men jag är så otroligt glad och framför allt excited till att börja detta nya kapitel.

Tjejkväll med min Olivia

Förra veckan så frågade jag om Olivia ville ses denna helgen och ha en tjejkväll. Det är nämligen Restaurangvecka här i Trollhättan. Det innebär att många restauranger har två eller tre rätters meny som endast kostar 250 kronor. Vi bestämde oss för att besöka John Scotts Butlers. Jag har inte varit där sedan Butlers sålde men de hade behållit den mysiga atmosfären och maten får helt klart godkänt. Det var inte det lilla extra men kan absolut gå tillbaka.

Tjejkväll med min Olivia

Olivia visste att jag skulle på intervju men hon visste inte hur de hade gått. Så när hon kom hem till mig så berättade jag att jag hade fått jobbet och vi firade tillsammans. Sen pratade vi om precis allt. Det är 11 år mellan oss men jag är så glad över att vi alltid har haft en så fin relation. Johans småsystrar betyder allt för mig. Nu när jag och Olivia bor grannar så umgås vi så mycket mer och jag älskar det.

Idag smattrar regnet mot våra fönster. Det ser ut att bli riktigt dåligt väder framöver vilket känns tråkigt. Jag vill verkligen njuta till fullo denna sista tid som jag har kvar med hundarna. Men vi gör alltid det bästa av situationen. Det kommer bli väldigt känslosamt men då vi bor så nära varandra så hoppas jag att jag träffar på vovvarna framöver. Men det kommer naturligtvis bli fruktansvärt tomt.

Idag så är planen att jag ska ta hand om tvätthögen som vuxit sig stor under veckan. Förbereda inlägg inför kommande vecka, små städa lite här hemma, kolla Youtube, läsa och bara ta det lugnt.

Mitt nästa stora kapitel

Innehåller reklamlänkar för Åhlens.se
Mitt nästa stora kapitel

Som ni vet så har det varit ett väldigt stort år för mig. Efter 13 år i vår lilla etta så köpte vi vår drömlägenhet, en sekelskiftslägenhet mitt i hjärtat av Trollhättan. Detta var en dröm som jag haft i så många år. Jag hade till och med gett upp hoppet för jag trodde aldrig att vi skulle få ihop ekonomin och sedan hitta en lägenhet som var så här fin. Allt gick väldigt snabbt med lägenheten. Det tog endast 2 veckor från det att vi fått lånelöfte till att vi vann budgivningen.

Mitt nästa stora kapitel
Champagneglasen hittar du här

Under denna tiden (Mars månad) så mådde jag fruktansvärt dåligt. Jag sov inte, jag åt inte, jag grät väldigt mycket och hade svår ångest varje dag. Jag trodde att när vi flyttade så skulle allt falla på plats och jag skulle må bra igen. Men som ni vet så hade vi ingen bra flytt. Allt som kunde gå fel, gick fel. Diskmaskinen läckte, möblerna som vi beställde stämde inte överens med bilderna eller så levererades dom på ett fruktansvärt sätt. Möbler som gick sönder. Vi har nu bott här i 4 månader och om några veckor kommer målarna hit för att göra om en av väggarna i sovrummet.

Alla sa hela tiden ”Det kommer ordna sig, det kommer bli bra”. Men jag hade fortfarande kvar den där klumpen i magen. Och min ångest ville inte försvinna. Jag är och har alltid varit en drömmare. Många som träffar mig säger att de har aldrig mött en person som är som jag. Och jag älskar de hos mig själv. Jag har alltid strävat efter att uppfylla mina drömmar och mål. Och igår så uppfyllde jag det sista stora målet som jag har.

Precis som med lägenheten så har detta gått väldigt fort.
Men igår så skrev jag på en anställning på 75 procent
och all min ångest var som bortblåst.

Jag har varit egenanställd sen 2015. Jag har haft anställningar vid sidan om men min stora dröm har alltid varit att kunna leva på mina företag. Jobbat 12-16 timmar, VARJE DAG, i flera år. Kämpat för att uppnå mina drömmar och få leva det som då var mitt drömliv. Men så kom covid, krig, inflation och mina företag som så många andra blev hårt drabbade. Detta året så har hundarna varit min enda inkomst. Jag gick från att göra 2-3 samarbeten i månaden till att endast ha gjort ett enda detta året.

När mitt faktureringsföretag kontaktade mig och sa ”Baserat på fakturans belopp samt dina arbetade timmar understiger du den minsta tillåtna timlönen på X enligt rådande kollektivavtal.” där fick jag ett wake up call. Detta är inte hållbart. Så i förrgår kom jag på intervju och igår skrev jag på ett kontakt som är på 75% och jag börjar jobba den 1 November.

Mitt nästa stora kapitel

Igår hade jag mitt femte och sista kalas för i år. Jag och min bestie slår alltid ihop våra födelsedagar och igår hade vi mycket at fira.

Det går inte att förklara den lättnaden som jag känner. Min ångest är helt borta och jag känner bara en sån enorm glädje och lycka. Jag som aldrig har velat vara anställd på 100% drömmer nu om att öka mina 75% och hoppas att jag i framtiden lyckas uppnå den drömmen. Jag vill aldrig hamna där jag har varit. I över 10 års tid så har jag konstant behövt oroa mig över pengar. Jagat pengar för det är så livet är när man driver företag. Jag ångrar inte att jag följde mina drömmar och vågade testa. Men jag är också äldre, lite klokare och inser att en anställning gör mitt liv så mycket enklare. Tänk att jag kan vara sjuk och få betalt för det nu som anställd. Det känns helt galet då jag som egenanställd aldrig fick någon sjukersättning.

Möjligheten till att utvecklas och växa

Sen handlar det inte bara om den ekonomiska tryggheten som en anställning ger. Jag är en otroligt social person, så att få kollegor att umgås med och spendera tid tillsammans med kommer göra så mycket för mitt välmående. Jag får också möjligheten till att utvecklas och det tror jag också är något som har orsakat min ångest. Innan vi flyttade så såg jag hur våra vänner köpte hus/lägenhet, började bilda familj och jag kände att vi var fast i vår utveckling. Det var nog också därför som jag trodde att genom att köpa vår sekelskiftslägenhet så skulle jag känna att jag hade tagit mig vidare i livet, utvecklats. Men jag inser nu idag att den utvecklingen som jag letade efter behövde ske inom mig.

Att ge upp sina drömmar

Samtidigt som jag är så otroligt glad så är jag också väldigt ledsen. Ingen kan ha missat hur mycket jag älskar mina underbara vovvar. Hade jag varit en realist så hade jag gett upp mitt jobb med hundarna för länge sedan men min kärlek till dom har hållit mig kvar. Jag har verkligen velat få detta att fungera men jag måste sätta mig själv först. Jag förstår att ni är väldigt nyfikna på vart jag kommer jobba. Men som med alla mina tidigare anställningar så är detta något som jag kommer hålla utanför mina sociala medier. Även om Vackra Buketter och mitt jobb med hundarna upphör så kommer jag fortfarande ha kvar mina sociala medier. Kan hända att uppdateringen inte sker lika ofta som idag men känner jag mig själv rätt så lär det bara ta någon vecka eller två innan jag hittar balans och börjar uppdatera som vanligt igen.